En liten travhäst

Igår var det dags (hög tid) att återuppta inridningen av lille herr Kott. Pga mörker fick vi vara på ridbanan, där han bara varit två gånger tidigare. Vädret gjorde sitt bästa för att stormsäkra min lilla häst; tätt regn, 12 m/s och någon enstaka plusgrad. Risk för drunkning i underlaget förelåg. Men men! Jag får passa på när jag kan få hjälp, det är bara att klä sig efter bästa förmåga.
Med tanke på uppehållet och rådande omständigheter var jag förberedd på att inte kunna göra mer än sitta på honom, kanske gå ett par steg med ledare. Men Kotten kändes precis lika lugn och bekväm med situationen som när vi slutade i december, vi skrittade något varv med Johanna som ledare innan hon kopplade loss och vi styrde runt själva med hyfsad precision! Han kändes så trygg och fin att jag testade att driva på honom lite, och plötsligt travade han med ryttare på ryggen för första gången, fullständigt obekymrad ❤️ Han har varit ganska spänd och tyckt att det är obehagligt bara jag flyttat vikten i sadeln, men det verkar verkligen ha släppt! Jag kunde både "halvsitta" och rida lätt utan att han brydde sig om det alls. Det enda han faktiskt brydde sig om var när vi var på väg mot vinden, då saktade han ner eller vände lite före mig men det kan jag verkligen inte säga något om. Han tyckte också att dottern som satt och lekte med en sockerbit utanför staketet var lite läskig, också fullt förståeligt! 😊 Han hanterade det himla bra också, tittade men gick förbi ändå.
Vi gjorde några övergångar och halter, styrde runt sockerbitarna och plaskade på en liten stund. Så himla duktig liten häst, han gör det så enkelt!
Jag brukar normalt inte trava lös direkt, men det har inte funkat så bra att rida honom på lina, han vill gärna gå nära Johanna och det känns så himla onödigt att skapa problem för att han vill följa linan när det går utmärkt att styra runt lös.


Det finns en liten filmsnutt på Instagram (equilina), den är så kort och mörk att jag inte bryr mig om att lägga den på youtube.