Breeders Trophy 2017


Extreme horse makover


This is my care face
Testade något nytt idag, när vi ändå håller på liksom, nämligen att rida på repgrimma. Passade på just idag då Corle ändå bara skulle jogga efter helgens tävling. Poängen är att jag ska utveckla kommunikationen med sitsen och därigenom kunna rida mindre med handen. Corle är inte superimponerad av bett generellt (han ser ärligt talat inte superimponerad ut av repgrimman heller) så jag tror att det är en god idé. Ridmässigt var det ingen större skillnad mot att rida honom på långa tyglar, jag kommer testa några gånger till men känslan är att jag inte kommer få ut speciellt mycket av det träningsmässigt eller vad jag ska kalla det. Han tycker det är toppen att ridas utan kontakt och tuffar på lite på bogarna och med halsen rakt, ingen hållbar arbetsform direkt. Sen kanske det vägs upp av att jag kan komma till en annan ridning som han trivs bättre med. Den som lever får se! 😊


Ordningen återställd
Även om det är JÄTTEKUL att vara iväg på tävling så är det oerhört skönt när allt är avputsat och tillbaka på rätt ställe i sadelkammaren. Mer om tävlingen kommer, jag är supernöjd och jätteglad över att vi var felfria på hinder 😍


Förberedelser
Imorgon blir det äventyr! Min lilla fega snigel ska, håll i er nu, starta sin första fälttävlan! Det är 6 år sedan jag red fälttävlan själv senast, då på hans mamma ❤️ Det är lite jobbigt att inte kunna förlita sig på de vanliga rutinerna för varken packning eller upplägg av dagen, jag får tänka efter några varv extra. Ett nytt medical card är utskrivet, jag har visserligen kvar det gamla men namn och nummer är ändrade sedan dess.


Just nu
Cappuccino och banbyggnad 👌


Stark och lydig










Nytändning
Long time, no see.


Vacay
Eftersom matte legat och latat sig i solen förra veckan har hästarna haft vikarie. Skönt, tyckte de. Med vikarier kan man ju göra lite som man vill. Matte tyckte inte det var skönt och längtade mest hem till sina skyddslingar. Jag har noll förståelse för hästägare (ryttare) som far omkring jorden över, jag vill bara vara hemma och träna! Nu börjar våren närma sig, dagens snö till trots, och så även årets första start. Jag har bestämt var och när men inte höjd, det beror lite på hur mycket vi hinner hoppa och träna innan dess. Min tränare fick ett nytt omfattande uppdrag i november så det kommer inte vara några fasta träningar i vår. Synd för mig! Tiden får utvisa om det går att få till enskilda träningar med någon reda eller som jag får börja hos någon annan, trivs väldigt bra med min nuvarande tränare (duh, annars hade jag inte fortsatt i 5 år) och gillar hans system och syn på hästar. Kotten behöver träna på att gå i grupp så där är jag mer "tvingad" till att byta. Kommer testa en i närheten med mycket stor erfarenhet av unghästar som ordnar gruppträning från inhoppningsnivå och uppåt, tänker att jag åker dit första gången i mars någon gång.

Liksidighet


Jag tackar i stort sett aldrig nej...
...till att rida andras hästar. Frågan dyker upp lite då och då, av olika anledningar, och mitt spontana svar är allt som oftast ja. Det är ju det absolut bästa sättet att bli bättre på: att få många timmar i sadeln på många olika hästar!


Är det någon som vet vad det är för väder?







Ridglädje
Det är helt underbar att vara så motiverad att det inte känns det minsta jobbigt att koppla transporten vid halv nio en onsdagskväll för att köra iväg med båda sina prinsar till ridhuset ❤ Jag tycker det svåraste med igångsättning efter vila är att lägga det på en lagom nivå, särskilt när jag är supertaggad och Corle är så pigg att han håller på att krypa ur skinnet. Jag håller mig till lite kortare pass och har lägre krav på samling än så länge, bara det är nog så svårt!


Värmande tips


Jag kan, jag vill, jag vågar.


Nytt år, nya möjligheter


Motivationsdipp


Ryttare har en egen tideräkning
Ni vet den när man är i stallet, tittar på klockan och tänker att jag är nog klar om en halvtimme. Sen går det en och en halv timme och man bara: gött, nästan klar, jag typ höll tiden! Ni vet den? Det är jag, varje dag. Har jag ingen tid att passa kan jag vara i stallet precis hur länge som helst. Jag tänker anta att jag inte är ensam om det.
Annars då? Pja, det går lite upp och ner med det här bloggandet. Oftast har jag något åtminstone halvvettigt att skriva, och börjar knåpa ihop det i huvudet, sedan faller det på vägen någonstans mellan tanke och publiceringsverktyg. Jag har en 5-6 påbörjade inlägg som nu ligger i utkast och skräpar för att jag inte riktigt kommit i mål med vad jag vill ha sagt. Dagens i-landsproblem?
På hästfronten är det inte mycket nytt. Jag råkade vinna en dressyrtävling förra veckan med en runda jag var sjukt missnöjd med. Ambivalens på hög nivå. Jag fick stryka en hopptävling i helgen som gick pga kobinationen sned sko och ryggskottig hovslagare. Jag hoppas att vi kan få ordning på skon i veckan, i så fall efteranmäler jag mig till någon tävling i helgen. Kotten har påbörjat sin vintervila, den kommer vara till någon gång efter nyår är tanken. Det är ingen större brådska med honom, jag har tänkt att hans plan ska få ett eget inlägg i dagarna.
På stallfronten däremot har det hänt lite grejer! Vi (pappa) har rivit ut innertaket så att det nu är öppet upp till nock, ett projekt jag velat genomföra sedan vi köpte gården för 7 år sedan, det känns helt underbart att det äntligen är i hamn! Jag har lite smågrejer kvar att göra innan det är helt färdigt, därefter kommer mer bilder.


Skrota bensnören, they say.
Nu har det hänt för tredje gången sedan jag bytte till Rambo för lika många år sedan: täcket åker över baken och hänger sig framför hästen. Dagen efter, idag, dyker ett delat inlägg från jag tror det var Silverbjälke upp i mitt Facebook-flöde med innebörden "förbjud bensnören, de är livsfarliga!!" I beg to differ. 😑 Har man sett sin häst försöka galoppera med benen i innerfodret sitter man ganska snart med symaskinen i sadelkammaren och syr på fästen till bensnören.
Men man måste ändå ge det till Rambos fantastiska yttertyg, det och bogspännet är det enda som är helt.


Livspusslet

