Hoppdressyr

Efter att Corle varit lite för busig på både träningen och tävlingen förra veckan planerade jag in ett ordentligt "hoppdressyrspass" idag. Det är ju lätt att kalla hästen lydig när man rider på marken, men drar den iväg i hoppningen så är den inte lydig. Och så kan vi ju rakt inte ha det.
Pga väder och underlag kan jag bara använda mig av cavalettihinder på hemmaplan men det gör mig inget, de är ju perfekta för att trimma på! Dagens övning var mycket enkel: en studsserie mitt på ena långsidan med tre cavalettis och 2,5 m emellan. Jag hoppade dem 5 gånger åt varje håll (typ fem, det är faktiskt jättesvårt att hålla räkningen), pausade och sedan 5 (10) gånger till. På motsatta långsidan galopperade jag på, noga med att han är rak då han gärna faller inåt i högervarvet. Göra en fin upptagning till en kort men aktiv galopp, noggranna hörnpasseringar, rak innan och rakt efter serien. En enkel övning som tränar många saker samtidigt! 😃
Jag trodde jag skulle få jobba och göra halt flera gånger, men han var superfin och väntade lydigt över studsen där ham annars brukar ta chansen och pipa iväg lite. Inte en enda gång drog han! Kändes lite snopet, haha. Nåväl, alla nöjda och glada! 😊






Flyinge RF 160221

Igår gjorde vi första starten för året, reg 110+115 i Flyinge. Jag velade en del kring höjden iom att jag själv inte startat 110 sedan i juni och att det var första starten på ett par månader, skulle kanske hoppat 100+110 dagen innan istället? Med facit i hand var det absolut rätt beslut, det kändes väldigt enkelt och han lattjade en hel del, hade hindren varit lägre hade han lattjat ännu mer.
Corle gick ut hårt och gjorde levader på framridningen så jag börjad travhoppa direkt för att få honom fokuserad, det brukar funka och så även igår. 8-10 skutt, sedan kunde vi skritta på lång tygel. Buset fortsatte sedan på framhoppingen med bockande och skuttande efter varje språng och högsta växel mot hindren. Jag tycker inte att n tävlingsplats är rätt ställe att "uppfostra" hästar utan låter honom hållas ganska mycket, sen får vi träna på lydnaden hemma. Han är ju bara glad och tycker det är jättekul, då vill jag inte ta det ifrån honom.
 
110 då, det gick som tåget i grunden och vi kan ha råkat plocka ett galoppsprång till kombinationen men det gick ju bra det med. Han vill inte alls gå i närheten av kortsidorna utan trycker inåt en hel del, han är så ibland och jag tänker inte försöka tvinga ut honom då, det kommer inget gott av det. Jag red inte för seger i omhoppningen direkt, men i sista svängen trycker han inåt så pass att jag tappar min distans och försöker rida iväg honom på ett mindre än jag tänkte (jag hade aldrig hunnit klämma in ett extra med det humöret han var på), han var inte riktigt med på vilket hinder som skulle hoppas och blir lite överraskadm resultatet blir som ni ser en ofrivillig avtränsning. Shit happens, det mest störiga är att jag blev 9:a på det resultatet, 8 placerade...
 
115 sen då, en mycket bättre runda även om han fortfarande inte tänkte beblanda sig med kortsidorna. Efter bankgången sa jag att femman och sjuan blir svårast, räcken kort ur sväng från kortsidorna. Och jaa, jag fick skicka iväg honom lite på femman och hann sedan inte få tillbaka tillräckligt innan sexan. Jättenöjd med rundan och jättenöjd med hästen ♥




En ny idol

Jag har precis plöjt igenom en clinic från 2008 med Carl Hester samt en intervju med honom och Charlotte Dujardin, blev superinspirerad och anmälde mig till två tävlingar, haha.
Clinicen presenterar hans system och visar hästar och elever från lätta klasser tll Grand Prix. Bland annat är en 6-årig Valegro med, fullständigt fantastisk redan då! Intervjun handalde om deras samarbete, hur Charlotte hamnade där, mycket om OS i London och efterdyningarna där samt hur Carl resonerade när citat "löjliga bud" haglade in på den svarta hästen.
 
De bitarna ur systemet som jag lade lite extra på minnet:
- Träna mycket på det som hästen tycker är roligt även om det kanske inte är just det man behöver förbättra allra mest.
- Ha inte för vana att rida med spö utan plocka bara fram det när det behövs som lite hjälp för att komma vidare.
Han förklarade väldigt bra varför han gör som han gör, det tycker jag är jätteintressant. Då kan åtminstone jag applicera det på ett annat sätt, samt naturligtvis utvärdera om det stämmer in i min filosofi. Jag vill alltid veta varför man gör på ett speciellt sätt! Jag snappade också upp en hel del tips om byten, vår stora svårighet.
 
Intervjun var jättetrevlig, de verkar vara mycket sympatiska människor båda två med en sund syn på hästarna och sporten.
 
Både clinicen och intervjun har sänts på Horse1, vet inte om de fortfarande gör det eller om de går att hitta någon annan stans. Clinicen heter (på svenska åtminstone) Carl Hester's Fantastic Elastic och intervjun An evening with Carl and Charlotte.




Om hjälmar, märkningar och oklara besked

Ingen har väl vid det här laget missat cirkusen kring de kommande hjälmreglerna? Om någon mot förmodan skulle ha gjort det kommer här en kort sammanfattning:
- EU har efter påtryckningar från flera håll bestämt att den tidigare standardmärkningen för ridhjälmar, EN 1384, inte är tillräcklig och beslutar om att införa en ny standard. I väntan på att denna standard ska utformas godkänns tillfälligt märkningen VG1 01.040 .
- Svenska Ridsportförbundet bestämmer att EN-märkta hjälmar får använads på tävling till och med utgången av 2016, därefter gäller tillfälliga märkningen VG1, per idag utom bortre tidsgräns (men en sådan kommer sannolikt, vänta bara).
- Enskilda grossister och butiker går ut med att även märkningen PAS015, som tex KEP och de flesta av Charles Owens modeller har, ska gälla. Ett intyg går att få för detta. Bland annat skriver tidingen Hippson i en artikel (där de intervjuat en representant från Equality Line (EQL) som är grossister för bland annat KEP och CO) att PAS015 ska gälla, trots att det i förbundets (som är de som skriver reglerna) skrivelse, uppdaterad senast 2015-12-14 när deta inlägget skrivs, inte yppas en bokstav om något annat än VG1.
- Det brittiska förbundet har valt att godkänna både VG1 och PAS015, vilket sannolikt ligger bakom EQL idé om att de ska vara godkända även i vårt avlånga land. Jag vet inte, men spontant känns det som en bra idé att förankra det med förbundet också?
 
För att citera Tomas Di Leva; Vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på är allt är så här?
 
Pja, efter månader av mycket luddiga besked tröttnade jag på att sväva i ovisshet och tog saken i egna händer, jag stllde frågan rakt till förbundet. Eftersom jag ville ha det svart på vitt (svart på grått) valde jag att skriva istället för att ringa. Det tog en dryg månad, sedan fick jag faktiskt den 9/2 2016 ett rakt och tydigt svar:
 
Sådär. Väldigt enkelt att förstå. Står det inte VG1 i din hjälm får den inte användas på tävling från och med 1/1 2017 som det ser ut idag. Vad som ska hända med de som blivit "lurade"och felinformerade när de köpt ny hjälm, det vet jag inte. Jag hade varit tämligen irriterad i alla fall. För övrigt är det ju vansinne att både grossister, butiker och tidningar ligger ute med felaktig information..!
 




Löshoppning och uppsutten galopp

Här kommer filmerna från i söndags. Hoppningen bliv inte hans bästa, jag red först och nästa gång gör vi tvärt om. Han var bara förvirrad och hoppade inte alls så fint som han kan, därför blev det varken många språng eller någon höjd att tala om. Men det vägs upp av hur fin och avspänd han var under ridningen! Han har verkligen inget alls emot att bära runt på mig. Detta var, om jag räknat rätt, elfte gången jag sitter på honom och fjärde gången lös. Han tyckte att skuggorna på sargen var lite läskiga och trycker lite inåt, men det kan man väl förstå :-)
 
Ridning (vill man bara se galopp kan man hoppa fram 3 min)
 
Löshoppning




Man kan inte skydda sig mot allt

Igår blev jag plötsligt tacksam över att min häst var i livet, han kunde lika gärna varit död i kolik. 😰
Vi tar det från början. Vi hade varit i ridhuset och löshoppat (mer om det i ett eget inlägg) och jag stod och mockade transporten när jag hittade något konstigt. Mockade klart och lyfte in det konstiga på grepen i stallet för att se vad det var:

Jag begrep ganska snabbt. Det är en reva av fodret i Kottens täcke som försvann två dagar tidigare. Hade jag hittat den i boxen hade jag inte varit lika tvärsäker, men det finns ingen annan förklaring till hur den kan ha hamnat bland skiten i transporten än att Kotten har ätit den. Hur den har lyckats passera hela systemet utan att fastna eller orsaka kolik, det är för mig en gåta!
Det är en stor tygbit, ca 40 cm lång och 15-20 cm bred. Nu är det bara att hålla en tumme för att den inte gjort någon skada på sin resa genom hästkroppen...








Världens bästa Kotte

Kotten är bäst på allt. I onsdags till exempel, då var han bäst på att bli skodd. Både Kott och Corv har ärvt Sawannas utmärkta hovkvalitet så inte heller Kott behöver några skor bak. Känns bra! 😃
I torsdags var han bäst på en hel massa saker. Att ha tre ponnydamer som publik på andra sidan av ridbanestaketet, att inte bry sig om att tre ponnydamer bråkade, att bli ensam när ponnydamerna gick in och att trava lugnt och avslappnat med fin bjudning. Vi kunde göra övergångar, halter och stora volter, så himla duktig!! ❤️ Vi råkade nästan hoppa över en cavaletti också när styrningen inte riktigt tog oss dit jag tänkte... 😁
Idag är det löshoppning igen, och nu kom jag på att jag måste lägga kameran på laddning! Tanken är att jag ska rida en liten sväng i ridhuset också och med lite tur hamnar även det på film.
Le Corv ska få komma ut och sprattla på grusvägarna tänkte jag, ljuuuuvligt väder i Skåneland!

Just det! Jag fick frågan för ett (bra) tag sedan hur hög Kotten är och nu har jag äntligen kommit mig för att mäta. Jag har ingen mätsticka så det är väl inte jätteexakt, men 164-165 någonting.








En liten travhäst

Igår var det dags (hög tid) att återuppta inridningen av lille herr Kott. Pga mörker fick vi vara på ridbanan, där han bara varit två gånger tidigare. Vädret gjorde sitt bästa för att stormsäkra min lilla häst; tätt regn, 12 m/s och någon enstaka plusgrad. Risk för drunkning i underlaget förelåg. Men men! Jag får passa på när jag kan få hjälp, det är bara att klä sig efter bästa förmåga.
Med tanke på uppehållet och rådande omständigheter var jag förberedd på att inte kunna göra mer än sitta på honom, kanske gå ett par steg med ledare. Men Kotten kändes precis lika lugn och bekväm med situationen som när vi slutade i december, vi skrittade något varv med Johanna som ledare innan hon kopplade loss och vi styrde runt själva med hyfsad precision! Han kändes så trygg och fin att jag testade att driva på honom lite, och plötsligt travade han med ryttare på ryggen för första gången, fullständigt obekymrad ❤️ Han har varit ganska spänd och tyckt att det är obehagligt bara jag flyttat vikten i sadeln, men det verkar verkligen ha släppt! Jag kunde både "halvsitta" och rida lätt utan att han brydde sig om det alls. Det enda han faktiskt brydde sig om var när vi var på väg mot vinden, då saktade han ner eller vände lite före mig men det kan jag verkligen inte säga något om. Han tyckte också att dottern som satt och lekte med en sockerbit utanför staketet var lite läskig, också fullt förståeligt! 😊 Han hanterade det himla bra också, tittade men gick förbi ändå.
Vi gjorde några övergångar och halter, styrde runt sockerbitarna och plaskade på en liten stund. Så himla duktig liten häst, han gör det så enkelt!
Jag brukar normalt inte trava lös direkt, men det har inte funkat så bra att rida honom på lina, han vill gärna gå nära Johanna och det känns så himla onödigt att skapa problem för att han vill följa linan när det går utmärkt att styra runt lös.


Det finns en liten filmsnutt på Instagram (equilina), den är så kort och mörk att jag inte bryr mig om att lägga den på youtube.