Fredagendentrettonde

Idag har Kotten blivit kastrerad, fast universum gjorde sitt bästa för att förhindra det. Vi tar det från början.

Jag hade bett pappa komma 1,5 h innan vi skulle vara på kliniken för att vi skulle ha gott om tid, planen var att sitta på honom en kort stund innan dess också. Jag var själv lite sent på det, som det blir ibland med småbarn, men vi hade ändå väldigt gott om tid. Det började skräp med att Kotten inte ville gå ut ur hagen (anade vad som var på gång?) utan sniglade så att Corle smet förbi honom ut genom grinden. Han kom bara in i en annan hage så det var väl ingen fara förutom att det står hinder där som mina bäverdjur inte kan låta bli att äta på, men under tiden jag hämtade en grimma smet även Lanzelot in i samma hage (för att jag lät handtagen hänga i varandra istället för att stänga ordentligt, som jag vet att jag måste). Nu blev de ju givetvis tvärvilda och sprang omkring i fullt ös utan några som helst planer på att låta sig fångas. Gud så frustrerad man blir i de lägena! Jag vet inte hur lång tid de sprattlade omkring, uppskattningsvis en halv evighet, innan Corle lät sig fångas och jag fick in dem i rätt hage igen.
Kotten var otroligt nog lugn och fin trots kompisarnas tilltag så jag ryktade och sadlade trots att tiden började bli knapp. Det gick hur bra som helst att få sitta upp och bli omkrinledd och jag sa till pappa att vi kunde stanna och hoppa av, det som Kotten tycker är absolut läskigast. Japp, så läskigt att han idag inte tänkte låta mig hoppa av utan envist fortsatte gå, haha! Till sist fick jag hoppa av mer eller mindre i farten, men då var han i alla fall lugn och avspänd. Alltid något!
In i stallet och av med alla grejer, jag går in och hämtar det sista från huset och går bort till bilen (som stått färdigkopplad sedan i helgen iom att jag lasttränat) som inte går att låsa upp. Först tänker jag att batteriet i fjärren är slut och låser upp med nyckeln. Blir lite förvånad över att larmet inte går och bara förardörren öppnas. Sätter nyckeln i tändningen och vrider om för att kunna låsa upp med en knapp i bilen - inget händer. Inte ens lite. Inga lampor lyser, ingenting. Totalt tvärdöd! Det är ca 15 min tills vi ska vara på kliniken några kilometer bort, jag har inte tid att börja felsöka bilen utan vi måste bara lösa detta.
In med Kotten i boxen, koppla loss släpet och knuffa bak det så att vi kan koppla pappas bil, trillar två gånger för att jag halkar i gräset och slår ena knäet. Kopplar pappas bil och tackar mig själv för att jag lagt tid på att träna när Kotten går rakt på.
Vi rullar in på kliniken precis i tid och själva ingreppet gick bra, nu följer några nervösa dagar för mig bara. Tänderna såg bra ut, inga vargtänder ännu.