Breeders Trophy 2017

Så var Breeders över för i år. Mitt enda deltagande i manegen blev som maratonlöpare efter en av hästarna hopphästarnas Rikssto. Hon var väl sådär intresserad av att springa där inne och sänkte sitt resultat från 3-års med 5 poäng. Oh well, livet med unghästar.
Om mitt deltagande i manegen var sparsamt så var jag desto flitigare på mässan, närmare bestämt i Marietorp Ridsports monter. Till min lycka kunde jag smita ifrån emellanåt och titta på alla fina hästar, från montern hade vi dessutom fri sikt på storbildsskärmen i restaurangen. Toppen! Största besvikelsen var nog att Zafferano inte gick till final, jag missade honom i kvalet och hade gärna velat se guldpralinen.
 
När vi ändå är inne på Breeders så måste vi prata om SWB Stallion Trophy. Idéen är strålande, verkligen! Men det blir ganska löjligt när 7-årssegraren också var den enda hingsten med i årgången, kvalet inkluderat, och dessutom hade 8 fel. Kanske borde det vara ett krav att hingsten måste ha ett resultat som räckt till placering i årgången för att hingspriset ska delas ut?
Även i de yngre årgångarna var det få hingstar representerade, i finalerna var det 3 st 4-åringar och 2 st 5- och 6-åringar. Tittar man på dressyren var det inga hingstar med i 6- och 7-årsfinalerna, en 4-åring och 5 5-åringar. Imponerade mest på mig gjorde tveklöst Ike och Total Hope, och domarna höll med.
 
 
 
 
Nu är jag sådär härligt pumpad på motivation att rida ännu mer och bli ännu bättre. Vi hinner med ett par tävlingar till innan det är dags för båda hästarna att ha lite vintervila, Kotten längre än Corle så klart, och nästa år hoppas jag på att åter rida 5-årsklassen på Breeders :-)