Celebrate

Idag är det 4 år sedan den här lilla krabaten blev vår. Sötaste bästaste lilla Luddelot, Lanzeludd, Piratponnyn! ❤️





Flytten som blev en annan flytt

Kryptisk rubrik, I know, men det var en ganska händelserik fredag i Sawannas liv som jah mu ska försöka redogöra för utan att röra till det fullständigt.
Sawanna har varit utlånad för avel och det hade blivit dags att ta hem henne. Jag hade fått en lösdriftsplats åt henne i en mindre flock med ston och föl i olika åldrar, i stallet fanns dessutom en tjej som var intresserad av att rida henne lite. Strax innan flytten meddelade tjejen att hon ångrat sig, senare fick jag veta att det berodde på en rolig vändning i livet, grattis till er! Jag hörde bland bekanta om någon var intresserad men inget passande dök upp så jag höll planen att flytta henne till lösdriften tills vidare. Två dagar innan planerad flytt efterlyste en kompis genomsnäll häst för lättare ridning åt en stallkompis utan tävlingsambitioner och efter ett samtal lät Sawanna som det perfekta alternativet. Nu blev det plötsligt "provridning" inbokat samma dag som flytten, det skulle säkert gått att skjuta upp flytten men jag ville inte börja strula med gamla fodervärden som planerat avvänjning utefter detta.
Så i fredags åkte jag och hämtade min prinsessa, som då lämnade sitt föl för första gången (de har givetvis varit frånskiljda under avvänjningen) och körde till gården där lösdriften är, där hon aldrig varit tidigare. Hon fick vänta ett tag i transporten innan spekulanten kom, det tyckte hon var tråkigt. Sedan fick hon sadel på sig och spatsera in på ridbanan, det tyckte hon var roligt! Hon är inte riden sedan årets föl Clara tillverkades, alltså minst 1,5 år, och jag har inte ridit henne sedan Kotten tillverkades, alltså minst 3,5 år. Det var helt underbart! Nu blev det naturligtvis bara en mycket kort visning och provridning, men hon var så fantastiskt fin! Fint eftergiven och på tygeln bara jag satt upp, mjuk och formbar som en klick smör. Hon frustade mycket nöjt! Spekulanten satt upp och hade ridit ungefär två varv när hon sa: Här skulle jag kunna sitta hela dagen! Exakt samma känsla som jag hade när jag satt på henne första gången för 13,5 år sedan. Lite halvt på skoj frågade jag om vi skulle köra hem henne till dem direkt och fick genast svaret: Skojar du med mig?! KAN VI DET??
Pja, ville hon ändå ha henne var det väl bara onödigt att släppa henne i en ny flock, dessutom i mörker, så vi lastade in igen och körde henne till sin nya fodervärd :-) Det kändes lite konstigt att lämna min ögonsten till någon jag träffat en halvtimme, men jag litar på min kompis omdöme, hon kan inte få ett bättre hem.







Ångest

Usch, jag hatar verkligen att spruta penicillin :-( Det är så himla lätt att det går fel! Jag har varit med om en häst som chockat en gång, TACK OCH LOV var det inte jag som sprutade utan ägaren, som trots läkarlicens, 40+ års erfarenhet av hästar och god kunskap i hur man ska spruta råkade få yttepyttelite i blodet och katastrofen var ett faktum. Hästen krampade och slog sönder hela sig och halva stallinredningen, fick hjärtstopp och överlevde tack vare ägarens sjukvårdskunskaper och tämligen omild behandling med en skyffel för att göra hjärtmassage. Hästen överlevde, men blev lite konstig efteråt. Troligen fick den lite syrebrist i hjärnan.
Nu ska Kotten bara få en dag till, men det är total ångest fram till en stund efteråt när jag kan vara säker på att faran är över.




Finalhelg dag 2

Helgens andra final, Allsvenskan div II, gick för min del precis som de två föregående omgångarna: 4 fel. Otroligt irriterande när det handlar om en fjuttig meter. Jag tänker inte skylla på mitt onda i ryggen som gör att jag lite tappar luften varje galoppsprång och inte har någon kraft i armarna, mina förbannade bihålor som får hela pannan att pulsera eller min plötsligt spända och tittiga häst, jag tänker skylla på hinderhöjden. Han hoppar helt enkelt inte ordentlig när det är så lågt. Vi har gjort fyra rundor i höst sedan jag började rida igen, alla på en meter. Resultaten? 4, 4, 0+4 och 4 fel. Alla på räcken, alla med bakbenen. Happ. Nu blir det eventuellt en start till i år, kommer då hoppa 100+110, och kanske att första starten nästa säsong blir på 100 också, sen får det faktiskt vara nog haha.
Laget slutade på 4 fel vilket räckte till en femteplats.
 
 




Finalhelg dag 1

Helgen som passerade innehöll två finaler för vår del; Knock Out-final i dressyr och Allsvenskafinal i hoppning. Först ut var dressyren, jag var ganska opepp då genrepet i torsdags gick sådär på spänd häst i halv storm, dessutom är det så himla frustrerande att vi tappat så mycket båda två, att veta att vi kan bättre men inte kunna plocka fram det. Både ridbarhet och styrka är färskvara som måste underhållas!
Finalen reds i LB:3 med tre domare, jättekul att få samma ritt bedömd av tre olika! Minre kul att en av dem inte gillade oss och låg långt under de andra i sin bedömning. Som exempel fick jag mitt livs första 8, på samma moment fick jag en 6 och på flera moment skiljde det 1,5p. Å andra sidan fick jag 7,5 på mellanskritten av henne där de två andra satte 7 så allt var inte dåligt i hennes ögon, bara mycket ojämnt! 7,5-7-7 på mellanskritten var förresten en seger i sig, han är ofta otroligt seg i dressyren och gör svaga mellangångarter och ökningar, men skritten var jag själv riktigt nöjd med, extra kul när domarna håller med!
Resultatet blev 60,909% av domare H, 64,091% av domare C och 65,606% av domare M vilket gav ett snitt på 63,535% och en individuell 15:eplats av 34 starter, helt okej. Via Equipe kan man se vilken placering man fick av respektive domare eller hur man ska säga, och om det bara varit domare M som dömde hade jag fått rosett :-) Jag är nöjd med rundan, känslan var mycket bättre än KM en vecka innan.
Laget slutade på en retlig fjärdeplats, precis utanför placering med bara en procentenhets marginal.
 
 
 
Film om någon känner för att dö långsamt:




Woop woop!

Igår vann jag min första bloggtävling! Jag brukar inte vara med då de allra flesta tävlingar i sociala medier egentligen är utlottningar, olagliga sådana eftersom de kräver tillstånd vilket inte kan ges till varjen privatpersoner eller företag (här kan den som är intresserad läsa mer) och jag är för mycket paragrafryttare för att stötta sådant.
Tävlingen arrangerades av Matilda och gick ut på att skriva en rolig kommentar/motivering, priset var ett presentkort hos Skara Hästsport på generösa 1000,-
 
Mitt vinnande bidrag var detta:
 
På tävling fick Brunte skämmas som få,
Ty han hade benskydd i färgerna två.
Hans matte för jämnan i backen fick fara,
Tills nya skydd inköpts från butiken i Skara
Brunte sa tack på sitt lilla vis,
Matte fick sitt livs första pris :-)
 
Nu har jag det angenäma problemet att välja vad jag ska spendera dessa pengar på :P




Fredagendentrettonde

Idag har Kotten blivit kastrerad, fast universum gjorde sitt bästa för att förhindra det. Vi tar det från början.

Jag hade bett pappa komma 1,5 h innan vi skulle vara på kliniken för att vi skulle ha gott om tid, planen var att sitta på honom en kort stund innan dess också. Jag var själv lite sent på det, som det blir ibland med småbarn, men vi hade ändå väldigt gott om tid. Det började skräp med att Kotten inte ville gå ut ur hagen (anade vad som var på gång?) utan sniglade så att Corle smet förbi honom ut genom grinden. Han kom bara in i en annan hage så det var väl ingen fara förutom att det står hinder där som mina bäverdjur inte kan låta bli att äta på, men under tiden jag hämtade en grimma smet även Lanzelot in i samma hage (för att jag lät handtagen hänga i varandra istället för att stänga ordentligt, som jag vet att jag måste). Nu blev de ju givetvis tvärvilda och sprang omkring i fullt ös utan några som helst planer på att låta sig fångas. Gud så frustrerad man blir i de lägena! Jag vet inte hur lång tid de sprattlade omkring, uppskattningsvis en halv evighet, innan Corle lät sig fångas och jag fick in dem i rätt hage igen.
Kotten var otroligt nog lugn och fin trots kompisarnas tilltag så jag ryktade och sadlade trots att tiden började bli knapp. Det gick hur bra som helst att få sitta upp och bli omkrinledd och jag sa till pappa att vi kunde stanna och hoppa av, det som Kotten tycker är absolut läskigast. Japp, så läskigt att han idag inte tänkte låta mig hoppa av utan envist fortsatte gå, haha! Till sist fick jag hoppa av mer eller mindre i farten, men då var han i alla fall lugn och avspänd. Alltid något!
In i stallet och av med alla grejer, jag går in och hämtar det sista från huset och går bort till bilen (som stått färdigkopplad sedan i helgen iom att jag lasttränat) som inte går att låsa upp. Först tänker jag att batteriet i fjärren är slut och låser upp med nyckeln. Blir lite förvånad över att larmet inte går och bara förardörren öppnas. Sätter nyckeln i tändningen och vrider om för att kunna låsa upp med en knapp i bilen - inget händer. Inte ens lite. Inga lampor lyser, ingenting. Totalt tvärdöd! Det är ca 15 min tills vi ska vara på kliniken några kilometer bort, jag har inte tid att börja felsöka bilen utan vi måste bara lösa detta.
In med Kotten i boxen, koppla loss släpet och knuffa bak det så att vi kan koppla pappas bil, trillar två gånger för att jag halkar i gräset och slår ena knäet. Kopplar pappas bil och tackar mig själv för att jag lagt tid på att träna när Kotten går rakt på.
Vi rullar in på kliniken precis i tid och själva ingreppet gick bra, nu följer några nervösa dagar för mig bara. Tänderna såg bra ut, inga vargtänder ännu.






Oops

Jag har visst glömt av att uppdatera om Kotten! I helgen var Rebecka här så jag tog tillfället i akt när jag hade någon som kunde hålla och klättrade upp på honom för första gången. Innan har jag stått på pall bredvid honom samt hängt över ryggen vilket han inte haft något emot alls. Inte heller att bära på mig var några problem, däremot var tyglarna rätt så läskiga..! Han är över lag rätt skeptisk mot all sorts rep, linor, snören och sådant, så i vinter blir det snörterapi.

Jag har också hunnit lastträna totalt 5 gånger och nu går han rakt in även med mellanväggen på plats. Eldprovet blir imorgon när vi ska till kliniken och har en tid att passa, vi har tid för kastrering och tandkoll.
Igår fick han gå med när jag reste upp hinder som blåst omkull i helgens storm, nyttigt att glo på grejer när man bara sett hagar i hela sitt liv :-)

Sedan gick vi till brevlådan eftersom han fått paket, ett superfint pannband från Kyro Riding Gear med nitar och strass. Det har en jättesmart knäppning som gör att det passar både breda och smala nackstycken samt går snabbt att ta av och på, det är också väldigt fint oxh välarbetat. Rekommenderas!

Jag är så kär i den här hästen! Han är så himla trevlig att jobba med och dessutom fantastiskt vacker, ett utseende helt i min smak. Så roligt!!




Klubbmästerskap 2015

Igår gick årets klubbmästerskap av stapeln, jag hade en späckad dag med fyra starter på tre olika hästar plus att Corle gjorde en start med annan ryttare. Jag red både dressyren och hoppningen med Corle, dressyren fungerade så att man red ett program på sin nivå, i mitt fall LB:2, sedan räknades resultatet om med koefficient för ju svårare program man ridit, och hoppningen var en 1,00 bed A1:a. Dessutom red jag hoppklassen med en klubbkompis häst Warre, de gick omkull för två veckor sedan så hon fick en spricka i benet så det handlade dels om att rasta häst, dels om att jag tycker det är så kul att rida :-) Jag provred honom i fredags för att försöka hitta lite knappar och se att han inte blivit rädd efter olyckan, fantastiskt fin häst! 12-åring som än så länge går upp till 110 med sin juniorryttare och tidigare gått 140. Nu svävar jag iväg lite... Förutom dessa starter så red jag också en kombiklass där en hopp- och en dressyrryttare bildade lag och sedan bytte hästar och dicipliner med varandra, mästerskapets mest prestigefulla klass ;-)
 
Först ut för dagen var dressyren i kombiklassen, jag red LB:2 med Sally, en väldigt trevlig madame som kan sina grejer. Det är lätt att rida bra då, trots att jag bara suttit på henne en gång tidigare. Och bra gick det! Vi skrapade ihop 68,67% och vann därmed dressyrdelen av kombiklassen.
 
Därefter var det dags för dressyren med Corle, han kändes avspänd men lite stretig på framridningen men jag var bara glad att han inte blev spooky av blåsten. Inne på banan försvann det mesta av stretigheten men han ville inte riktigt gå fram och bjöd inte alls på några ökningar. Resultatet blev (snåla) 
60,83%, visst att han var lite seg men det var inte SÅ mycket sämre än vad vi brukar vara, och vi har blivit placerade i nästan varenda start. Resultatet var tredje bästa bland de som red samma program och tredje sämsta totalt sett.
 
Sedan var det dags att svida om för hoppning, först skulle Corle gå kombiklassen med E (dotter till M som red honom i seniorcupen). Klassen var 70 cm bed två faser A:0/A:0 och hej vad dressyrryttarna gasade hahaha! E och Corle blev trea med tiden 25,19 och de två som var snabbare red på 24,84 och 25,10, eftersom det var manuell tidtagning skulle jag säga att de var exakt lika snabba allihop. Kul hade vi allihop också! Totalt slutade vi på en fin andraplats i kombiklassen.
 
Sedan var det äntligen dags för "min" gren, hoppningen. En övertaggad Warre var först ut, framridningen blev inte optimal eftersom jag ville se Corle i kombin och fick hoppa upp och ner några gånger och Warre som annars brukar vara lite seg var riktigt på tårna och hoppade omkring med mig. Inne på banan bytte han dock snabbt till fullt fokus och tog sig lätt runt felfritt. Ut och snabbt byta häst till Corle, hoppa ett par språng (det hade bara gått en kort stund sedan kombihoppningen så han var redan uppvärmd), in igen och en ny felfri runda! Tre ekipage till omhoppning varav jag var två, det kändes bra ;-) Jag valde att ta Corle först för att slippa byta häst ännu en gång. Han är fortfarande lite ny på det här med omhoppning så jag kan inte vända hur snävt som helst utan fick satsa på att hålla tempot uppe. Det höll på att bli galet redan efter ettan när Corle tar tag i ett hinder som jag ska vända framför och det var precis att jag lyckades styra undan, haha! Så precis att vi hoppade över nummerskyltarna... Vi fick en rivning på ett räcke där jag nog vände lite väl tufft och distansen blev knas, sedan bockade han efter näst sista så vi fick en lite väl lång väg där. Med facit i hand hade tiden ändå inte räckt för bättre placering men det är ändå störigt att riva...
Ut och byta häst igen, jogga och hoppa ett språng medan nästa ryttare red. Hon var felfri, och de sa att hon red snabbt. Warre är en omhoppningsexpert och jag tänkte att jaa, det får bära eller brista och gjorde en ordentlig chansning med sned anridning på första för att kunna gå inanför till andra, och det höll! Det är en ortolig känsla att vända runt den här hästen, han har en fantastisk balans och håller sådant tryck i galoppen att det bara känns superenkelt! Efter trippelbarren när jag svänger mot sista, ser en perfekt distans och hästen är med mig till 100% kunde jag bara le och njuta. Tiden var 2 sekunder snabbare än tvåan och jag slutade på första och tredje plats.
Ni måste se den här omhoppningen!!




Bra dag

Idag har vi haft klubbmästerskap, det gick helt okej ;-) Jag återkommer med resultat, bilder och filmer imorgon, dvs om jag kan röra mig och inte ligger likstel av träningsvärk...






Grovplanering

Jag fick ett önskemål om att beskriva planen med Kotten i stora drag, and your wish is my command.
Jag skulle säga att det är ett helt normalt unghästupplägg. Just nu håller vi på med allmän hantering, sadelvänjning och lastning. Planen är att klättra upp inom någon vecka om allt fortsätter i samma fina takt och sitta på honom ett par gånger innan vintern. Han ska kastreras nästa vecka, då blir det lite naturlig paus, och när det är läkt och klart ska vi börja köra iväg på löshoppning, förhoppningsvis kan vi göra detta minst en gång i månaden fram till 3-års som är det stora målet för våren.
Så i stora drag:
- Sadelvänja och sitta in, lastträna.
- Vila i december(ish, beror lite på vädret).
- Löshoppning regelbundet.
- Fortsätta inridning och uppbyggnad i början av 2016.






AMAZING

Jag är så oerhört imponerad över min lilla yngling! Han kom hem för fyra dagar sedan och då var han i ärlighetens namn knappt hanterad eller ledtam. Han gick på lösdrift i flock och leddes i princip bara när det var dags för hovslagare, då togs alla in på en gång och hölls under verkningen.
Nu har jag hunnit testa en hel del redan, jag tror på att introducera allt på en gång snarare än en sak i taget för att undvika att de blir för inrutade liksom. Vad jag än har presenterat har Kotten svarat med ett lugn och en nyfikenhet som nästan gjort mig stum av förundran. Hur kan det gå såhär enkelt?!
Han står på gången som ett proffs, låter sig röras överallt och lyfter benen själv. Följer fint när jag leder och kan gå ifrån de andra utan problem. Flyttar sig för tryck. Tar bettet och bryr sig inte ett skvatt om sadeln.


Nu har vi lasttränat för andra gången och idag gick han rakt på direkt och upprepade flera gånger, utan tvekan. Trots att jag gjorde det onödigt svårt genom att släppa ut de andra först så han blev ensam i stallet och hade transporten ställd så att han fick gå ifrån hagen där de andra var.




Råby 151101

Omgång två av allsvenskan idag, pga en omkullridning tidigare i veckan fick vi rida med bara tre ryttare och jag kom i samma läge som förra gången: bara att rida järnet! Det gick kanon, helt super, fram till näst sista då ryttaren på tur råkade rida ivägen och störde oss båda två, Corle mer än mig tror jag. Vi låg bra på det, bra balans och bra avstånd, men han nästan plöjde rakt igenom. Väldigt olikt honom! Själv hann jag bara tänka att det här blir inte bra men det löste sig ju. Det jag sedan skulle gjort var att stanna och protestera men det hade jag inte en tanke på där och då.
Lite trist men men, det är inget att göra något åt nu.