Motivationsdipp

Hela den här hösten har kantats av små saker som kommit ivägen för mitt hopptävlande, och det är sååå tråkiiiiigt! Dressyrtävlingar med laget, jobb, skor på sned, seniorcupen, födelsedagar. Jag blir helt off när jag inte kan tävla som planerat, och nu är det nästan inget kvar av säsongen. En, EN, tävling har jag kvar i år, och där får jag hoppa lägre än planerat då vi inte gjort någon start inne ännu, eller någon start i hoppning alls sedan början av september. Inte ens en lite p&j kan jag åka på. Bleh.
Nåja, det är bara att lyfta blicken och se vad vårens tävlingstermin erbjuder! Nästa år har jag ju dessutom en liten Kotte att ge mig ut med också. Yay!
 




El plan del Kotteloni

Planen med Kotten då va. Jag läser andra 3-åringägares bloggar med detaljerade tävlingplaneringar med start i februari och hela vägen till championatet utstakad. Riktigt så ser det inte ut här.
Planen med Kotten är… flytande. Eller ja, planen är att han ska kunna komma ut och tävla lite under 2017 och förberedas för Breeders 2018. Jag tror nämligen inte att han är tillräckligt välhoppande (typ 8-8) för att det ska vara lönt att lägga två miljoner på att ta sig till Falsterbo eller Breeders. Initialt siktar jag mot kvalitetstävlan som utbildningsmål, men jag är inte så säker på att jag vill lägga pengar på det heller. Vi får se helt enkelt! Skulle han hoppa helt fantastiskt så får jag väl omvärdera. Jag har i dagsläget inga planer på att sälja någon av mina hästar och behöver därför inte känna någon som helst press över tävlande och resultat. Jag kan därmed fokusera helt på att få en välriden och trygg 4-åring som på sikt ska kunna hjälpa mig till många felfria rundor i framtiden 😊