För min egen skull

Ingen som följt mig ett tag kan ha missat mitt intresse för utrustning. Jag älskar fina saker och framför allt bra kvalitet! Men det är ett lite känsligt ämne, det där med att ha fina dyra saker. Det är lite fult på något sätt? Man "får" inte lägga pengar på onödiga saker, och gör man det ska man helst redovisa hur man har råd också, var pengarna kommer ifrån. Automatiskt blir man också klassad som lite snobbig?! Ytterligare en intressant sak med fina grejer är att ju dyrare utrustning du har, desto bättre måste du rida. Alla har vi hört de där kommentarerna på tävling: "Hon (japp, det är alltid HON) borde lägga pengarna på träning istället." och "Det hjälper inte med dyra grejer om man inte kan rida." Är det inte märkligt?! Varför kan man inte få vara fin även om man inte rider perfekt? Och varför förutsätts det att man måste välja, antingen prylar eller träning? Människorna som kläcker dessa kommentarer tenderar dessutom sällan att toppa resultatlistorna själva...
För mig handlar det inte om skryt, visa upp någon sorts fasad, falskt självförtroende eller vad nu viskningarna kan handla om. För mig handlar det om att jag gillar att se mina fina saker. Likväl som jag tycker om att ha fina kläder och fint i hemmet. För min skull. För att jag vill, och för att jag kan. Jag jobbar och tjänar pengar som gör att jag har råd att köpa saker OCH åka på träning. Mina hästar får all veterinär- och hovvård de behöver även om jag har två Spooks-kavajer i garderoben. Som min vän Rebecka skrev i sin blogg:
 
"Passade på att inviga deras nya täcken, viktigt att vara fin när ingen ser :p
Men det är inte för andras skull utan helt för min egen, det är en del av mitt intresse att handla fina saker och matcha. Väldigt ytligt och väldigt roligt. Jag har förmånen att kunna lägga pengar både på träning och prylar så ingen behöver klaga över att jag borde träna istället. Dessutom rider jag bättre om jag och hästarna är välekiperade och prydliga, fin från insidan och ut ;)"
 
Vi är många som är fina för vår egen skull. I mitt fall, som står själv i eget stall, är det inte ens någon som över huvud taget ser mig och mina prylar, det händer kanske ett pass av tio att utrustningen hamnar på bild i sociala medier. Så länge grejerna passar och inte skapar obehag eller begränsar hästen på något sätt, låt folk ha vad de vill. Då ser det långt mycket värre ut med alla illasittande sadlar, omatchat eller ej, DET är något att reagera på!
 
Lite av senaste tidens nyheter i hästgarderoben.