Superkotten

Idag har vi varit iväg på Kottens andra tävling. Jag sammanfattar det med att poletten halkat ner en rejäl bit sedan fårra gången, och då var den här tävlingsplatsen betydligt mer utmanande! Det började otroligt dåligt med att man på väg till framridningen passerar intill några hagar, och hästarna i dessa hagar tyckte att det var lattjolajbankul med besök. Jag var väl inte lika road... Kotten var ganska lugn tills hästarna framför oss började fara omkring, då blev han en halvmeter lång och dansade fram i full fnork. Toppen.
Framridningen var inne i ett litet ridhus med ett hinder mitt i och en öppen dörr mitt på långsidan som skapade en stor och mycket läskig ljus fläck som några hästar gjorde sitt bästa för att slippa passera. Det var 10-15 hästar inne i det lilla ridhuset och fullkomligt kaos. Jag höll mig i skritt för det var ärligt talat en utmaning bara att byta varv utan att krocka.
Framhoppningen var ute på en dressyrbana med ridning i ett varv och skritt på spåret. Eller skritt lite var man kände för det. Här tyckte man att det var lämpligt med 10 hästar inne samtidigt. Jag som i stort sett alltid rider själv var otroligt imponerad över att Kotten inte bara lät bli att säga Sayonara och dra därifrån utan dessutom var rätt så fin. Jag blev stressad av det.
Banan var ordentligt tittig med bilar i två hörn, banderoller, blommor, infångarstöd och plank. De hade två hästar väntande inne på banan, det tycker jag är toppen i bebisklasserna! Vi hann gå runt och kika på det mesta. Han var helt klart mer spänd än på framhoppningen och jag gjorde mig mentalt förberedd på att inte komma fram till hinder 2.
 
Men det gjorde vi! Jag fick en otroligt lättad känsla när jag styrde mot första hindret och kände att han sög tag i det så som han gör hemma. Att hindret attraherar istället för repellerar som det var på förra tävlingen. Visst var han ändå lite spänd och tittig, men betydligt mer ridbar och framför allt ville han till hindren!
I svängen till hinder 6 vände vi från grinden, han stod emot och vi tappade galoppen. Till nästa tävling vet jag att jag måste rida på mer just förbi grinden även om han känns fin, inte så mycket mer att säga om det. Jag vågar inte tro att poletten har trillat ner hela vägen ännu, men vi är en god bit på väg! ♥
 
 
Med facit i hand är jag glad att jag inte visste hur tittigt och stökigt det skulle vara eller att klasserna låg tvärt om så att jag hade varit där med Corle först, för då hade jag nog inte åkt dit med Kotten utan trott att det skulle bli för mycket för honom. Han är ju så grön ännu, men det tar sig!




Debutant-debuten

I söndags red vi alltså vår första fälttävlan, ganska exakt 6 år efter att jag tävlade fälttävlan senast. Då på Corles mamma, en aning modigare än sina söner. Eller, det krävs väl egentligen mer mod för att göra saker man är rädd för än om man inte är rädd, så orädd är kanske en bättre beskrivning än modig?
 
Dagen började bra med en mjuk och ganska avspänd häst på framridningen. Tyvärr händer det något när vi kommit in på banan, jag tror att han fick tungan över bettet för han blev plötsligt superkänslig och krullade ihop sig. Även om jag tog så mjukt jag kunde slog han med huvudet i protest, därför vågade jag inte trycka på honom utan mer eller mindre hela programmet tassade vi mest omkring. Han gapade och grejade, vid något tillfälle skymtade jag tungan långt utanför munnen. Så himla synd när jag hade så fin känsla på framridningen :-( Det har aldrig hänt tidigare, om det nu ens var tungan över bettet som orsakade det. Procenten blev följdaktligen blygsamma 61,75 och vi tog 57,4 straff med oss till hoppningen.
 
 
Banhoppningen borde vara a piece of cake, enda problemet skulle väl vara att han klev istället för hoppade och fick med sig någon bom på grund av det. Jag red därför medvetet i ett ganska lågt tempo för att han inte skulle bli för slarvig. Det funkade bra och vi nollade med en fin och enkel känsla, jag red på bra distanser och han lyssnade fint. Jag lärde mig dock att jag inte kan ha donut under GPA-hjälmen när jag hoppar, då åker den nämligen ner över ögonen. Men vem behöver se något? Rid på känsla! 
 
Sedan blev det avskrittning runt terrängbanan, Corle smakade på alla hinder.
 
Sedan blev det några timmars chillaxande. Vi gick på fruktlösa kissrundor och skvätte vatten på hästskötaren. Corle tycker det är toppen att stå i släpet och har inget alls emot att vänta. Hade han bara kunnat klämma ur sig lite kiss också någon gång på hela dagen så hade jag varit nöjd.
 
Sedan var det så dags för terrängen. En utmaning med en häst som är rädd för, pja, allt. Allt utom hinder, hinder är ju inte farliga, de ska man bara hoppa över. Således är inte heller terränghinder farliga (när man väl förstått att de ÄR hinder), men runt terränghinder finns det väldigt mycket natur. Natur är oidefinierat och farligt. Det absolut läskigaste av allt på hela banan var utan tvekan alla små vita plaststolar med människor (?) i som satt utspridda på lömska ställen i naturen längs banan. Allra läskigast var de vid hinder fem. De skrämde hästen innan oss så pass att den gick från andraplats efter dressyr och hoppning till utesluten. De hade kört halv 4 från Borås-trakten och hoppade alltså bara fyra hinder i terrängen. Fy vad jag kände med dem! Hinder fem stod så att man red längs kanten av ett fält och liksom vände in och skar av hörnet på fältet för att hoppa hindret. Om man fortsate rakt fram istället så red man över funktionärerna. Har man då en häst som är lite skeptiskt lagd, till exempel Corle, så blir det liksom tvärstopp i maskineriet när hästen får syn på funktionärerna som då sitter rakt framför näsan och hästarna uppfattade nog att man skulle rida fram till dem, inte vända av mot hindret. Detta gjorde att vi fick en väldigt krokig väg fram till femman och inte direkt hoppade mitt på hindret. Det var ärligt talat nog inte förrän 2-3 språng ifrån som Corle uppfattade att vi skulle hoppa och inte springa fram till de blodtörstiga männsikorna (?) i vita plaststolar. Jag fick jobba för att hålla galoppen och hitta något som liknade en distans, kan jag säga! Han blev lite extra vaksam efteråt men det fanns aldrig någon tvekan på hindren. Med tre hinder kvar pustade jag ut lite och kände mig helt säker på att vi inte bara skulle överleva utan också ta oss runt banan utan ett enda stopp, vilket vi också gjorde. Vi hade naturligtvis ca 200 000 tidsfel, eller närmare bestämt 19,6 straff. Jag hade tippat på 20 så man får väl säga att det ändå gick enligt plan. Det blev bara trav upp ur vattnet, men vi tog det lugnt och försiktigt i banhoppningstempo som vi är trygga med.
 
Totalt slutade vi på 77 straff och i nedre delarna av resultatlistan. Nu väntade jag mig absolut ingen placering utan målet för dagen var att 1: överleva och 2: ta oss runt terrängen, förhoppningsvis med en glad och positiv häst. Han gick i mål i terrängen med andan i behåll cch knappt svettig med ett nöjt uttryck. Så pass nöjt att jag på något sätt lät mig övertalas till att göra en ny tävling om ett par veckor... Tills dess ska vi öva på att bli snabbare! :-)
 




LA:1

Här kommer filmen från dressyrtävlingen för två veckor sedan, jag är nöjd måste jag säga. Visst finns det mycket som kan bli bättre men vi är ju inget dressyrekipage :-)
 




En vecka senare

I torsdags packade jag in min lilla häst i åklådan och styrde mot en av mina favoritutetävlingsplatser, Ribbersborg i Malmö. För er som inte känner till staden är Ribbersborg en strandremsa som löper ett par kilometer längs Malmös lite finare områden, bland annat ligger Zlatans (föredetta? Ringer någon klocka om att han sålt det..?) hus precis här. Tävlinsplatsen har alltså havet på ena sidan och staden på andra.
Eftersom de inte arrangerade några passande hoppklasser fick det bli årets första dressyrtävling och jag red LB:1 och LA:1. Förhoppningarna var väl sådär, jag har med hjälp av tränare ändrat en hel del och höjt kraven vilket i sin tur gjort allt lite jobbigare för Corle som då gärna svarar med att bli upprörd och gapa. Vi jobbar med det...
Målet för dagen var över 63% i LB och över 60% i LA vilket vi också nådde upp till och därmed var årets första delmål i LA avklarat. Vi gjorde jämna program utan några större missar men han var genomgående lite spänd och stretig vilket drar ner allting. Hade jag fått till samma ridning i LB som i LA hade vi kommit upp i våra "vanliga" % kring 65-68. 
Det har varit lite stiltje på tävlingsfronten ett tag nu och kommer vara även framöver då vi håller på med en del renovering hemma som måste prioriteras, lite tråkigt tycker jag men det vänder förhoppningsvis snart! Sen är jag också ganska kräsen med vart jag vill åka, tur att jag bor i Skåne så att det ändå finns mycket att välja på! 😊








Dagstorps RF 160319

Och nu när jag skrev rubriken så insåg jag att jag glömt skriva om förra tävlingen. Lite snabbt: 110+120, Lund Civila RF, nolla i båda klasserna med superkänsla, red avd B då de lagt 110 A, 110 B, 120 B, 120 A så jag hade fått vänta rätt många timmar om jag ridit avd A.
 
Tredje tävlingen för säsongen i lördags, 110 och 120. I 110 var han spänd och tittig, inte alls framme utan tyckte allt var läskigt. Inte så mycket att göra åt det, han är sådan ibland. Det finns säkert de som hävdar att det är trams och ska tas ur hästen, det tror inte jag utan han är rädd på riktigt och hanteras därefter. 4 fel blev det i protokollet, tittade mer på insläpp/läktare än på ett hinder. Bara att vara mer övertygande i nästa!
Anade lite mer avspänd häst inför 120, men när vi stod vid insläppet blev han rädd för hästen inne på banan, den hoppade mot oss och trots att det var en sarg emellan så for han baklänges. Min lille korkade räddhare ♥ Han var ändå mer fokuserad på att hoppa i denna klassen, bjöd till och med på fel hinder i omhoppningen vilket är ett gott tecken! Fick tyvärr ett litet backläge in i kobinationen och då blev det långt ut. Det var vår första omhoppning i 120 och därför red jag inte fort eller snävt, ändå hade tiden räckt för en framskjuten placering i ett stort startfält. Jag får nog sluta kalla honom för snigel snart!
 
 




Flyinge RF 160221

Igår gjorde vi första starten för året, reg 110+115 i Flyinge. Jag velade en del kring höjden iom att jag själv inte startat 110 sedan i juni och att det var första starten på ett par månader, skulle kanske hoppat 100+110 dagen innan istället? Med facit i hand var det absolut rätt beslut, det kändes väldigt enkelt och han lattjade en hel del, hade hindren varit lägre hade han lattjat ännu mer.
Corle gick ut hårt och gjorde levader på framridningen så jag börjad travhoppa direkt för att få honom fokuserad, det brukar funka och så även igår. 8-10 skutt, sedan kunde vi skritta på lång tygel. Buset fortsatte sedan på framhoppingen med bockande och skuttande efter varje språng och högsta växel mot hindren. Jag tycker inte att n tävlingsplats är rätt ställe att "uppfostra" hästar utan låter honom hållas ganska mycket, sen får vi träna på lydnaden hemma. Han är ju bara glad och tycker det är jättekul, då vill jag inte ta det ifrån honom.
 
110 då, det gick som tåget i grunden och vi kan ha råkat plocka ett galoppsprång till kombinationen men det gick ju bra det med. Han vill inte alls gå i närheten av kortsidorna utan trycker inåt en hel del, han är så ibland och jag tänker inte försöka tvinga ut honom då, det kommer inget gott av det. Jag red inte för seger i omhoppningen direkt, men i sista svängen trycker han inåt så pass att jag tappar min distans och försöker rida iväg honom på ett mindre än jag tänkte (jag hade aldrig hunnit klämma in ett extra med det humöret han var på), han var inte riktigt med på vilket hinder som skulle hoppas och blir lite överraskadm resultatet blir som ni ser en ofrivillig avtränsning. Shit happens, det mest störiga är att jag blev 9:a på det resultatet, 8 placerade...
 
115 sen då, en mycket bättre runda även om han fortfarande inte tänkte beblanda sig med kortsidorna. Efter bankgången sa jag att femman och sjuan blir svårast, räcken kort ur sväng från kortsidorna. Och jaa, jag fick skicka iväg honom lite på femman och hann sedan inte få tillbaka tillräckligt innan sexan. Jättenöjd med rundan och jättenöjd med hästen ♥




Tävlingsåret 2015

Det här året har varit lite annorlunda ur tävlingssynpunkt eftersom jag inte haft några egentliga mål. Jag ville rida och tävla så länge det gick, och jag ville debutera 120 med Loppan. Check på det!
 
Året började himla bra, första starten var med Loppi och vi nollade den hisnande höjden 100 cm. Skulle ridit 110 också men det var snöblandat regn på tvären och exakt ingen var sugen på att gå ut igen, så vi åkte hem.
 
Tävlingen efter red jag 105 och 110 med båda hästarna, årsdebut för Corle. Han glänste och hade 0+0 fel i båda klasserna och blev 7:a resp 5:a. Loppi var också kanon, en ryttarmiss i 105 och 0+0 i 110 och hon blev 6:a.
 
Nästa gång hade jag lite oflyt med Loppi, skräprivningar. 100 började kännas lågt och nästan 110 också, samtidigt var vi väl inte riktigt klar för 120. Corle var fin, placerad i 100 och dålig ridning i omhoppningen i 110.
 
Nästa tävling finns av någon anledning inte med bland mina resultat på TDB? Vi hoppade i alla fall 110 och 120, båda hästarna. Corle var riktigt, riktigt fin den här tävlingen. Resultatet blev 0+4 i 110, jag rev ett hinderstöd med benet... Tiden hade med facit i hand inte räckt till någon placering ändå så det gjorde väl inte så mycket, men störigt var det! Nästan lika störigt är resultatet i 120, där vi rev första hindret och rundan i övrigt var superfin och kändes väldigt enkel. Även Loppi var till omhoppning i 110, men där hade vi ett eller två ner, tror att vi rev både in och ut i kombinationen som var sista. Sen gjorde jag en favorit i repris och rev första i 120 igen... Någon bom till föll, jag minns faktiskt inte. Höjden är i alla fall den här hästens minsta problem! Men det var svårt för mig att ställa om mellan två så pass olika hästar, tävlingarna blev väldigt stressade och mina fogar började göra ont, därför bestämde jag mig för att endast åka med en häst åt gången.
 
Eftersom jag nu hade bestämt mig för att sälja Loppi var det hon som fick åka på nästa tävling, 115 och 120 hoppade vi då. Bra rundor med lite oflyt och någon ryttarmiss.
 
Det blev den sista tävlingen för mig och Loppan, jag tyckte det räckte med hoppningen som blev på provridningarna. Nu var jag dessutom för tjock för kavaj så jag fick hålla mig till lokala klasser.
 
Det kanske ser lite roligt ut i resultatlistan, men starten efter gick på blyga 90 cm, detta bara för att jag ville testa på inverkansridning. Corle nollade (som tur var, annars hade jag fått skämmas haha!) och poängen räckte till en fjärdeplats. Jag fick kritik för att jag var för upprätt vilket jag ställde mig ganska frågande till men så är det ju med bedömningssport. Rebecka och hennes hästar var nere och hälsade på den helgen så hon och hennes söta Fellino var också med.
 
Även de två sista tävlingarna innan mitt uppehåll gick bra, 105 och 110 med 4 resp 0+0 fel och en tredjeplats samt 100 och 110 där vi red på 0+0 i båda, utanför placering i 100 och en femteplats i 110. Totalt sett åkte Corle hem utan rosett från bara en enda tävling på hela första halvåret!
 
Sedan tog Emelie över tävlandet ett tag, planen var som tidigare nämnt att han skulle ta det lite lugnt men han var så jäkla GLAD varje gång han fick komma ut så vi körde på. De gjorde 6 starter i 100-110 vara två med resultatet 0+0 och placering, 4 fel i resterande. Han gick också seniorcupen och gjorde en start i dressyr med sin extramatte.
 
Sedan A föddes har jag gjort tre starter i hoppning själv, alla tre i Allsvenskan och på höjden 100 och haft ett ner i varje. Retligt som bara den!
 
En enda start i dressyr hann vi med, jag som trodde att det skulle bli mestadels dressyr i år pga graviditeten men tvärt om så kunde jag knappt använda dressyrsadeln eller rida så mycket i trav. Jag var nöjd, hur fördelningen av poängen såg ut har jag skrivit om för inte så länge sedan.
 
Nu ser jag fram emot 2016! Jag hoppas på färre starter i 100 och fler i 120, haha.




Finalhelg dag 2

Helgens andra final, Allsvenskan div II, gick för min del precis som de två föregående omgångarna: 4 fel. Otroligt irriterande när det handlar om en fjuttig meter. Jag tänker inte skylla på mitt onda i ryggen som gör att jag lite tappar luften varje galoppsprång och inte har någon kraft i armarna, mina förbannade bihålor som får hela pannan att pulsera eller min plötsligt spända och tittiga häst, jag tänker skylla på hinderhöjden. Han hoppar helt enkelt inte ordentlig när det är så lågt. Vi har gjort fyra rundor i höst sedan jag började rida igen, alla på en meter. Resultaten? 4, 4, 0+4 och 4 fel. Alla på räcken, alla med bakbenen. Happ. Nu blir det eventuellt en start till i år, kommer då hoppa 100+110, och kanske att första starten nästa säsong blir på 100 också, sen får det faktiskt vara nog haha.
Laget slutade på 4 fel vilket räckte till en femteplats.
 
 




Finalhelg dag 1

Helgen som passerade innehöll två finaler för vår del; Knock Out-final i dressyr och Allsvenskafinal i hoppning. Först ut var dressyren, jag var ganska opepp då genrepet i torsdags gick sådär på spänd häst i halv storm, dessutom är det så himla frustrerande att vi tappat så mycket båda två, att veta att vi kan bättre men inte kunna plocka fram det. Både ridbarhet och styrka är färskvara som måste underhållas!
Finalen reds i LB:3 med tre domare, jättekul att få samma ritt bedömd av tre olika! Minre kul att en av dem inte gillade oss och låg långt under de andra i sin bedömning. Som exempel fick jag mitt livs första 8, på samma moment fick jag en 6 och på flera moment skiljde det 1,5p. Å andra sidan fick jag 7,5 på mellanskritten av henne där de två andra satte 7 så allt var inte dåligt i hennes ögon, bara mycket ojämnt! 7,5-7-7 på mellanskritten var förresten en seger i sig, han är ofta otroligt seg i dressyren och gör svaga mellangångarter och ökningar, men skritten var jag själv riktigt nöjd med, extra kul när domarna håller med!
Resultatet blev 60,909% av domare H, 64,091% av domare C och 65,606% av domare M vilket gav ett snitt på 63,535% och en individuell 15:eplats av 34 starter, helt okej. Via Equipe kan man se vilken placering man fick av respektive domare eller hur man ska säga, och om det bara varit domare M som dömde hade jag fått rosett :-) Jag är nöjd med rundan, känslan var mycket bättre än KM en vecka innan.
Laget slutade på en retlig fjärdeplats, precis utanför placering med bara en procentenhets marginal.
 
 
 
Film om någon känner för att dö långsamt:




Klubbmästerskap 2015

Igår gick årets klubbmästerskap av stapeln, jag hade en späckad dag med fyra starter på tre olika hästar plus att Corle gjorde en start med annan ryttare. Jag red både dressyren och hoppningen med Corle, dressyren fungerade så att man red ett program på sin nivå, i mitt fall LB:2, sedan räknades resultatet om med koefficient för ju svårare program man ridit, och hoppningen var en 1,00 bed A1:a. Dessutom red jag hoppklassen med en klubbkompis häst Warre, de gick omkull för två veckor sedan så hon fick en spricka i benet så det handlade dels om att rasta häst, dels om att jag tycker det är så kul att rida :-) Jag provred honom i fredags för att försöka hitta lite knappar och se att han inte blivit rädd efter olyckan, fantastiskt fin häst! 12-åring som än så länge går upp till 110 med sin juniorryttare och tidigare gått 140. Nu svävar jag iväg lite... Förutom dessa starter så red jag också en kombiklass där en hopp- och en dressyrryttare bildade lag och sedan bytte hästar och dicipliner med varandra, mästerskapets mest prestigefulla klass ;-)
 
Först ut för dagen var dressyren i kombiklassen, jag red LB:2 med Sally, en väldigt trevlig madame som kan sina grejer. Det är lätt att rida bra då, trots att jag bara suttit på henne en gång tidigare. Och bra gick det! Vi skrapade ihop 68,67% och vann därmed dressyrdelen av kombiklassen.
 
Därefter var det dags för dressyren med Corle, han kändes avspänd men lite stretig på framridningen men jag var bara glad att han inte blev spooky av blåsten. Inne på banan försvann det mesta av stretigheten men han ville inte riktigt gå fram och bjöd inte alls på några ökningar. Resultatet blev (snåla) 
60,83%, visst att han var lite seg men det var inte SÅ mycket sämre än vad vi brukar vara, och vi har blivit placerade i nästan varenda start. Resultatet var tredje bästa bland de som red samma program och tredje sämsta totalt sett.
 
Sedan var det dags att svida om för hoppning, först skulle Corle gå kombiklassen med E (dotter till M som red honom i seniorcupen). Klassen var 70 cm bed två faser A:0/A:0 och hej vad dressyrryttarna gasade hahaha! E och Corle blev trea med tiden 25,19 och de två som var snabbare red på 24,84 och 25,10, eftersom det var manuell tidtagning skulle jag säga att de var exakt lika snabba allihop. Kul hade vi allihop också! Totalt slutade vi på en fin andraplats i kombiklassen.
 
Sedan var det äntligen dags för "min" gren, hoppningen. En övertaggad Warre var först ut, framridningen blev inte optimal eftersom jag ville se Corle i kombin och fick hoppa upp och ner några gånger och Warre som annars brukar vara lite seg var riktigt på tårna och hoppade omkring med mig. Inne på banan bytte han dock snabbt till fullt fokus och tog sig lätt runt felfritt. Ut och snabbt byta häst till Corle, hoppa ett par språng (det hade bara gått en kort stund sedan kombihoppningen så han var redan uppvärmd), in igen och en ny felfri runda! Tre ekipage till omhoppning varav jag var två, det kändes bra ;-) Jag valde att ta Corle först för att slippa byta häst ännu en gång. Han är fortfarande lite ny på det här med omhoppning så jag kan inte vända hur snävt som helst utan fick satsa på att hålla tempot uppe. Det höll på att bli galet redan efter ettan när Corle tar tag i ett hinder som jag ska vända framför och det var precis att jag lyckades styra undan, haha! Så precis att vi hoppade över nummerskyltarna... Vi fick en rivning på ett räcke där jag nog vände lite väl tufft och distansen blev knas, sedan bockade han efter näst sista så vi fick en lite väl lång väg där. Med facit i hand hade tiden ändå inte räckt för bättre placering men det är ändå störigt att riva...
Ut och byta häst igen, jogga och hoppa ett språng medan nästa ryttare red. Hon var felfri, och de sa att hon red snabbt. Warre är en omhoppningsexpert och jag tänkte att jaa, det får bära eller brista och gjorde en ordentlig chansning med sned anridning på första för att kunna gå inanför till andra, och det höll! Det är en ortolig känsla att vända runt den här hästen, han har en fantastisk balans och håller sådant tryck i galoppen att det bara känns superenkelt! Efter trippelbarren när jag svänger mot sista, ser en perfekt distans och hästen är med mig till 100% kunde jag bara le och njuta. Tiden var 2 sekunder snabbare än tvåan och jag slutade på första och tredje plats.
Ni måste se den här omhoppningen!!




Råby 151101

Omgång två av allsvenskan idag, pga en omkullridning tidigare i veckan fick vi rida med bara tre ryttare och jag kom i samma läge som förra gången: bara att rida järnet! Det gick kanon, helt super, fram till näst sista då ryttaren på tur råkade rida ivägen och störde oss båda två, Corle mer än mig tror jag. Vi låg bra på det, bra balans och bra avstånd, men han nästan plöjde rakt igenom. Väldigt olikt honom! Själv hann jag bara tänka att det här blir inte bra men det löste sig ju. Det jag sedan skulle gjort var att stanna och protestera men det hade jag inte en tanke på där och då.
Lite trist men men, det är inget att göra något åt nu.
 




Fjälkestad 151010

Igår blev det alltså första tävlingen sedan Minion föddes. Jag har ridit ca 3 v efter att ha haft uppehåll i 4 v, ingen tid att tala om egentligen. Senaste tävlingen var i slutet av juni, lite längre sedan. Vi avslutade då med flaggan i topp genom två felfria rundor och en fin placering i 110 :-)
För att återgå till gårdagen. Första omgånen av Allsvenskan div 2 stod på schemat, dagen bjöd på härligt höstväder och en glad Corlehäst. Det är han ju i och för sig nästan jämt, om det inte regnar på honom. Framridningen började bra med att han blev spektakulärt rädd för en trave tegelstenar, det eskalerade till mötesskygghet och han var tvungen att ta ett litet skutt varje gång en annan häst passerade. Jahapp. Bara att låtsas som inget och fokusera på sitt. En miljard övergångar skritt-galopp-skritt för att få honom lydig och uppmärksam.
Eftersom jag red allra sist tömdes framridningen efter en stund vilket var väldigt skönt. Jag avvaktade lite med framhoppningen så att även den var nästan tom. Le Corv var glad som en lärka när han fick börja hoppa och bjöd fint. Först på krysset sedan på avspärrningen in till framridningen... Hahaha! Gång på gång. Jag fick vara supertydlig med att vi skulle svänga efter varje språng för han verkligen sög tag i den.
När det började närma sig min tur stod det klart att endast ett lag lyckats ta sig till omhoppning än så länge, två till hade chansen. Då våra ryttare ridit med 4, 21 och 0 fel hade vi ingen chans på omhoppning, planen för mig blev därför att satsa allt för en bra tid så att vi skulle sluta först av 4-felarna. Dock behövde jag rida ordentligt fram till hinder 4 som var en kombination vid väggen längs långsidan kanska kort ur sväng, vi har haft en del trassel med kombinationer tidigare och jag chansar inte. Efter kombinationen red jag alltså som att det var en omhoppning, kalaskul tyckte Corle! ♥ Det är så roligt att min lilla snigelhäst har fattat det här med högre tempo, längre galoppsprång och snäva svängar. Tyvärr fick vi ett bakbensfel på näst sista, lätt hänt när man rider fort och ännu lättare när det inte är så högt. Men men, jag hade bara en sak att rida för och vi hade väldigt roligt!
Ytterligare ett lag satte tre nollor, mitt lag slutade på en sjätteplats och utan min rivning hade vi blivit trea. Jag får rida bättre nästa gång helt enkelt :-)




Flashback lördag

Kör lite uppföljning på gårdagens inlägg eftersom det idag är exakt två år sedan vi red andra omgången av Breeders Trophy och 5-årschampionatet. Jag summerade det efteråt med upp som en sol, ner som en pannkaka. Jag red dåligt och Corle var lite matt så jag fick inget gratis heller, annars brukar han kunna rädda upp situationen när jag klantar mig. Lite dålig galopp från start, glömde vägen efter första kombinationen och tappar galoppen ännu mer, rider lite med handbromsen i hela rundan vilket visade sig med att jag fick ett tidsfel också. Trekobionationen red jag bra!
Jag skulle så gärna vilja göra om den här rundan. Fokusera bättre. Det är den svåraste bana jag ridit men vi skulle banne mig kunnat göra det felfritt! Hade jag bara haft bättre galopp, kämpat lite mer, ridit rätt väg. Men så är det, man får bara en chans i den här sporten.




Flashback Friday

Idag är det exakt två år sedan vi klev in i Flyinges stora ridhus för att rida första omgången av Breeders Trophy och 5-årschampionatet, min första egna uppfödning och jag. Jag tror inte jag behöver beskriva hur det känns att ens ha tagit sig dit, och jag tror knappt att det går heller. Än mindre kan jag beskriva känslan av att gå i mål som klassens första nolla. Min fina fina prinscorv ♥ Jag är så himla nöjd med den här rundan, vi kämpar tillsammans och jag stöttar honom så bra jag kan. Landar och rider framåt.
 
 
 




Lattjolajbankul/EquiTours Senior JumpCup

Igår var det så dags för seniorcupen, dagen bjöd på kanonväder i form av strålande sol från en klarblå himmel och för en gångs skull vindstilla.
För att ladda ur eventuell ysterhet hade vi bestämt att Emelie skulle rasta av honom i en 110 innan seniorklassen. Det var helt onödigt. Corle var ganska avslagen och bekväm så Emelie hade lite svårt att få snurr på bakbenen. Det är ganska lätt att rida i lite undertempo på Corle, det känns väldigt bra och bekvämt där, tempot känns lagom men när man står bredvid är det som att se en snigel i gyttja typ. Seeeegt. Resultatet blev ett stopp (!) på andra hindret pga glömde galoppera, sedan kom de igång och resten gick lekande lätt.


Det blev sedan en stund väntan, något som sällan brukar gynna en redan seg Corv. Men inte idag minsann! Tanthoppning visade sig vara buskul!! Så kul att herr Corv bara inte kunde låta bli att corvbocka lite på framhoppningen... 😇
Väl inne på banan är det svårt att säga vem som var mest taggad, men de såg väldigt glada ut båda två och det gick bara fortare och fortare kryddat med ett par corvbockningar här och var. Det såg ut att bli en klockren nollrunda fram till sjunde hindret där Corle liksom råkade tappa sin ryttare lite... Han hoppade henne ur sadeln på 6an, sedan kom 7an ganska snabbt och de hann tyvärr inte samla ihop sig. Corle bjöd fint på hindret och för att undvika en flygtur försökte M få stopp på honom vilket resulterade i ett lite hastigt avbrott och de delade ganska odramatiskt på sig.
Förhoppningsvis får jag filmen i slutet av veckan, tills dess får ni hålla till godo med ett gäng mycket dåliga skärmdumpar! 😊






Willands RF 150530

Tävling för lille C igår, det blev lite mer spännande än nödvändigt tack vare vädret. Flera avbrott mitt i klasserna då hela hinder blåste omkull trots sandsäckar på stöden, slagregn blandat med solsken och på det hela taget lite kaos. Corle försökte dessutom spexa till det lite med att bli spektakulärt rädd för en start-/målskärm några gånger (i ANDRA klassen! Uppenbarligen levde de eftersom de flyttat sig?). Jag valde att rida lokalt för att slippa använda kavaj, minns inte om jag skrivit det här men jag är gravid med kiddo nr 2 i sjunde månaden och även om kavajerna går att knäppa är det verkligen inte snyggt.
 
I första klassen, 105, hade vi extrem otur med vädret. Jag hade, för en gångs skull, kommit ihåg mina rainlegs. Det duggade lätt till och från under tiden vi värmde upp men det var så lite att min vattenhatade springare inte verkade bry sig nämnvärt. När det var 4-5 ryttare kvar innan jag skulle in på banan åkte rainlegsen av, då regnade det inte alls. När vi lastade efteråt sken solen. Ändå blev jag på den korta tiden däremellan så jädra genomblöt att kläderna inte hade torkat när jag kom hem ca 4 timmar senare...! Det drog in ett sådant oväder på ingen tid alls, hindren rasade, hästarna ställde sig med rumpan mot vinden, ritten på banan fick avbrytas och folk kämpade för att få på regnkläder och täcken. När det var vår tur att gå in regnade det fortfarande men inte lika intensivt och den värsta vinden hade avtagit. Resultatet blev en rivning på ett räcke, ärligt talat så var det extremt onödigt och jag kan inte säga varför. Jag hade bra balanserad galopp och fin distans, höjden kan vi hoppa i sömne och Corle kändes fin. Det blev bara ett dåligt språng.
 
Till andra klassen, 110, hade vädret stabiliserats lite och Corle hade taggat till. Det som ofta händer när Corle taggar till är att han försöker spexa till det lite och hittar på bus, bus brukar vara att bocka och/eller bli spekatakulärt rädd för utvalda föremål. Han bockade lite på framhoppningen och slängde med huvudet som en vildhäst. Oj oj oj så busig han var, om ni frågar honom ;-) Inne på banan blev han nästan genast spektakulärt rädd för en röd målskärm. Annars är det normalt vita saker som i största allmänhet är livsfarliga, men nu valde han för omväxlings skull en röd. När han hittar på sånt här brukar det hjälpa att bara hålla honom ordentligt inom ramen och gå förbi några gånger, ignorerar jag så eskalerar det snarast. När det var dags för start tyckte jag att han hade släppt det, men som ni ser på filmen så lurade han mig ordentligt! Busunge ♥ Själva rundan kändes enkel och bra, mest nöjd är jag nog med näst sista i omhoppningen som vi hoppade rätt så snett (syns dåligt på filmen pga vinkeln) och han gjorde ett riktigt bra språng på. Notera gärna det fina RENA bytet från vänster till höger (svåraste hållet) efter den blå-gula oxern i omhoppningen, han kan om han vill! Resultatet blev en tredjeplats, under ärevarvet blåste två hinder till omkull. Det var inte läskigt. Målskärmen däremot...
 
 
Film från 110:




Tävling 18/4

Tävling igår igen, just för tillfället orkar jag inte skriva några längre analyser för jag har åkt på världens förkylning :-(
 
110: Sade redan efter bangången att omhoppningen inte passade mina hästar eller min ridning, tvära svängar med hinder snabbt ur sväng gör det svårt att hålla rytmen. Båda hästarna nollade grunden, Corle var felfri i omhoppningen men JAG rev haha! Vi kom jättenära på en oxer och han försökte lösa det med att hoppa lite åt vänster, och det hade gått jättebra om inte mitt smalben dragit i det bakre stödet. Balousan fick ett frambensfel på ett räcke som jag försökte ta lite för snett samt för trångt i sista kombinationen där jag pga hur det var byggt inte fick något annat att välja på än att rida på framåtläge och då blir det jäkligt trångt för henne. Inte mycket att säga om det, vi håller fortfarande på att lära känna varandra.
 
 
120: Banan passade Corle bra, ganska lätt för en 120 med bara en tvåkombination. Annars brukar det alltid vara två tvåkombinationer eller en trekombination! För Balousan var det debut på höjden, tyckte att banan borde passa även henne men visste att jag skulle få ta tillbaka ordentligt på linjerna, särskillt de som var i riktining mot en viss liten brun häst med stor bläs och vita ben... Nästa tävling ska jag åka med henne själv eftersom Corles enorma dragningskraft verkar ställa till det lite. Det blir ju lätt så i stall med få hästar! Anyhow, Corle petade ner första hindret, tycker egentligen inte att det fanns någon anledning men både den innan mig och den efter rev på samma sätt, troligen något med det hindret som vi ryttare inte uppfattade. Resten av banan var han en tiger och det kändes plättlätt. Roligt :-) Balousan började på samma sätt, hon kom dock lite lite för nära och är inte lika kvick fram som C. Sedan blev det en miss i kombinationen som jag hade lite på känn när jag gick banan. Den låg på böjt spår med 6 språng från hindret innan och trots att jag tog ut bågen ordentligt och tyckte att jag tog tillbaka så kom vi in på 5,5 språng och styrde förbi B-hindret, gjorde en 8 och red på igen. Denna gången kunde jag välja en rakare väg och då var det inga problem. Resten av banan flöt på fint, lite tråkigt att resultatet blev 16 fel bara.
 
 




Balousan i Ballingslöv

100:
Fin häst, rätt ridet av mig förutom att jag skulle rätat upp mig mer på de två hon fick med sig. Lätta bakbensfel, inte mycket att säga om det. Hon får lätt trångt i kombinationer och vi kom lite flygande in.
 
 
110:
Fina fina Loppan ♥ Hon blir lite stark genom svängen till näst sista och jag blir inte klar i handen så vi kommer för nära. Men jag är himla nöjd ändå, hon gör det så lätt för mig!
 




Corle i Ballingslöv

100:
Ja jädrans vad tittig han var! Lite väl pigg kanske? ;-) Som jag skrev innan så är 100 lite i lägsta laget för honom, han hoppar inte alls så väl som han kan. Dagens sämsta runda på många plan, framför allt att han var så jädrans spooky i hörnan längst ner. Omhoppningen är jag riktigt nöjd med! Han är ingen snabb häst men börjar bli rätt så vändbar och har snabb hinderuppfattningsförmåga. Resultatet blev 0+0 fel och en sjätteplacering av 43 startande och mindre än 1 sekund till tredjeplatsen.
  
 
110:
Jättenöjd med rundan! Jag "red på fel häst" till kombinationen första gången och fick omtramp in, Corle kan jag inte lägga på så stort läge utan han vill helst tassa in vilket jag VET, ändå red jag som om jag satt på Balousan. Hästarna är väldigt olika och det är supernyttigt, men svårt för mig att ställa om. I omhoppningen chansade jag på en kort väg in i kombinationen och fick samma skitläge, där hade jag dock inte så mycket annat läge att rida på iom kort väg. Han gör helt rätt som inte räddar mig en gång till! Jag får lära mig rida helt enkelt ;-) Tiden blev förståss långsam, synd för jag hade bättre tryck denna rundan och hade gärna velat se hur det tempot stått sig i konkurrensen. Resultatet 0+7 fel, med jättebra känsla!
 
 




Breeders Trophy och 5-årschampionatet 2013

Det senaste som skrevs här innan min nätta bloggpaus på 1,5 år var att Corle kvalat till Breeders Trophy för 5-åringar, för er som inte följt mig på annat håll tänkte jag skriva lite kort om hur det gick.
 
Dag 1:
I went to heaven. Vi startade som nummer 10-12 någonting, min mardröm. Jag ville starta sent och hinna se många innan jag skulle in, istället hann jag inte se en enda förutom den som startade innan mig. Det kanske var lika bra, då red jag på känsla och inte "på andra". Det är bra när jag rider på känsla, för min känsla är bättre än min faktiska kunskap. Och känslan ihop med min fantastiskt försiktiga häst gjorde att vi satte klassens första, och länge enda, nolla. Förstår ni känslan? Förstår ni?! Bara att få rida in i Flyinges stora ridhus med sin första egna uppfödning för att delta i Breeders Trophy, jag som är ingen, var otroligt mäktigt. Att sedan rida i mål och höra: "Jadå! Där satt den!", det går inte att beskriva. Tårarna rann, min älskade lilla supercorv!
 
 
Dag 2:
I came back to earth. Jag började i undertempo, glömde vägen efter första kombinationen och fick svänga alldeles för hastigt, tappade galoppen och rättade det inte i tid. Till sista hade jag väl gett upp lite. 4 ner och ett tidsfel, jag red inte bättre än så. Men se hur han hoppade trekombinationen, vilken häst!
 
 
 



Tidigare inlägg