Flytten som blev en annan flytt

Kryptisk rubrik, I know, men det var en ganska händelserik fredag i Sawannas liv som jah mu ska försöka redogöra för utan att röra till det fullständigt.
Sawanna har varit utlånad för avel och det hade blivit dags att ta hem henne. Jag hade fått en lösdriftsplats åt henne i en mindre flock med ston och föl i olika åldrar, i stallet fanns dessutom en tjej som var intresserad av att rida henne lite. Strax innan flytten meddelade tjejen att hon ångrat sig, senare fick jag veta att det berodde på en rolig vändning i livet, grattis till er! Jag hörde bland bekanta om någon var intresserad men inget passande dök upp så jag höll planen att flytta henne till lösdriften tills vidare. Två dagar innan planerad flytt efterlyste en kompis genomsnäll häst för lättare ridning åt en stallkompis utan tävlingsambitioner och efter ett samtal lät Sawanna som det perfekta alternativet. Nu blev det plötsligt "provridning" inbokat samma dag som flytten, det skulle säkert gått att skjuta upp flytten men jag ville inte börja strula med gamla fodervärden som planerat avvänjning utefter detta.
Så i fredags åkte jag och hämtade min prinsessa, som då lämnade sitt föl för första gången (de har givetvis varit frånskiljda under avvänjningen) och körde till gården där lösdriften är, där hon aldrig varit tidigare. Hon fick vänta ett tag i transporten innan spekulanten kom, det tyckte hon var tråkigt. Sedan fick hon sadel på sig och spatsera in på ridbanan, det tyckte hon var roligt! Hon är inte riden sedan årets föl Clara tillverkades, alltså minst 1,5 år, och jag har inte ridit henne sedan Kotten tillverkades, alltså minst 3,5 år. Det var helt underbart! Nu blev det naturligtvis bara en mycket kort visning och provridning, men hon var så fantastiskt fin! Fint eftergiven och på tygeln bara jag satt upp, mjuk och formbar som en klick smör. Hon frustade mycket nöjt! Spekulanten satt upp och hade ridit ungefär två varv när hon sa: Här skulle jag kunna sitta hela dagen! Exakt samma känsla som jag hade när jag satt på henne första gången för 13,5 år sedan. Lite halvt på skoj frågade jag om vi skulle köra hem henne till dem direkt och fick genast svaret: Skojar du med mig?! KAN VI DET??
Pja, ville hon ändå ha henne var det väl bara onödigt att släppa henne i en ny flock, dessutom i mörker, så vi lastade in igen och körde henne till sin nya fodervärd :-) Det kändes lite konstigt att lämna min ögonsten till någon jag träffat en halvtimme, men jag litar på min kompis omdöme, hon kan inte få ett bättre hem.