Henriksdal 170820

Haha, tänk att 4-åringen som gjorde sin andra start skulle vara modigare än 9-åringen som tävlat massor av gånger. Tacksamt ändå.
Corle var alltså på samma tävlingsplats som lillebror fast dagen efter och med ett par decimeter högre hinder. Hörnan som jag trodde skulle ställa till det för Kotten, men som han inte brydde sig om, var en dödsfälla i Corles ögon. Dagen till ära hade de dessutom hissat en flagga där som snärtade i vinden. Jag kom inte ens dit innan start.
 
Banan gick bra, han kändes fin, glad och lydig. Och lite livrädd. Hinder 7 hoppades mot den snärtande reklamhörnan och han frös lite i luften där vilket resulterarde i ett bakbensfel. Shit happens.
Nästa tävling blir en fälttävlan v. 35, sedan har jag inte planerat längre. 
 
 




Debutant-debuten

I söndags red vi alltså vår första fälttävlan, ganska exakt 6 år efter att jag tävlade fälttävlan senast. Då på Corles mamma, en aning modigare än sina söner. Eller, det krävs väl egentligen mer mod för att göra saker man är rädd för än om man inte är rädd, så orädd är kanske en bättre beskrivning än modig?
 
Dagen började bra med en mjuk och ganska avspänd häst på framridningen. Tyvärr händer det något när vi kommit in på banan, jag tror att han fick tungan över bettet för han blev plötsligt superkänslig och krullade ihop sig. Även om jag tog så mjukt jag kunde slog han med huvudet i protest, därför vågade jag inte trycka på honom utan mer eller mindre hela programmet tassade vi mest omkring. Han gapade och grejade, vid något tillfälle skymtade jag tungan långt utanför munnen. Så himla synd när jag hade så fin känsla på framridningen :-( Det har aldrig hänt tidigare, om det nu ens var tungan över bettet som orsakade det. Procenten blev följdaktligen blygsamma 61,75 och vi tog 57,4 straff med oss till hoppningen.
 
 
Banhoppningen borde vara a piece of cake, enda problemet skulle väl vara att han klev istället för hoppade och fick med sig någon bom på grund av det. Jag red därför medvetet i ett ganska lågt tempo för att han inte skulle bli för slarvig. Det funkade bra och vi nollade med en fin och enkel känsla, jag red på bra distanser och han lyssnade fint. Jag lärde mig dock att jag inte kan ha donut under GPA-hjälmen när jag hoppar, då åker den nämligen ner över ögonen. Men vem behöver se något? Rid på känsla! 
 
Sedan blev det avskrittning runt terrängbanan, Corle smakade på alla hinder.
 
Sedan blev det några timmars chillaxande. Vi gick på fruktlösa kissrundor och skvätte vatten på hästskötaren. Corle tycker det är toppen att stå i släpet och har inget alls emot att vänta. Hade han bara kunnat klämma ur sig lite kiss också någon gång på hela dagen så hade jag varit nöjd.
 
Sedan var det så dags för terrängen. En utmaning med en häst som är rädd för, pja, allt. Allt utom hinder, hinder är ju inte farliga, de ska man bara hoppa över. Således är inte heller terränghinder farliga (när man väl förstått att de ÄR hinder), men runt terränghinder finns det väldigt mycket natur. Natur är oidefinierat och farligt. Det absolut läskigaste av allt på hela banan var utan tvekan alla små vita plaststolar med människor (?) i som satt utspridda på lömska ställen i naturen längs banan. Allra läskigast var de vid hinder fem. De skrämde hästen innan oss så pass att den gick från andraplats efter dressyr och hoppning till utesluten. De hade kört halv 4 från Borås-trakten och hoppade alltså bara fyra hinder i terrängen. Fy vad jag kände med dem! Hinder fem stod så att man red längs kanten av ett fält och liksom vände in och skar av hörnet på fältet för att hoppa hindret. Om man fortsate rakt fram istället så red man över funktionärerna. Har man då en häst som är lite skeptiskt lagd, till exempel Corle, så blir det liksom tvärstopp i maskineriet när hästen får syn på funktionärerna som då sitter rakt framför näsan och hästarna uppfattade nog att man skulle rida fram till dem, inte vända av mot hindret. Detta gjorde att vi fick en väldigt krokig väg fram till femman och inte direkt hoppade mitt på hindret. Det var ärligt talat nog inte förrän 2-3 språng ifrån som Corle uppfattade att vi skulle hoppa och inte springa fram till de blodtörstiga männsikorna (?) i vita plaststolar. Jag fick jobba för att hålla galoppen och hitta något som liknade en distans, kan jag säga! Han blev lite extra vaksam efteråt men det fanns aldrig någon tvekan på hindren. Med tre hinder kvar pustade jag ut lite och kände mig helt säker på att vi inte bara skulle överleva utan också ta oss runt banan utan ett enda stopp, vilket vi också gjorde. Vi hade naturligtvis ca 200 000 tidsfel, eller närmare bestämt 19,6 straff. Jag hade tippat på 20 så man får väl säga att det ändå gick enligt plan. Det blev bara trav upp ur vattnet, men vi tog det lugnt och försiktigt i banhoppningstempo som vi är trygga med.
 
Totalt slutade vi på 77 straff och i nedre delarna av resultatlistan. Nu väntade jag mig absolut ingen placering utan målet för dagen var att 1: överleva och 2: ta oss runt terrängen, förhoppningsvis med en glad och positiv häst. Han gick i mål i terrängen med andan i behåll cch knappt svettig med ett nöjt uttryck. Så pass nöjt att jag på något sätt lät mig övertalas till att göra en ny tävling om ett par veckor... Tills dess ska vi öva på att bli snabbare! :-)
 




Roligheter // Dagstorp Hunting

Det började som en dröm, och lite av en sorg. Jag läste att Dagstorp skulle arrangera en hunting på 70- och 90-höjd och min första reaktion var "Ååååååååååh... jag vill!". Men Corv är livrädd för natur. Sawanna hade ÄLSKAT det och så började jag sakna henne (hon är förresten dräktig med Dragon Welt som idag går final i unghäst-VM). Men så mindes jag att jag hade en innestående tjänst hos en duktig fälttävlansryttare, så vi bokade in en träning. Det gick faktiskt bättre än förväntat, även om det var lite panik i början. Förstår han bara att han ska hoppa är det ingen fara, för hinder är ju inte farliga. Synd bara att det skulle vara så väldigt mycket natur, träd, gräs, stockar, stenar och prydnadskaniner runt omkring dem. Vi åkte därifrån med stärkt självförtroende och anmälde oss till 90-klassen. Jag tänkte att om vi börjar lite tryggt på banan med målade bommar så kanske han inte märker när vi hoppar ut i terrängen utan bara hoppar på av bara farten. Så blev det inte. Han märkte det, som synes på filmen ;-)
Hur som helst, trots travhoppning och klassens förmodigen högsta adrenalinhalt lyckades lille Corv knipa en placering..! ♥




Nytändning

Long time, no see.

Det har hänt mycket och ingenting sedan sist. I korta drag så har Corle gjort en bra start på säsongen med 100% felfria rundor och placeringar, Kotten hann bara precis komma igång efter vårens vila innan jag trillade av och bröt handleden. Själva avsittningen var tämligen odramatisk men tyvärr landade jag lite i ett staket och slog av armen mot en ribba. Shit happens. Det känns bara lite nesligt att ha åkt av med buller och bång så många gånger utan att bryta något och så tappar jag balansen när hästen bara svänger efter ett hinder och smäller av armen.
Resultatet blev gips och ridförbud i 6 veckor, av en slump sammanföll att jag äntligen fick rida igen med att min ridbana blev klar. Y-A-Y!! 😍
Eller okej, jag erkänner. Jag red (åkte häst) lite en dag för tidigt för att jag bara inte kunde låta bli.
Att inte få rida eller kunna göra något vettigt har varit rätt så frustrerande. Jag har fortfarande ont och ganska begränsad rörlighet men det går åt rätt håll. Corle har hållits igång hjälpligt av sin extramatte och snälla kompisar. Kotten har löshoppats och gått promenader och därmed halkat efter sina jämnåriga en bit. Nu har jag ju en långsiktig plan med honom så det kommer hinna ordna upp sig, men visst blir jag lite avundsjuk på mina kompisar med 4-åringar som kommit mycket längre och framför allt för att de ens kan rida. Nu kliar det verkligen i fingrarna!


Corle var och testade internationella banan i Falsterbo förra helgen. Den fick godkänt. 😉





Vi är på gång!

Erkänn att du började nynna! ;-)
 
 
Nu (förra veckan) har vi äntligen klarat av årets första hoppträning! El Corvo var amazeballs och vi fick jättefint beröm för jobbet vi gjort nu under uppbyggnaden, samtidigt puttade H ut oss från den där bekväma zoonen där allt fungerar för att komma vidare. Corle kändes sjukt fräsch och glad, jag var döremot lite ringrostig när det kom till banhoppningen. Nu har vi visst hoppat en del "riktiga" hinder själva, men den mesta vardagsträningen innehåller mycket cavaletti och småhinder och jag tycker det är svårt att ställa om avståndsbedömningen till större hinder då och vill gärna ligga lite nära, naturligtvis i kombination med lite undertempo. Det var ingen katastrof på något sätt, men det kändes lite.
Det fanns en tanke om att åka på p&j i Flyinge imorgon, men sist jag var där fick Corle panik av alla som for omkring i Craafordhallen så jag har velat lite. När jag såg att avgiften var 280 kr per start blev det lätt att välja... Nu kikar jag lite på att åka till Hagahill på torsdag istället, eller kanske träning med Kotten. Vi får se! Jag har i alla fall anmält Corle till årets första start, det ser jag fram emot :-)
 
 




Simplicity

En bom, ett kryss, en häst. Mer än så behövs inte för att fylla ett pass med nyttiga lydnads- och precisionsövningar. Dessutom går det snabbt att plocka fram! 😁

Mellan bommen och krysset är det 7 språng i banhoppningsgalopp och 8 språng i markarbetesgalopp. Följande övningar gjorde vi igår:


- Variera antalet galoppsprång (7-10), tempot på långsidan ska alltid vara detsamma, i mitt fall markarbetsgalopp, och förändringen ska vara så lätt att göra att man inte behöver göra den förrän på kortsidan men ändå kan behålla rytmen. Galoppsprången ska givetvis vara så jämna som möjligt.

- Trava över bommen och fatta galopp på rakt spår, utan att hästen far iväg eller går på sniskan.

- Galoppera över krysset och sakta av till trav innan bommen. Övergången ska vara så mjuk och rak som möjligt.

- Galoppera på en åtta över bommen med så få galoppsprång på volterna som möjligt utan att hästen blir het eller att bogar och bakdelar far omkring. Corle har som bekant lite svårt med bytena och kräver rätt mycket noggrannhet, dessutom är han lite svårsvängd på snäva spår. Igår red vi övningen på 8 språng på ett väldigt bra sätt! Målet är att kunna rida den på 6 språng om ett par månader.

Corle var väldigt glad över att få hoppa igen och började ladda redan i skritt när vi red i kryssets riktning, haha. ❤ Efteråt var han väldigt nöjd och glad!





Throwback Thursday

Idag är det 6 år sedan Corle sprang runt med sadel för första gången. En hel del har naturligtvis förändrats sedan dess, men han tycker fortfarande att det är lika läskigt att bli longerad.
 
 
Han har nog växt typ en decimeter på alla håll sedan den bilden togs..! På tal om att växa så är det något som Kotten ägnat sig åt i vinter så nu är ett nytt Rambo Supreme påväg hem till hans brevlåda. Farväl pengar. Täcken, särkskilt utetäcken, är så himla tråkig shopping. Men men, när rumpan sticker ut är det bara att plocka fram den stora plånboken och se glad ut. Försöka i alla fall.
 




Appskit

Jag hade skrivit ett långt töntigt inlägg om hur fantastisk min Kotte är och skulle bara lägga in en bild så kraschade appen och allt försvann. 😑


Kortfattat: Kotten är bäst. Idag har vi introducerat travbommar och galopperat över bommar i följd. Gick bra. Såklart, för Kotten är bäst.


Corle var också duktig idag, vi tränade på svåra saker ur LA-programmen och han kämpade på fint. Det sitter bättre och bättre, svårast för mig är att sitta ner i den mycket bättre mellantraven som vi lyckats plocka fram. Känner mig som ett popcorn... 🙄





LA:1

Här kommer filmen från dressyrtävlingen för två veckor sedan, jag är nöjd måste jag säga. Visst finns det mycket som kan bli bättre men vi är ju inget dressyrekipage :-)
 




En vecka senare

I torsdags packade jag in min lilla häst i åklådan och styrde mot en av mina favoritutetävlingsplatser, Ribbersborg i Malmö. För er som inte känner till staden är Ribbersborg en strandremsa som löper ett par kilometer längs Malmös lite finare områden, bland annat ligger Zlatans (föredetta? Ringer någon klocka om att han sålt det..?) hus precis här. Tävlinsplatsen har alltså havet på ena sidan och staden på andra.
Eftersom de inte arrangerade några passande hoppklasser fick det bli årets första dressyrtävling och jag red LB:1 och LA:1. Förhoppningarna var väl sådär, jag har med hjälp av tränare ändrat en hel del och höjt kraven vilket i sin tur gjort allt lite jobbigare för Corle som då gärna svarar med att bli upprörd och gapa. Vi jobbar med det...
Målet för dagen var över 63% i LB och över 60% i LA vilket vi också nådde upp till och därmed var årets första delmål i LA avklarat. Vi gjorde jämna program utan några större missar men han var genomgående lite spänd och stretig vilket drar ner allting. Hade jag fått till samma ridning i LB som i LA hade vi kommit upp i våra "vanliga" % kring 65-68. 
Det har varit lite stiltje på tävlingsfronten ett tag nu och kommer vara även framöver då vi håller på med en del renovering hemma som måste prioriteras, lite tråkigt tycker jag men det vänder förhoppningsvis snart! Sen är jag också ganska kräsen med vart jag vill åka, tur att jag bor i Skåne så att det ändå finns mycket att välja på! 😊








Dagstorps RF 160319

Och nu när jag skrev rubriken så insåg jag att jag glömt skriva om förra tävlingen. Lite snabbt: 110+120, Lund Civila RF, nolla i båda klasserna med superkänsla, red avd B då de lagt 110 A, 110 B, 120 B, 120 A så jag hade fått vänta rätt många timmar om jag ridit avd A.
 
Tredje tävlingen för säsongen i lördags, 110 och 120. I 110 var han spänd och tittig, inte alls framme utan tyckte allt var läskigt. Inte så mycket att göra åt det, han är sådan ibland. Det finns säkert de som hävdar att det är trams och ska tas ur hästen, det tror inte jag utan han är rädd på riktigt och hanteras därefter. 4 fel blev det i protokollet, tittade mer på insläpp/läktare än på ett hinder. Bara att vara mer övertygande i nästa!
Anade lite mer avspänd häst inför 120, men när vi stod vid insläppet blev han rädd för hästen inne på banan, den hoppade mot oss och trots att det var en sarg emellan så for han baklänges. Min lille korkade räddhare ♥ Han var ändå mer fokuserad på att hoppa i denna klassen, bjöd till och med på fel hinder i omhoppningen vilket är ett gott tecken! Fick tyvärr ett litet backläge in i kobinationen och då blev det långt ut. Det var vår första omhoppning i 120 och därför red jag inte fort eller snävt, ändå hade tiden räckt för en framskjuten placering i ett stort startfält. Jag får nog sluta kalla honom för snigel snart!
 
 




Hoppdressyr

Efter att Corle varit lite för busig på både träningen och tävlingen förra veckan planerade jag in ett ordentligt "hoppdressyrspass" idag. Det är ju lätt att kalla hästen lydig när man rider på marken, men drar den iväg i hoppningen så är den inte lydig. Och så kan vi ju rakt inte ha det.
Pga väder och underlag kan jag bara använda mig av cavalettihinder på hemmaplan men det gör mig inget, de är ju perfekta för att trimma på! Dagens övning var mycket enkel: en studsserie mitt på ena långsidan med tre cavalettis och 2,5 m emellan. Jag hoppade dem 5 gånger åt varje håll (typ fem, det är faktiskt jättesvårt att hålla räkningen), pausade och sedan 5 (10) gånger till. På motsatta långsidan galopperade jag på, noga med att han är rak då han gärna faller inåt i högervarvet. Göra en fin upptagning till en kort men aktiv galopp, noggranna hörnpasseringar, rak innan och rakt efter serien. En enkel övning som tränar många saker samtidigt! 😃
Jag trodde jag skulle få jobba och göra halt flera gånger, men han var superfin och väntade lydigt över studsen där ham annars brukar ta chansen och pipa iväg lite. Inte en enda gång drog han! Kändes lite snopet, haha. Nåväl, alla nöjda och glada! 😊






Flyinge RF 160221

Igår gjorde vi första starten för året, reg 110+115 i Flyinge. Jag velade en del kring höjden iom att jag själv inte startat 110 sedan i juni och att det var första starten på ett par månader, skulle kanske hoppat 100+110 dagen innan istället? Med facit i hand var det absolut rätt beslut, det kändes väldigt enkelt och han lattjade en hel del, hade hindren varit lägre hade han lattjat ännu mer.
Corle gick ut hårt och gjorde levader på framridningen så jag börjad travhoppa direkt för att få honom fokuserad, det brukar funka och så även igår. 8-10 skutt, sedan kunde vi skritta på lång tygel. Buset fortsatte sedan på framhoppingen med bockande och skuttande efter varje språng och högsta växel mot hindren. Jag tycker inte att n tävlingsplats är rätt ställe att "uppfostra" hästar utan låter honom hållas ganska mycket, sen får vi träna på lydnaden hemma. Han är ju bara glad och tycker det är jättekul, då vill jag inte ta det ifrån honom.
 
110 då, det gick som tåget i grunden och vi kan ha råkat plocka ett galoppsprång till kombinationen men det gick ju bra det med. Han vill inte alls gå i närheten av kortsidorna utan trycker inåt en hel del, han är så ibland och jag tänker inte försöka tvinga ut honom då, det kommer inget gott av det. Jag red inte för seger i omhoppningen direkt, men i sista svängen trycker han inåt så pass att jag tappar min distans och försöker rida iväg honom på ett mindre än jag tänkte (jag hade aldrig hunnit klämma in ett extra med det humöret han var på), han var inte riktigt med på vilket hinder som skulle hoppas och blir lite överraskadm resultatet blir som ni ser en ofrivillig avtränsning. Shit happens, det mest störiga är att jag blev 9:a på det resultatet, 8 placerade...
 
115 sen då, en mycket bättre runda även om han fortfarande inte tänkte beblanda sig med kortsidorna. Efter bankgången sa jag att femman och sjuan blir svårast, räcken kort ur sväng från kortsidorna. Och jaa, jag fick skicka iväg honom lite på femman och hann sedan inte få tillbaka tillräckligt innan sexan. Jättenöjd med rundan och jättenöjd med hästen ♥




En Corv löshoppar





Löshoppning

Corle hade kalas i ridhuset idag, tjoho vad kul det var att hoppa! Han sparade dock sina bästa språng och lattjade mest. Vi andra stod mest och tittade på, han skötte sig själv, runt-runt-runt. Hade inte ens en långpisk i ridhuset, han struttade runt så glatt ändå. Det var lite svårt att få stopp på honom till och med, haha! Enda gången vi smackade i serien var när alla andra tycker att vi är klara och Le Corv rycker att vi kan ta en vända till, lite lätt och ledigt sådär i trav... Det blev förstås väldigt långt mellan B och C trots att jag smackade på som en idiot för att stötta honom, men det gick bra det med. En oxer på 130 utan galopp på skitlång distans... 😰 Emelie hann precis slå på kameran! Läxan lärd: lägg alltid ner hindren innan Le Corv är kopplad.

Kotten gjorde ridhusdebut och var rätt spänd i början, men förstod snart vad som förväntades av honom och sprang själv in i korridoren. Tyvärr hann både filmkameran och min telefon dö, Emelie filmade med sin telefon men det har hänt något så att bilden har frusit i slutet av varje klipp (men ljudet fortsätter) så att inget språng på C har kommit med. 😔

Filmer kommer någon dag när jag tycker att det verkar som en kul grej att fixa med!






Fyra år senare

Jag gillar verkligen Facebooka "minnen-funktion". Det är flera saker som jag helt glömt bort som sedan dykt upp där. Mycket uppskattat.
För ett tag sedan dör det upp ett fem år gammal inlägg om när Corle hade sadel på sig för första gången, lika obrydd som över allt annat som hade med inridningen att göra. Idag dök bilden nedan upp, det är fyra år sedan han hoppade med ryttare för första gången.
Jag minns fortfarande den lite kittlande känslan när jag styrde mot vårt första hinder. Han hade ju löshoppat en del och vi hade klivit över bommar, men det är ändå något särskilt när det blir riktiga hinder.

Tänk ändå att jag tagit den här hästen från noll och inget till Breeders, och att jag nu får göra om samma resa med hans lillebror. Vilken lyx!! Men det är en låååång resa, och inte gratis direkt. Från att välja hingst, åka fram och tillbaka till seminstationen, ultraljuda, se den lilla bönan på skärmen, vänta i 2000 år (TYP). Spänningen när fölningen drar igång. Kommer det gå bra? Vad blir det? Vilken färg? All oro efteråt, Corle skulle ju varken stå eller äta själv och bodde på djursjukhus en dryg vecka där han dessutom slog upp ett ordentligt sår på hasen. Sedan väntar man i 2000 år till innan det äntligen är dags att påbörja inridning och utbildning, förbereder för 3-årstest, väntar lite till och vipps så är man där, står vid insläppet och repeterar banan, går igenom planen. Känslan att stå där, med sitt eget "lilla föl" och få frukten för allt sitt arbete, den är obeskrivlig. Höra sitt namn läsas upp som både ägare och uppfödare. Rida genom starten och känna att det här kan vi. Gå i mål med alla bommar kvar i sina hållare till vännernas jubel. Fantastiskt. Med Corle var det extra kul i och med att vi var klassens första nolla, fick lite extra applåder för det tror jag. Glädje och tacksamhet är två ledord i mitt hästtänk. Jag är så glad och tacksam för vad Corle gör för mig.
2016 blir ett spännande år. Corle ska få visa att han inte nått sin topp ännu, och Kotten ska börja sin resa på allvar.
Bring it on.






Tävlingsåret 2015

Det här året har varit lite annorlunda ur tävlingssynpunkt eftersom jag inte haft några egentliga mål. Jag ville rida och tävla så länge det gick, och jag ville debutera 120 med Loppan. Check på det!
 
Året började himla bra, första starten var med Loppi och vi nollade den hisnande höjden 100 cm. Skulle ridit 110 också men det var snöblandat regn på tvären och exakt ingen var sugen på att gå ut igen, så vi åkte hem.
 
Tävlingen efter red jag 105 och 110 med båda hästarna, årsdebut för Corle. Han glänste och hade 0+0 fel i båda klasserna och blev 7:a resp 5:a. Loppi var också kanon, en ryttarmiss i 105 och 0+0 i 110 och hon blev 6:a.
 
Nästa gång hade jag lite oflyt med Loppi, skräprivningar. 100 började kännas lågt och nästan 110 också, samtidigt var vi väl inte riktigt klar för 120. Corle var fin, placerad i 100 och dålig ridning i omhoppningen i 110.
 
Nästa tävling finns av någon anledning inte med bland mina resultat på TDB? Vi hoppade i alla fall 110 och 120, båda hästarna. Corle var riktigt, riktigt fin den här tävlingen. Resultatet blev 0+4 i 110, jag rev ett hinderstöd med benet... Tiden hade med facit i hand inte räckt till någon placering ändå så det gjorde väl inte så mycket, men störigt var det! Nästan lika störigt är resultatet i 120, där vi rev första hindret och rundan i övrigt var superfin och kändes väldigt enkel. Även Loppi var till omhoppning i 110, men där hade vi ett eller två ner, tror att vi rev både in och ut i kombinationen som var sista. Sen gjorde jag en favorit i repris och rev första i 120 igen... Någon bom till föll, jag minns faktiskt inte. Höjden är i alla fall den här hästens minsta problem! Men det var svårt för mig att ställa om mellan två så pass olika hästar, tävlingarna blev väldigt stressade och mina fogar började göra ont, därför bestämde jag mig för att endast åka med en häst åt gången.
 
Eftersom jag nu hade bestämt mig för att sälja Loppi var det hon som fick åka på nästa tävling, 115 och 120 hoppade vi då. Bra rundor med lite oflyt och någon ryttarmiss.
 
Det blev den sista tävlingen för mig och Loppan, jag tyckte det räckte med hoppningen som blev på provridningarna. Nu var jag dessutom för tjock för kavaj så jag fick hålla mig till lokala klasser.
 
Det kanske ser lite roligt ut i resultatlistan, men starten efter gick på blyga 90 cm, detta bara för att jag ville testa på inverkansridning. Corle nollade (som tur var, annars hade jag fått skämmas haha!) och poängen räckte till en fjärdeplats. Jag fick kritik för att jag var för upprätt vilket jag ställde mig ganska frågande till men så är det ju med bedömningssport. Rebecka och hennes hästar var nere och hälsade på den helgen så hon och hennes söta Fellino var också med.
 
Även de två sista tävlingarna innan mitt uppehåll gick bra, 105 och 110 med 4 resp 0+0 fel och en tredjeplats samt 100 och 110 där vi red på 0+0 i båda, utanför placering i 100 och en femteplats i 110. Totalt sett åkte Corle hem utan rosett från bara en enda tävling på hela första halvåret!
 
Sedan tog Emelie över tävlandet ett tag, planen var som tidigare nämnt att han skulle ta det lite lugnt men han var så jäkla GLAD varje gång han fick komma ut så vi körde på. De gjorde 6 starter i 100-110 vara två med resultatet 0+0 och placering, 4 fel i resterande. Han gick också seniorcupen och gjorde en start i dressyr med sin extramatte.
 
Sedan A föddes har jag gjort tre starter i hoppning själv, alla tre i Allsvenskan och på höjden 100 och haft ett ner i varje. Retligt som bara den!
 
En enda start i dressyr hann vi med, jag som trodde att det skulle bli mestadels dressyr i år pga graviditeten men tvärt om så kunde jag knappt använda dressyrsadeln eller rida så mycket i trav. Jag var nöjd, hur fördelningen av poängen såg ut har jag skrivit om för inte så länge sedan.
 
Nu ser jag fram emot 2016! Jag hoppas på färre starter i 100 och fler i 120, haha.




Finalhelg dag 2

Helgens andra final, Allsvenskan div II, gick för min del precis som de två föregående omgångarna: 4 fel. Otroligt irriterande när det handlar om en fjuttig meter. Jag tänker inte skylla på mitt onda i ryggen som gör att jag lite tappar luften varje galoppsprång och inte har någon kraft i armarna, mina förbannade bihålor som får hela pannan att pulsera eller min plötsligt spända och tittiga häst, jag tänker skylla på hinderhöjden. Han hoppar helt enkelt inte ordentlig när det är så lågt. Vi har gjort fyra rundor i höst sedan jag började rida igen, alla på en meter. Resultaten? 4, 4, 0+4 och 4 fel. Alla på räcken, alla med bakbenen. Happ. Nu blir det eventuellt en start till i år, kommer då hoppa 100+110, och kanske att första starten nästa säsong blir på 100 också, sen får det faktiskt vara nog haha.
Laget slutade på 4 fel vilket räckte till en femteplats.
 
 




Finalhelg dag 1

Helgen som passerade innehöll två finaler för vår del; Knock Out-final i dressyr och Allsvenskafinal i hoppning. Först ut var dressyren, jag var ganska opepp då genrepet i torsdags gick sådär på spänd häst i halv storm, dessutom är det så himla frustrerande att vi tappat så mycket båda två, att veta att vi kan bättre men inte kunna plocka fram det. Både ridbarhet och styrka är färskvara som måste underhållas!
Finalen reds i LB:3 med tre domare, jättekul att få samma ritt bedömd av tre olika! Minre kul att en av dem inte gillade oss och låg långt under de andra i sin bedömning. Som exempel fick jag mitt livs första 8, på samma moment fick jag en 6 och på flera moment skiljde det 1,5p. Å andra sidan fick jag 7,5 på mellanskritten av henne där de två andra satte 7 så allt var inte dåligt i hennes ögon, bara mycket ojämnt! 7,5-7-7 på mellanskritten var förresten en seger i sig, han är ofta otroligt seg i dressyren och gör svaga mellangångarter och ökningar, men skritten var jag själv riktigt nöjd med, extra kul när domarna håller med!
Resultatet blev 60,909% av domare H, 64,091% av domare C och 65,606% av domare M vilket gav ett snitt på 63,535% och en individuell 15:eplats av 34 starter, helt okej. Via Equipe kan man se vilken placering man fick av respektive domare eller hur man ska säga, och om det bara varit domare M som dömde hade jag fått rosett :-) Jag är nöjd med rundan, känslan var mycket bättre än KM en vecka innan.
Laget slutade på en retlig fjärdeplats, precis utanför placering med bara en procentenhets marginal.
 
 
 
Film om någon känner för att dö långsamt:




Klubbmästerskap 2015

Igår gick årets klubbmästerskap av stapeln, jag hade en späckad dag med fyra starter på tre olika hästar plus att Corle gjorde en start med annan ryttare. Jag red både dressyren och hoppningen med Corle, dressyren fungerade så att man red ett program på sin nivå, i mitt fall LB:2, sedan räknades resultatet om med koefficient för ju svårare program man ridit, och hoppningen var en 1,00 bed A1:a. Dessutom red jag hoppklassen med en klubbkompis häst Warre, de gick omkull för två veckor sedan så hon fick en spricka i benet så det handlade dels om att rasta häst, dels om att jag tycker det är så kul att rida :-) Jag provred honom i fredags för att försöka hitta lite knappar och se att han inte blivit rädd efter olyckan, fantastiskt fin häst! 12-åring som än så länge går upp till 110 med sin juniorryttare och tidigare gått 140. Nu svävar jag iväg lite... Förutom dessa starter så red jag också en kombiklass där en hopp- och en dressyrryttare bildade lag och sedan bytte hästar och dicipliner med varandra, mästerskapets mest prestigefulla klass ;-)
 
Först ut för dagen var dressyren i kombiklassen, jag red LB:2 med Sally, en väldigt trevlig madame som kan sina grejer. Det är lätt att rida bra då, trots att jag bara suttit på henne en gång tidigare. Och bra gick det! Vi skrapade ihop 68,67% och vann därmed dressyrdelen av kombiklassen.
 
Därefter var det dags för dressyren med Corle, han kändes avspänd men lite stretig på framridningen men jag var bara glad att han inte blev spooky av blåsten. Inne på banan försvann det mesta av stretigheten men han ville inte riktigt gå fram och bjöd inte alls på några ökningar. Resultatet blev (snåla) 
60,83%, visst att han var lite seg men det var inte SÅ mycket sämre än vad vi brukar vara, och vi har blivit placerade i nästan varenda start. Resultatet var tredje bästa bland de som red samma program och tredje sämsta totalt sett.
 
Sedan var det dags att svida om för hoppning, först skulle Corle gå kombiklassen med E (dotter till M som red honom i seniorcupen). Klassen var 70 cm bed två faser A:0/A:0 och hej vad dressyrryttarna gasade hahaha! E och Corle blev trea med tiden 25,19 och de två som var snabbare red på 24,84 och 25,10, eftersom det var manuell tidtagning skulle jag säga att de var exakt lika snabba allihop. Kul hade vi allihop också! Totalt slutade vi på en fin andraplats i kombiklassen.
 
Sedan var det äntligen dags för "min" gren, hoppningen. En övertaggad Warre var först ut, framridningen blev inte optimal eftersom jag ville se Corle i kombin och fick hoppa upp och ner några gånger och Warre som annars brukar vara lite seg var riktigt på tårna och hoppade omkring med mig. Inne på banan bytte han dock snabbt till fullt fokus och tog sig lätt runt felfritt. Ut och snabbt byta häst till Corle, hoppa ett par språng (det hade bara gått en kort stund sedan kombihoppningen så han var redan uppvärmd), in igen och en ny felfri runda! Tre ekipage till omhoppning varav jag var två, det kändes bra ;-) Jag valde att ta Corle först för att slippa byta häst ännu en gång. Han är fortfarande lite ny på det här med omhoppning så jag kan inte vända hur snävt som helst utan fick satsa på att hålla tempot uppe. Det höll på att bli galet redan efter ettan när Corle tar tag i ett hinder som jag ska vända framför och det var precis att jag lyckades styra undan, haha! Så precis att vi hoppade över nummerskyltarna... Vi fick en rivning på ett räcke där jag nog vände lite väl tufft och distansen blev knas, sedan bockade han efter näst sista så vi fick en lite väl lång väg där. Med facit i hand hade tiden ändå inte räckt för bättre placering men det är ändå störigt att riva...
Ut och byta häst igen, jogga och hoppa ett språng medan nästa ryttare red. Hon var felfri, och de sa att hon red snabbt. Warre är en omhoppningsexpert och jag tänkte att jaa, det får bära eller brista och gjorde en ordentlig chansning med sned anridning på första för att kunna gå inanför till andra, och det höll! Det är en ortolig känsla att vända runt den här hästen, han har en fantastisk balans och håller sådant tryck i galoppen att det bara känns superenkelt! Efter trippelbarren när jag svänger mot sista, ser en perfekt distans och hästen är med mig till 100% kunde jag bara le och njuta. Tiden var 2 sekunder snabbare än tvåan och jag slutade på första och tredje plats.
Ni måste se den här omhoppningen!!



Tidigare inlägg