Inkomster och utgifter

Något som alltid ska ifrågasättas och snokas i är hur varenda hästägares ekonomi ser ut, gärna ihop med lite attityd och en massa tyckande.

Hur har hen råd med det där? Hur mycket kostade den hästen? Vem betalar? Vad tjänar hen egentligen?

Som om det är någon annans business? Det enda som egentligen har något värde för andra att veta imo är möjligen vad någon betalt för sin häst, eg vad man kan få för de pengarna. Och det är väl bara intressant om man köper eller säljer själv.
Det verkar så obegripligt för en del hur andra kan ha råd med saker, och jag har verkligen NOLL förståelse för det! Hur kan man inte förstå att alla inte tjänar 22 000 kr i månaden och har 6 000 kr kvar efter att alla fasta kostnader är betalda, bara för att det är så man har det själv?

Jag hör ganska ofta folk som säger att man blir tittad snett på om man inte har de senaste grejerna, rätt märken eller en sadel gjord före sekelskiftet. Jag upplever det precis tvärt om. Det tisslas och tasslas betydligt mer på läktaren när ett "rätt pyntat" ekipage kommer in, i synnerhet om ekipaget inte presterar på topp! Annars heter det att man skulle lagt pengarna på träning istället, att man inte rider bättre för att man har dyra grejer och så vidare. Vardan denna missunnsamhet och avundsjuka? Varför måste man rida utmärkt för att få ha ett Antarès-träns? Hur kan man anta att någon inte har råd att träna för att schabraket kostar över 700 kr?

 

Det finns två saker som kan uppröra mig när det gäller hästägares ekonomi; när man snålar med vitala saker (veterinärvård, hovslagare, bra foder, passande utrustning osv) och när man helt saknar buffert. Jag fattar inte hur man vågar ha ansvar över någon annans liv och samtidigt inte ha ens 500 kr på kontot dagarna innan lön. Det är ingen rättighet att ha djur... När Lanzelot skadade sitt öga och veterinären fick komma ut en söndagskväll (natt) kostade det runt 3000 kr, då gjorde han inte mer än tittade på det och gav smärtstillande i stort sett. 3000 kr som skulle betalas innan han körde av gårdsplanen. Vad gör man i det läget om man inte har några pengar kvar?

Nåja, nog med bitterhet för den här gången!





Hata mig gärna

Jag kommer aldrig, aldrig, sluta stå upp för det som är fel. Det har kostat mig, jag blev hatad och utfryst i skolan för att jag var den som vågade säga ifrån när alla andra tittade ner i golvet. Jag har förlorat vänner och jag har blivit förföljd i den digitala världen. Men aldrig att jag kommer sitta tyst och se på!
En anläggning i min närhet har (haft?) kvarka under våren. Det finns mycket att berätta om det men jag kommer bara att beröra den punkt som kan (kunde?) komma att drabba andra. I april noterade jag ihop med några andra insatta att föreningen som huserar på den kontaminerade anläggningen hade flera tävlingar på gång i maj. Alla med lite sans och vett inser väl galenskapen i detta, särskilt som de sjuka isolerats i en hage intill tävlingsbanan. Jag informerade då de i min närhet, precis som jag hade velat att de gjorde för mig om situationen var omvänd, via ett inlägg (15/4) på min Facebook samt i en sluten grupp för tävlingsryttare i Skåne att det fortfarande fanns sjuka hästar på anläggningen (bekräftat av ansvarig veterinär) och att sanering inte skett (vilket jag har pålitlig källa till. Fick höra från ett par håll efter mitt inlägg att det kunde jag minsann inte veta. Nej okej, men någon vecka efter mitt inlägg skriver föreningen själva ett inlägg på sin Facebooksida att de sanerat stallet. Antar att det bara var något de planerat sedan länge till just den dagen eftersom man antydde (OBS, ingen sa att det VAR sanerat till mig, bara att jag inte kunde VETA. Varför?) att det redan skulle vara gjort. Varför skulle man annars göra det två gånger på kort tid? 😏
Alltså herregud vilken häxjakt det blivit efter det. "Någon" från föreningen har ringt och skrivit till flera av de som delat mitt inlägg, hotat, svurit och betett sig. Jag har blivit anklagad för saker jag aldrig sagt eller gjort, "någon" har ringt till ordförande i den föreningen jag är med i och sagt att deras medlemmar sprider rykten (😂). Det som förvånar mig mest är att flera medlemmar ur föreningen som hört av sig till mig har frågat om jag känner mig duktig nu, varför jag skrivit inlägget, vad jag har att vinna på det. Alltså för mig är det så självklart? Har jag med att informera om vad jag visste hindrat ETT stall från att få smittan så är det värt allt.
Ni får gärna hata mig, jag har inget problem med det. Jag antar att jag är lika välkommen på anläggningen som jag är sugen på att någonsin sätta min fot där igen.




ATM

Sitter och sörplar i mig cappuccino och tittar på Rolex GP i Aachen från 2015. Finns ingen bättre morgon-tv! Strax dags att gå ut och ta in hästarna igen inför dagens hovslagarbesök, lutar åt att Kotten får bakskor inför visningen.
Vi står inför en del renovering här hemma och i och med det klickar jag mig runt i en massa olika inredningsbutiker och hittar en massa fina grejer med hästtema, tänkte knåpa ihop ett inlägg med lite bilder och länkar till det.
 
 




Iform hästfoder by Eskadron

Inviger nya grimmor som vi fått från Iform/Eskadron 🌟 Corle ser till att Kotten stannar i bild... 😁 Efter att jag bytte till Iform har jag inte behövt kämpa med Corles vikt, trots att han inte ens får ett kilo kraftfoder om dagen. Dessutom känns det rätt att köpa svenskproducerat!






En ny idol

Jag har precis plöjt igenom en clinic från 2008 med Carl Hester samt en intervju med honom och Charlotte Dujardin, blev superinspirerad och anmälde mig till två tävlingar, haha.
Clinicen presenterar hans system och visar hästar och elever från lätta klasser tll Grand Prix. Bland annat är en 6-årig Valegro med, fullständigt fantastisk redan då! Intervjun handalde om deras samarbete, hur Charlotte hamnade där, mycket om OS i London och efterdyningarna där samt hur Carl resonerade när citat "löjliga bud" haglade in på den svarta hästen.
 
De bitarna ur systemet som jag lade lite extra på minnet:
- Träna mycket på det som hästen tycker är roligt även om det kanske inte är just det man behöver förbättra allra mest.
- Ha inte för vana att rida med spö utan plocka bara fram det när det behövs som lite hjälp för att komma vidare.
Han förklarade väldigt bra varför han gör som han gör, det tycker jag är jätteintressant. Då kan åtminstone jag applicera det på ett annat sätt, samt naturligtvis utvärdera om det stämmer in i min filosofi. Jag vill alltid veta varför man gör på ett speciellt sätt! Jag snappade också upp en hel del tips om byten, vår stora svårighet.
 
Intervjun var jättetrevlig, de verkar vara mycket sympatiska människor båda två med en sund syn på hästarna och sporten.
 
Både clinicen och intervjun har sänts på Horse1, vet inte om de fortfarande gör det eller om de går att hitta någon annan stans. Clinicen heter (på svenska åtminstone) Carl Hester's Fantastic Elastic och intervjun An evening with Carl and Charlotte.




Om hjälmar, märkningar och oklara besked

Ingen har väl vid det här laget missat cirkusen kring de kommande hjälmreglerna? Om någon mot förmodan skulle ha gjort det kommer här en kort sammanfattning:
- EU har efter påtryckningar från flera håll bestämt att den tidigare standardmärkningen för ridhjälmar, EN 1384, inte är tillräcklig och beslutar om att införa en ny standard. I väntan på att denna standard ska utformas godkänns tillfälligt märkningen VG1 01.040 .
- Svenska Ridsportförbundet bestämmer att EN-märkta hjälmar får använads på tävling till och med utgången av 2016, därefter gäller tillfälliga märkningen VG1, per idag utom bortre tidsgräns (men en sådan kommer sannolikt, vänta bara).
- Enskilda grossister och butiker går ut med att även märkningen PAS015, som tex KEP och de flesta av Charles Owens modeller har, ska gälla. Ett intyg går att få för detta. Bland annat skriver tidingen Hippson i en artikel (där de intervjuat en representant från Equality Line (EQL) som är grossister för bland annat KEP och CO) att PAS015 ska gälla, trots att det i förbundets (som är de som skriver reglerna) skrivelse, uppdaterad senast 2015-12-14 när deta inlägget skrivs, inte yppas en bokstav om något annat än VG1.
- Det brittiska förbundet har valt att godkänna både VG1 och PAS015, vilket sannolikt ligger bakom EQL idé om att de ska vara godkända även i vårt avlånga land. Jag vet inte, men spontant känns det som en bra idé att förankra det med förbundet också?
 
För att citera Tomas Di Leva; Vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på är allt är så här?
 
Pja, efter månader av mycket luddiga besked tröttnade jag på att sväva i ovisshet och tog saken i egna händer, jag stllde frågan rakt till förbundet. Eftersom jag ville ha det svart på vitt (svart på grått) valde jag att skriva istället för att ringa. Det tog en dryg månad, sedan fick jag faktiskt den 9/2 2016 ett rakt och tydigt svar:
 
Sådär. Väldigt enkelt att förstå. Står det inte VG1 i din hjälm får den inte användas på tävling från och med 1/1 2017 som det ser ut idag. Vad som ska hända med de som blivit "lurade"och felinformerade när de köpt ny hjälm, det vet jag inte. Jag hade varit tämligen irriterad i alla fall. För övrigt är det ju vansinne att både grossister, butiker och tidningar ligger ute med felaktig information..!
 




Krispigt

Åh, det är så kul att vara igång igen! 😃 Trots kylan är det så himla underbart att sitta i sadeln igen, dessutom känns det väldigt bra också. Grabben är i fin form!
Vi har börjat jobba mer medvetet med de rörelser och moment som ingår i LA-programmen, såsom skänkelvikning, förvänd galopp och bakdelsvändning i skritt. Det sistnämnda började vi med för tre dressyrpass sedan och igår, pass nr tre, satt de riktigt fint åt båda hållen.



På söndag ska Kotten få åka på löshoppning (i ridhus, så han inte hoppar ut igen 😁). Eftersom jag köpt ny bil (HALLELUJA), en BMW X5 för den som är intresserad, kan jag köra med två hästar nu igen och därför tänkte jag ta med Corle också. Han skulle nog behöva sprattla av sig lite! 🙈
Hoppas att jag får lite film att bjuda på efter det.




Önskeinlägg: Gravid och ryttare

Det har från flera håll kommit önskemål om att jag ska skriva mina tankar och min syn på det här med att vara gravid och småbarnsmamma samtidigt som man rider. Jag vill understryka att detta är mina åsikter och tankar. Varje graviditet är individuell och min sanning är inte allas sanning.
 
Jag tror att det varje "seriös" kvinnlig ryttare med småbarnstankar funderar mest över är hur det ska bli med hästarna och ridningen, haha. Våra stora barn, de får ju inte glömmas bort! Till att börja med är varje graviditet som sagt individuell, och hur man upplever det är också individuellt. De största orosmomenten brukar vara rädsla för att skada fostret under graviditeten, att inte kunna rida och ta hand om hästen, att inte hinna när barnet väl är ute och att pengarna inte ska räcka till, och det är dessa rubriker jag kommer använda mig av i mitt inlägg.
 
- Rädsla. Jag är inte typen som oroar mig, tror att allt ska gå fel och eliminerar alla tänkbara "faror". Man ska ha extrem otur för att barnet i magen ska komma till skada, de ligger väl skyddade. En barnmorska jag pratat med anser att det i princip krävs en hov i magen för att det ens ska vara någon fara, och det finns bara ett mycket litet antal fall där rid-/hästolyckor lett till skador på fostret. Jämför med rökning som dokumenterat påverkar fostret med tex ökad hjärtfrekvens (stress?) men ändå envisas SÅ många med att röka sig genom både graviditet och amning. Jag förstår de som blir försiktiga och lägger hjälmen på hyllan så snart de plussat, men vill man fortsätta så är risken som sagt väldigt liten. Sen tror jag att det har betydelse hur mycket man behövt kämpa för att bli gravid!
 
- Ridning och skötsel. Här tror jag att man får gå in med lite öppet sinne. Går det så går det, men ha en plan B. Min första graviditet var 9 kämpiga månader och jag var sjukskriven i stort sett hela tiden för konstant illamående och kräkningar. Jag fick också problem med foglossning vilket gjorde att jag fick ont av tunga lyft, hastiga rörelser, långa (normala) kliv för att nämna några saker. Med 6 veckor kvar till beräknad förlossning (BF), när illamåendet faktiskt började lätta, fick jag ett virus som gav mig feber varje kväll. Jag lånade ut min ena häst som krävde mycket ridning, fick ha hjälp med mockningen varannan-var tredje dag och bara ta högarna där emellan. Red mina bra dagar, tävlade ett par gånger fram till femte månaden någonting. Red sista gången 1-2 månader innan BF, då kändes det som jag satt på barnets huvud och det var riktigt obehagligt. Nu andra gången var totalt annorlunda! Mådde illa om jag inte smååt på förmiddagarna men det var ju lätt avhjälpt. Fick kissa tätt innan ridning för att undvika olyckor eller akut kissnödighet i sadeln, haha, annars var det mesta som vanligt. Ungefär halvvägs fick jag hålla mig till att bara rida en häst per tävling, annars blev fogarna arga. Jag slutade hoppa med ungefär en månad kvar, red sista gången en vecka innan BF (var på väg upp dagen före men blev erbjuden hopphjälp när jag var på väg ut till hagen). Nu hade jag visserligen avlastning av Corles extramatte 2-3 dagar i veckan men kunde ändå hålla två tävlingshästar igång och tävlade sista gången när det var 2 mån kvar till BF. Hade kunnat tävla ännu längre men det var inga tävlingar som passade.
Båda gångerna har jag mockat och fixat stallet med värkar, ett bra tidsfördriv!
Så för att sammanfatta: ena gången gick det knappt alls, andra gången gick det hur bra som helst.
 
- Tid och småbarn. Detta är nog minst lika individuellt som graviditeten. Det finns de utan barn som inte hinner med en inackorderad häst trots deltidsjobb och det finns de som hinner med tre hästar, stallpass, heltidsjobb och flera barn. Det är en fråga om prioritering, vad man mer vill hinna med, restid och en massa annat. Jag har all tid i världen, särskilt nu som föräldraledig! Det går jättebra att ha med barnen i stallet, parerar in när den lilla ska sova. Det är först när båda jobbar heltid som man får planera lite. Jag har löst det så (tidigare alltså) att jag har haft två ridfria kvällar under veckan, fem ridpass per vecka är ändå vad jag anser lagom för en häst som går ute mycket i grupp. Oftast packade jag höpåsar för dessa dagar i förväg (ibland packade jag för hela veckan under helgen) och såg till att ha mockat ordentligt och strö upp mycket dagen innan, då gick mockningen supersnabbt de ridfria dagarna. Ibland red eller mockade jag på morgonen innan jobbet. Jag älskar hästarna, ridningen och pysslet runt dem och vill vara i stallet så mycket det går! Då är det inte jobbigt att mocka klockan 6 eller skritta av klockan 23. Jag är för övrigt gift med en man som jobbar ~150% och får vi det att fungera så ska det väl gå för två normalarbetande också. 😊
 
- Ekonomi. Ett ämne jag brinner lite för. Rent krasst så har många nog egentligen inte råd att ha häst, och det man oftast tullar på är sparande och buffert. Har du inte råd att spara som arbetande får du det nog rätt jobbigt som föräldraledig. Mitt tips är (om graviditeten är planerad) att arbeta ihop en ordentlig buffert i förväg. Det är mycket roligare att vara hemma om man slipper oroa sig för att pengarna ska räcka i slutet av månaden, vad som händer om hästen blir sjuk och om det finns pengar till att köpa/göra mer än bara det nödvändiga. Det låter kanske präktigt men jag/vi har av olika anledningar (främst hårt arbete 😎) ganska mycket mer pengar att röra mig/oss med denna gången jämfört med förra och det är en väldigt skön känsla.
 
Så sammanfattningsvis då, det är ett lotteri vad man kan, vill och vågar, men som med allt annat finns det lösningar bara man bestämmer sig och planerar lite. Allt går om man vill!
 
 




Masterclass

Inte för att jag direkt saknade inspiration innan, men efter dagens clinic med Rolf-Göran Bengtsson är jag verkligen supermotiverad för att sitta och trimma i timmar. Jag längtar efter den känslan och den ridningen, jobba bort våra svagheter och växa tillsammans. Jag har satt upp mål och planer för året, både kortsiktiga och långsiktiga, och eftersom 2015 blev lite av ett mellanår känns det ännu roligare att få både planera och jobba.
Jag kommer inte skriva något referat från clinicen, det sköter journalisterna bättre, men jag har gjort en del anteckningar till mig själv och förevigat de övningar som passar oss. Jag har en mapp med övningar, kom-ihåg och tridningsurklipp som jag plockar fram ibland och hämtar inspiration från, tips!
 
Om ni undrar varför läktaren mitt emot är typ tom så beror det på att den var reserverad. Troligen för Mollgan och hans klasskompisar? 
 




Eliten och hästarna

Ett argument jag ofta hör och läser, och själv använder ibland, för att motivera olika saker vi gör för/med/åt våra hästar är att det är så eliten gör.
Oavsett vilken nivå vi är på så vill väl alla vi som på något sätt satsar på ridsporten ge våra hästar de bästa förutsättningarna, då använder vi gärna eliten som förebild. Problemet för mig är då det att eliten inte nödvändigtvis gör det som är bäst för hästen, utan för prestationen.
Vi som tillhör bredden och har en eller ett par hästar utöver jobb eller studier är långt från eliten på så många plan och med den inblick jag har tycker jag att vi kan erbjuda våra hobbyhästar något bättre.
Missförstå mig rätt, på vissa sätt har elitens hästar ett bättre liv. De rids av bättre ryttare, har toppunderlag, kollas noga av de bästa veterinärer, massörer, hovslagare osv. Mycket av detta är lätt att efterapa, särskilt enkelt är det att investera i de bästa av de sistnämnda. Vi kan rida otaliga timmar för tränare och ständigt jobba på att bli bättre. (Tyvärr väljer många ändå andra vägar. Snålar med vård och underhåll, sätter på ett hävstångsbett eller hjälptyglar, frågar i Facebook-grupper istället för att rida för tränare et cetera, men det är en helt annan historia. Det borde vara krav på kunskapsprov och ordentlig buffert för att få köpa häst.)
Men få av dessa hästar får chans att verkligen vara hästar. Gå hela dagen i stor hage ihop med andra, tillgång till grovfoder större delen av dygnet, leva livet som de är skapta för. Detta splittrar mig lite. Jag förstår utan förbehåll att Marcus Ehnings hästar inte kan gå barfota i flock på sommarbete. Jag förstår det helt och hållet! Det jag inte förstår är varför så många hobbyhästar får gå ensamma i hagen och stå på box 18 h per dygn.
Allt eliten gör är inte bra, allt eliten gör är inte för kärleken till hästar.

En av mina stora förebilder inom toppskiktet är Luciana Diniz. Hon rider på ett väldigt sympatiskt sätt och verkar tycka om sina hästar på ett sätt man oftare ser på ridskolan än i världscupen.
Jag siktar inte på världscupen. Jag siktar på att känna samma glädje över hästen och ridningen. Jag siktar på att kunna hitta samma sympatiska, okomplicerade ridning. Jag vill inte vara en del av eliten, även om jag hade haft kapaciteten, för jag är inte villig att utsätta mina hästar för de kompromisserna i deras vardag som det skulle innebära.

Luciana Diniz skrittar in på banan för att rida omhoppning i top 10-finalen - på lång tygel.






Julhälsning från oss


Och så den alternativa bilden:






Intressant

Läste denna intressanta artikel från Hippson. Jag trodde nog att de allra flesta tävlingsryttare, oavsett nivå, analyserar och räknar sina foderstater, men så låter det ju inte i artikeln. 
För mig är det en självklarhet att analysera och räkna, lika självklart att sedan kombinera beräkningen med att "fodra på ögat" och se hur det stämmer. Efter ett tag lär man sig vad varje häst behöver och då blir det ännu lättare att räkna.

Hur gör du?




Lägesuppdatering

Här ekar det! Inte för att jag saknar inspiration, utan mest för att jag inte tagit mig tid att sätta mig ner och skriva. Lite kort då, Corle vilar som han alltid gör i december. Det som skulle blivit vår sista start för året blev inställt pga skitväder och skitbihålor. (Jag har brottats med bihålebesvär under en lång tid och det bestämdes nyligen att jag ska opereras, tyvärr blir det inte förrän efter nyår.) Jag är supertaggad inför nästa säsong och har redan börjat planera tävlingssäsongen, tänkt ut nyttiga övningar och lägga upp mål. Vi hann inte riktigt komma tillbaka till vårt bästa innan vilan vilket både är frustrerande och sporrande på samma gång, vi ska dit och vi ska vidare!
Med Kotten har jag precis återupptagit inridningen, han kommer kräva lite mer tid än Corle vilket jag har tänkt skriva ett eget inlägg om. Nu blir det bara ett par pass till innan han också får vila från ridning ett tag, förhoppningsvis kan vi få lite rutin på löshoppningen snart så han blir väl förberedd inför ett eventuellt treårstest.
Så just för tillfället är det inte mycket till ridning, även om jag testade att styra lite på Kotten idag, men jag har ändå en del saker att dela med mig av när tid infinner sig.
 
 
 




Änglahäst ♥

I morse fick himlen en ny ängel när finaste Fame fick avsluta sina dagar, 4 månader innan sin 19-årsdag. Hon fick kolik igår och först såg det ut att släppa men i morse blev hon sämre och fick somna in för att slippa ha mer ont. Jag tycker så himla synd om W som ridit henne de sista åren och de har verkligen utvecklats så fantastiskt fint ihop! Ni som har mig på Facebook har säkert sett filmen från deras hoppträning i veckan då de seglade över höga hinder hur lätt som helst.
 
För er som inte följt hela resan så fick (fick som i övertog ägarskapet utan betalning, vi missbrukar ordet "fick" lite inom hästeriet) jag Fame från hennes och Sawannas uppfödare 2008, hon var då oridbar och ärligt talat fruktansvärd att hantera. För att beskriva vilken typ av häst hon var: första gången någon satte en sporre i sidan på henne så vände hon sig och högg den tjejen i benet. En vilja av stål hade hon, men med massor av tid och hårt arbete förändrades hon långsamt från att avsky människor till att bli en riktig arbetsmyra (även om det ändå alltid var på hennes villkor). Jag valde av den anledningen att låna ut henne när jag blev gravid och inte kunde rida så mycket som hon ville. Hon såldes 2012 till hemmet där hon nu fått avsluta sina dagar och har där tävlats av en junior med många fina resultat, men framför allt var hon älskad och togs omhand som den drottning hon själv ansåg sig vara.
 
Dagen vi hämtade henne, alla var lika förvånade över att vi 1: öht fick in henne i transporten och 2: att det inte ens tog 10 minuter.
Första dagen i hagen hemma hos oss. Sawanna är vacker som alltid, en liten Corlehäst tuggar underlägset och bakom Fame kikar en annan änglahäst fram, Callis.
Januari 2009, då jag började rida henne utan övervakning och vi oftast gick åt det hållet jag hade tänkt. Just detta passet tog vi våra första spång ihop, de gick över en liten stock här på ängen.
Sawanna och Fame, båda födda 1997 med ett par dagars mellanrum. Samma uppfödare och samma pappa.
Första gången vi hoppade "på riktigt", våren 2009.
Första eller andra gången vi var på P&J, sommaren 2009.
Hon lånades av min vän Emelie för att vara Barbiehäst i en show på Flyinge, även detta 2009 om jag minns rätt.
Bus i hagen 2010.
Vår sista start ihop.
På tävling med sin fodervärd.
Dagen hon såldes.
 
Tack för allt. Tack för att du lärde mig hur stort mitt tålamod är. Tack för att du lärde mig vad som händer när det tar slut. Tack för att du lärde mig att det finns många vägar att gå. Tack för att du aldrig riktigt lät dig tämjas utan visade att det går ändå, med rätt verktyg. Tack för att du var du ♥
 




Ångest

Usch, jag hatar verkligen att spruta penicillin :-( Det är så himla lätt att det går fel! Jag har varit med om en häst som chockat en gång, TACK OCH LOV var det inte jag som sprutade utan ägaren, som trots läkarlicens, 40+ års erfarenhet av hästar och god kunskap i hur man ska spruta råkade få yttepyttelite i blodet och katastrofen var ett faktum. Hästen krampade och slog sönder hela sig och halva stallinredningen, fick hjärtstopp och överlevde tack vare ägarens sjukvårdskunskaper och tämligen omild behandling med en skyffel för att göra hjärtmassage. Hästen överlevde, men blev lite konstig efteråt. Troligen fick den lite syrebrist i hjärnan.
Nu ska Kotten bara få en dag till, men det är total ångest fram till en stund efteråt när jag kan vara säker på att faran är över.




Woop woop!

Igår vann jag min första bloggtävling! Jag brukar inte vara med då de allra flesta tävlingar i sociala medier egentligen är utlottningar, olagliga sådana eftersom de kräver tillstånd vilket inte kan ges till varjen privatpersoner eller företag (här kan den som är intresserad läsa mer) och jag är för mycket paragrafryttare för att stötta sådant.
Tävlingen arrangerades av Matilda och gick ut på att skriva en rolig kommentar/motivering, priset var ett presentkort hos Skara Hästsport på generösa 1000,-
 
Mitt vinnande bidrag var detta:
 
På tävling fick Brunte skämmas som få,
Ty han hade benskydd i färgerna två.
Hans matte för jämnan i backen fick fara,
Tills nya skydd inköpts från butiken i Skara
Brunte sa tack på sitt lilla vis,
Matte fick sitt livs första pris :-)
 
Nu har jag det angenäma problemet att välja vad jag ska spendera dessa pengar på :P




Bra dag

Idag har vi haft klubbmästerskap, det gick helt okej ;-) Jag återkommer med resultat, bilder och filmer imorgon, dvs om jag kan röra mig och inte ligger likstel av träningsvärk...






Laminera mera

Mitt bästa pysselprylsköp är helt klart laminatorn, förstår inte varför jag inte köpte en sådan långt tidigare! Nu har jag haft den i ca 6 år och den är ganska flitigt använd, främst till boxskyltar och fodertavlor.
Nu har jag precis gjort klart en boxskylt till Kotten som kommer hem nästa vecka, passade på att uppdatera Corles och göra en ny till Lanzelot eftersom hans gått sönder när jag ändå var igång.

Sedan gjorde jag en fodertavla med utrymme för samtliga mål för alla tre hästar när de väl går i samma hage. Än så länge finns det gräs kvar så att ingen mat behöver serveras ute, men det rör sig inte om speciellt lång tid till. Jag fick också tummarna loss att göra en sak jag tänkt på länge, nämligen en lapp med namn och nummer att lägga i framrutan på tävling om hästen skulle bli orolig i transporten. Häromkring är det många arrangörer som börjat dela ut liknande lappar vid ankomst men det är klart smidigare att ha en färdig.








Tips

Det var hög tid att uppdatera garderoben på jackfronten, jag hade ingen fräsch "mellantjock" jacka. Köpte därför denna parkas från Spooks, en ny modell som heter Martha och finns här.
Helt underbar är den! Skönt med en modell som går lite längre ner men ändå så att man kan sitta i sadeln, dessutom är huvan hur mysig som helst ♥
 
 




Genrep

Idag blev det lite hoppat inför lördagen, mest för att undvika fullständig lattjolajbanlåda för hoppa kan vi ju liksom. Corle tyckte jag var en jäkla tråkmåns som ville rida helt långsamt och gick emot handen ett par gånger innan hindren men bjöd ändå på riktigt fina runda språng. Jag försöker att bara vara stilla när han gör så, det går inte att börja parera och eftersom han inte drar iväg vill jag inte stanna honom heller. Det ger sig nog när vi kommer igång och  hoppar lite mer tänker jag.
Fint väder fick vi.





Tidigare inlägg Nyare inlägg