Liksidighet

Det är ganska intressant, jag ska inte säga alla men åtminstone majoriteten av oss ryttare är väldigt noga med att träna hästen liksidigt och varierat, uppmärksammar minsta avvikelse, åker till veterinären regelbundet nästan oavsett om det behövs eller inte, är noga med fodertider och näringsinnehåll. Men vi då? Vi håller alltid grepen åt samma håll, bär vattenhinken i samma hand, har vi ont någon stans kör vi på så länge det är uthärdligt, äter… sällan och när vi äter tar vi det som står närmst och går snabbast. Är det inte lite märkligt?
Just det här med (o)liksidigheten är något som verkligen kan bli ett problem i ridningen. Jag kan känna hur det drar lite snett när jag spänner magen, och det är precis samma känsla som när jag lyfter tungt med grepen, tex mockar eller halmar. Jag har alltså mockat mig sned. Eller snedare, mitt bäcken är snett sedan innan. Det borde jag också ta tag i någon gång. Jag tänker sean tidigare på att tex bära vattenhinkar med båda händerna och lite sådant, men nu försöker jag också hålla grepen åt andra hållet. Det är ungefär lika svårt som att skriva med fel hand…! Med den lilla skillnaden att resultatet av att skriva med fel hand sällan (aldrig?) blir att du får bajs i din stövel.
 
Ett litet collage of the mothership, Sawanna T ♥