Livet som hästägare

När man inte får rida själv får man nöja sig med det näst bästa: se på när andra rider och tävlar ens fina häst. Igår var det dags igen, en 110-klass med Emelie i sadeln. Jag kände mig ganska modig när jag packade in två barn och en häst och gav mig av ensam, det kunde blivit väldigt jobbigt men jag är lagd åt hållet går det så går det och man vet inte om det går förrän man har testat. Och visst gick det! Jättebra, till och med. Storasyster har varit med ett par gånger nu och vet vad som förväntas av henne och lite vad som ska hända, lillebror sov sig igenom hela alltet. Häst och ryttare skötte sig precis lika bra och vi åkte hem med en gul rosett :-)
Det känns kul att Corle inte bara hålls igång utan dessutom bibehållit sin fina form så att vi bara kan fortsätta där vi var när jag kan börja sitta upp själv igen.