Time flies

Nu närmar sig slutet på en intensiv vecka, den avslutas i samma takt med en tripp till Göteborg imorgon för att se den individuella finalen. Jag har tagit ett stort men väl genomtänkt beslut i dagarna, ett beslut som innebär en stor förändring och en viss osäkerhet. Jag är dock övertygad om att det är rätt beslut och kommer leda till något bättre i slutändan.
 
Bland utkasten ligger ett inlägg om Corles start i söndags. Det kommer... senare. Idag var det dags att dra på sig de vita brallorna igen och åka på Kottens tredje start. Han sa åtti-schmåtti och nollade enkelt debuten i 90. Nu vågar jag nog tro lite mer på att poletten trillat ner! Även idag var det en "svår" och tittig tävlingsplats men det verkar faktiskt inte bekomma honom särskilt. Han var mer distraherad av medhjälparna på framhoppningen än reklambanderollerna kring banan. Han blandar sprången lite ännu, men jag får bara större och större framtidshopp ♥
 
 




Superkotten

Idag har vi varit iväg på Kottens andra tävling. Jag sammanfattar det med att poletten halkat ner en rejäl bit sedan fårra gången, och då var den här tävlingsplatsen betydligt mer utmanande! Det började otroligt dåligt med att man på väg till framridningen passerar intill några hagar, och hästarna i dessa hagar tyckte att det var lattjolajbankul med besök. Jag var väl inte lika road... Kotten var ganska lugn tills hästarna framför oss började fara omkring, då blev han en halvmeter lång och dansade fram i full fnork. Toppen.
Framridningen var inne i ett litet ridhus med ett hinder mitt i och en öppen dörr mitt på långsidan som skapade en stor och mycket läskig ljus fläck som några hästar gjorde sitt bästa för att slippa passera. Det var 10-15 hästar inne i det lilla ridhuset och fullkomligt kaos. Jag höll mig i skritt för det var ärligt talat en utmaning bara att byta varv utan att krocka.
Framhoppningen var ute på en dressyrbana med ridning i ett varv och skritt på spåret. Eller skritt lite var man kände för det. Här tyckte man att det var lämpligt med 10 hästar inne samtidigt. Jag som i stort sett alltid rider själv var otroligt imponerad över att Kotten inte bara lät bli att säga Sayonara och dra därifrån utan dessutom var rätt så fin. Jag blev stressad av det.
Banan var ordentligt tittig med bilar i två hörn, banderoller, blommor, infångarstöd och plank. De hade två hästar väntande inne på banan, det tycker jag är toppen i bebisklasserna! Vi hann gå runt och kika på det mesta. Han var helt klart mer spänd än på framhoppningen och jag gjorde mig mentalt förberedd på att inte komma fram till hinder 2.
 
Men det gjorde vi! Jag fick en otroligt lättad känsla när jag styrde mot första hindret och kände att han sög tag i det så som han gör hemma. Att hindret attraherar istället för repellerar som det var på förra tävlingen. Visst var han ändå lite spänd och tittig, men betydligt mer ridbar och framför allt ville han till hindren!
I svängen till hinder 6 vände vi från grinden, han stod emot och vi tappade galoppen. Till nästa tävling vet jag att jag måste rida på mer just förbi grinden även om han känns fin, inte så mycket mer att säga om det. Jag vågar inte tro att poletten har trillat ner hela vägen ännu, men vi är en god bit på väg! ♥
 
 
Med facit i hand är jag glad att jag inte visste hur tittigt och stökigt det skulle vara eller att klasserna låg tvärt om så att jag hade varit där med Corle först, för då hade jag nog inte åkt dit med Kotten utan trott att det skulle bli för mycket för honom. Han är ju så grön ännu, men det tar sig!




Tävlingsdebut för Il Kotteloni

Jag tänker inte låtsas om att det är 100 år sedan jag skrev sist. För er som inte följer mig på andra håll bröt jag handleden i maj och den är fortfarande ganska kass, därför har det stått stilla ett tag men nu är vi på g igen!
Dagen jag väntat på i 5 år: Kottens tävlingsdebut! Det gick bra och dåligt, kan man väl säga. Bra för att han hoppade alla hindren och inte hade panik över andra hästar, tält, människor eller annat. Dåligt för att han blev så spänd och introvert, att jag försov mig så att vi inte riktigt hann rida fram så länge som jag ville och för att dragkedjan på min ena stövel gick sönder.
Han har alltid behövt ett par gånger på sig för att slappna av och är lite ängsligt lagd, så jag är inte så brydd över stoppen. Hemma tar han skänkeln alldeles utmärkt bra, men det kommer nog ta ett gäng tävlingar innan det fungerar på tävling också. Och det är över ett år kvar till breeders ;-) Självklart är det alltid roligast med en nolla i resultatlistan, men man kan också göra en dålig 0-felsrunda och en hyffsad 23-felsrunda.
 
Insåg att jag laddat upp fel film, här är inte ettan med. Vi stannade och tittade på den en gång.
 
Jämför med den här filmen från en träning 2 veckor tidigare:
 
Han kommer bli så sjukt ridbar med mer styrka och utbildning, det är en sak som är säker! Han har väldigt lätt för sig och hamnar så naturligt i uppförsbacke och är väldigt uppmärksam på hjälperna. Planen framöver är att fortsätta åka iväg och bortaträna, både tävling och träning. Han fick en veckas vila efter tävlingen och har nyss kommit igång igen. Nästa start blir om 2 veckor :-)




Appskit

Jag hade skrivit ett långt töntigt inlägg om hur fantastisk min Kotte är och skulle bara lägga in en bild så kraschade appen och allt försvann. 😑


Kortfattat: Kotten är bäst. Idag har vi introducerat travbommar och galopperat över bommar i följd. Gick bra. Såklart, för Kotten är bäst.


Corle var också duktig idag, vi tränade på svåra saker ur LA-programmen och han kämpade på fint. Det sitter bättre och bättre, svårast för mig är att sitta ner i den mycket bättre mellantraven som vi lyckats plocka fram. Känner mig som ett popcorn... 🙄





El plan del Kotteloni

Planen med Kotten då va. Jag läser andra 3-åringägares bloggar med detaljerade tävlingplaneringar med start i februari och hela vägen till championatet utstakad. Riktigt så ser det inte ut här.
Planen med Kotten är… flytande. Eller ja, planen är att han ska kunna komma ut och tävla lite under 2017 och förberedas för Breeders 2018. Jag tror nämligen inte att han är tillräckligt välhoppande (typ 8-8) för att det ska vara lönt att lägga två miljoner på att ta sig till Falsterbo eller Breeders. Initialt siktar jag mot kvalitetstävlan som utbildningsmål, men jag är inte så säker på att jag vill lägga pengar på det heller. Vi får se helt enkelt! Skulle han hoppa helt fantastiskt så får jag väl omvärdera. Jag har i dagsläget inga planer på att sälja någon av mina hästar och behöver därför inte känna någon som helst press över tävlande och resultat. Jag kan därmed fokusera helt på att få en välriden och trygg 4-åring som på sikt ska kunna hjälpa mig till många felfria rundor i framtiden 😊

 




Film ridprovet





Film 3-årstest





Vi har ett resultat.

Jag sammanfattar det hela med att jag är besviken. Mest besviken på poängen för HHB och hoppningen. Han fick inte någon riktig chans att visa sig då han inte fick hoppa så många vändor och dessutom inte ens på maxhöjd, han hoppar som många andra bättre när det blir lite högre. En del av kritiken har jag också rätt svårt att både förstå och acceptera, tex rak hals och hög nacke.
Men men, bedömningar är vad de är och det är inget annat för mig att göra än att gilla läget. Eller acceptera i alla fall.
 

Typ 8. Högställd, normalgrov.

Huvud, hals, bål: 7. Ngt rak hals, brant bog, omusklat kors.

Extremiteter: 7. Knätrång, briljarderar, vinklad has.

Skritt: 7. Ren, ganska avspänd, normal steglängd.

Trav: 7. Lätt, ganska energisk, något kort.

Galopp: 7. Energisk, balanserad, något markbunden.

Teknik och förmåga: 7. Ganska god benteknik, svag rygg, hög nacke.

Temperament: 6. Samarbetsvillig, spänd.

Totalt 43p som gångartstalang och 42p som hopptalang.

 




Det drar ihop sig

Snart dags för treårstest för älskade Kotteloni, 2 dagar och 15 minuter för att vara exakt. Han är väl förberedd och jag tror han kommer visa sig väl, lite spänd men förhoppningsvis på rätt sida gränsen.
Jag är realist och kritisk, han kommer inte få några 50+ poäng men jag ser ändå riktigt mycket fram emot att få visa honom och se vad domarna tycker. Tror att jag ska skriva ner vad jag tror att han får för poäng och se hur väl det stämmer efteråt!
Jag drömde för någon natt sedan att han fick en femma på typen, det behöver jag nog inte oroa mig för! 😁






Ut på tur, aldrig sur

Nu tycker jag att jag har så pass bra styr på Kotten att vi vågar oss ut från inhägnat område, så i söndags tog vi en tur i det fria under eftermiddagssolen. Tyvärr erbjuder närområdet inga roliga ridvägar alls, så vi måste rida på vägen. Därför dammade jag av min nummerlappsväst och skrev ut ett par lappar:
 
Gemene man förstår väl i och för sig inte vad det innebär med unghästar, kanske skulle jag skrivit "rädd häst" istället (även om han inte är det)?
Nåväl, uteritten gick bra. Corle är långt ifrån det ultimata sällskapet för en unghäst men man tager vad man haver. Kotten gick först den mesta av tiden och Corle skötte sig för det mesta, det var bara en gång som han var tvungen att hoppa ut på en upplöjd åker pga en/ett jätteläskig/t okänt föremål. Därför får Corle inte gå längs nysådda åkrar.
 







Stor kille

Kotten har haft en dryg veckas välförtjänt vila, han verkade dock inte tycka att det var så värst nödvändigt och efter ett par dagar var han mer social än vanligt och gick till grinden så fort jag visade mig ute. Ett gott tecken 😊
Nu är vi igång igen och tränar med sikte på treårstest i april, sen får vi se hur det verkligen blir när det närmar sig. Han sköter sig himla bra i alla fall och är riktigt fin i kroppen! Pälsen har börjat släppa och även om han inte är så värst långhårig så hoppas jag att allt är borta till visning.
Just det, när vi löshoppade senast tyckte jag plötsligt att han kändes stor så igår mätte jag honom igen och visst har han växt! Vid senaste mätningen för bara en dryg månad sedan fick jag honom till 164-165 och nu mätte jag honom till 166-167 med samma utrustning och därmed samma felmarginal. Idag för ett år sedan var han 159 cm, mätt med mätsticka. Undrar vad han landar på! Gärna under 170 för min del...






Löshoppning och uppsutten galopp

Här kommer filmerna från i söndags. Hoppningen bliv inte hans bästa, jag red först och nästa gång gör vi tvärt om. Han var bara förvirrad och hoppade inte alls så fint som han kan, därför blev det varken många språng eller någon höjd att tala om. Men det vägs upp av hur fin och avspänd han var under ridningen! Han har verkligen inget alls emot att bära runt på mig. Detta var, om jag räknat rätt, elfte gången jag sitter på honom och fjärde gången lös. Han tyckte att skuggorna på sargen var lite läskiga och trycker lite inåt, men det kan man väl förstå :-)
 
Ridning (vill man bara se galopp kan man hoppa fram 3 min)
 
Löshoppning




Man kan inte skydda sig mot allt

Igår blev jag plötsligt tacksam över att min häst var i livet, han kunde lika gärna varit död i kolik. 😰
Vi tar det från början. Vi hade varit i ridhuset och löshoppat (mer om det i ett eget inlägg) och jag stod och mockade transporten när jag hittade något konstigt. Mockade klart och lyfte in det konstiga på grepen i stallet för att se vad det var:

Jag begrep ganska snabbt. Det är en reva av fodret i Kottens täcke som försvann två dagar tidigare. Hade jag hittat den i boxen hade jag inte varit lika tvärsäker, men det finns ingen annan förklaring till hur den kan ha hamnat bland skiten i transporten än att Kotten har ätit den. Hur den har lyckats passera hela systemet utan att fastna eller orsaka kolik, det är för mig en gåta!
Det är en stor tygbit, ca 40 cm lång och 15-20 cm bred. Nu är det bara att hålla en tumme för att den inte gjort någon skada på sin resa genom hästkroppen...








Världens bästa Kotte

Kotten är bäst på allt. I onsdags till exempel, då var han bäst på att bli skodd. Både Kott och Corv har ärvt Sawannas utmärkta hovkvalitet så inte heller Kott behöver några skor bak. Känns bra! 😃
I torsdags var han bäst på en hel massa saker. Att ha tre ponnydamer som publik på andra sidan av ridbanestaketet, att inte bry sig om att tre ponnydamer bråkade, att bli ensam när ponnydamerna gick in och att trava lugnt och avslappnat med fin bjudning. Vi kunde göra övergångar, halter och stora volter, så himla duktig!! ❤️ Vi råkade nästan hoppa över en cavaletti också när styrningen inte riktigt tog oss dit jag tänkte... 😁
Idag är det löshoppning igen, och nu kom jag på att jag måste lägga kameran på laddning! Tanken är att jag ska rida en liten sväng i ridhuset också och med lite tur hamnar även det på film.
Le Corv ska få komma ut och sprattla på grusvägarna tänkte jag, ljuuuuvligt väder i Skåneland!

Just det! Jag fick frågan för ett (bra) tag sedan hur hög Kotten är och nu har jag äntligen kommit mig för att mäta. Jag har ingen mätsticka så det är väl inte jätteexakt, men 164-165 någonting.








En liten travhäst

Igår var det dags (hög tid) att återuppta inridningen av lille herr Kott. Pga mörker fick vi vara på ridbanan, där han bara varit två gånger tidigare. Vädret gjorde sitt bästa för att stormsäkra min lilla häst; tätt regn, 12 m/s och någon enstaka plusgrad. Risk för drunkning i underlaget förelåg. Men men! Jag får passa på när jag kan få hjälp, det är bara att klä sig efter bästa förmåga.
Med tanke på uppehållet och rådande omständigheter var jag förberedd på att inte kunna göra mer än sitta på honom, kanske gå ett par steg med ledare. Men Kotten kändes precis lika lugn och bekväm med situationen som när vi slutade i december, vi skrittade något varv med Johanna som ledare innan hon kopplade loss och vi styrde runt själva med hyfsad precision! Han kändes så trygg och fin att jag testade att driva på honom lite, och plötsligt travade han med ryttare på ryggen för första gången, fullständigt obekymrad ❤️ Han har varit ganska spänd och tyckt att det är obehagligt bara jag flyttat vikten i sadeln, men det verkar verkligen ha släppt! Jag kunde både "halvsitta" och rida lätt utan att han brydde sig om det alls. Det enda han faktiskt brydde sig om var när vi var på väg mot vinden, då saktade han ner eller vände lite före mig men det kan jag verkligen inte säga något om. Han tyckte också att dottern som satt och lekte med en sockerbit utanför staketet var lite läskig, också fullt förståeligt! 😊 Han hanterade det himla bra också, tittade men gick förbi ändå.
Vi gjorde några övergångar och halter, styrde runt sockerbitarna och plaskade på en liten stund. Så himla duktig liten häst, han gör det så enkelt!
Jag brukar normalt inte trava lös direkt, men det har inte funkat så bra att rida honom på lina, han vill gärna gå nära Johanna och det känns så himla onödigt att skapa problem för att han vill följa linan när det går utmärkt att styra runt lös.


Det finns en liten filmsnutt på Instagram (equilina), den är så kort och mörk att jag inte bryr mig om att lägga den på youtube.




En Kotte hoppar igen

Söndag = löshoppningsdag numera :-) Men denna söndag fick bara Kotten följa med. Jag skulle kunna skriva en roman men det orkar jag inte riktigt. Men jag sammanfattar med att jag tycker mer och mer om den här hästen ♥




En Kotte löshoppar





Löshoppning

Corle hade kalas i ridhuset idag, tjoho vad kul det var att hoppa! Han sparade dock sina bästa språng och lattjade mest. Vi andra stod mest och tittade på, han skötte sig själv, runt-runt-runt. Hade inte ens en långpisk i ridhuset, han struttade runt så glatt ändå. Det var lite svårt att få stopp på honom till och med, haha! Enda gången vi smackade i serien var när alla andra tycker att vi är klara och Le Corv rycker att vi kan ta en vända till, lite lätt och ledigt sådär i trav... Det blev förstås väldigt långt mellan B och C trots att jag smackade på som en idiot för att stötta honom, men det gick bra det med. En oxer på 130 utan galopp på skitlång distans... 😰 Emelie hann precis slå på kameran! Läxan lärd: lägg alltid ner hindren innan Le Corv är kopplad.

Kotten gjorde ridhusdebut och var rätt spänd i början, men förstod snart vad som förväntades av honom och sprang själv in i korridoren. Tyvärr hann både filmkameran och min telefon dö, Emelie filmade med sin telefon men det har hänt något så att bilden har frusit i slutet av varje klipp (men ljudet fortsätter) så att inget språng på C har kommit med. 😔

Filmer kommer någon dag när jag tycker att det verkar som en kul grej att fixa med!






Det går framåt!

Idag, gång nr 7, har vi skrittat lösa för första gången! 😃
Det är alltid lite spännande att koppla bort livlinan första gången men det gick jättebra. Vi kunde stanna, starta och styra, även om precisionen var lite sådär. 😁
Jag trodde inte att jag skulle kunna knäppa jackan med säkerhetsvästen under med det gick faktiskt! Lite väl tight och inte så värst smidigt bara.
På min instagram finns en liten filmsnutt, heter equilina där! 😊

Imorgon är tanken att vi ska prova gå bort till ridbanan, det är rätt slirigt i gräset och jag vill inte att han drattar omkull. Han har aldrig varit på den ridbanan så det ska bli intressant att se hur han reagerar på det!




Individer

När jag bloggade om Corles inridning för snart 5 år sedan fick jag en del (anonyma, naturligtvis) kommentarer om att jag gick för fort fram, att han skulle bli förstörd osv. Alla som sett honom vet ju att detta är helt sant, han är verkligen svårriden och litar inte på någon ;-)
I verkligheten var det så att Corle är en av de absolut mest okomplicerade hästar jag varit med och ridit in, och jag har varit delaktig i omkring 50 inridningar. Det bekom honom verkligen inte det minsta! Och om hästen är chill finns det inget att vänta på, han blev bara uttråkad av skrittandet och försökte äta på linan. Nu höll vi ändå en ganska normal takt, 2-3 veckor efter att jag satt upp första gången galopperade vi lösa.
 
Med Kotten är det annorlunda. Han är mycket mer känslig än Corle, och framför allt rätt så bakskygg. Nu var Corle betydligt mer hanterad än Kotten när jag började inridningen vilket säkert spelat en del roll, men över lag är Corle mer laid back och har varit sedan födseln. Kotten är megasnäll och jag tror inte att han kommer göra något, men han blir lätt spänd och vill se allt som händer, lite knepigt när man sitter på ryggen. Samtidigt är han väldigt förtroendefull och slappnar av snabbt av när man klappar lite på honom så det känns väldigt hoppfullt.
Nu har jag fått hjälp tre dagar i rad, första gångerna sedan kastreringen för nästan en månad sedan. Första dagen var han väldigt spänd och det tog en stund bara att komma upp för han vände sig mot mig så fort jag stod på pallen. Andra dagen var han lite mindre spänd och igår kunde jag till och med styra lite, gå på långt grimskaft och starta/stanna nästan själv. Det var sjätte gången jag satt på honom, och vi har fortfarande "bara" kommit till skritt med ledare, jämfört med gång nummer åtta jag satt på Corle på filmen ovan. Men vi har ju ingen brådska, det får ta den tid det tar. Det värsta som kan hända är ju att han blir skrämd, därifrån är det en låååång uppförsbacke.
 



Tidigare inlägg