Willands RF 150530

Tävling för lille C igår, det blev lite mer spännande än nödvändigt tack vare vädret. Flera avbrott mitt i klasserna då hela hinder blåste omkull trots sandsäckar på stöden, slagregn blandat med solsken och på det hela taget lite kaos. Corle försökte dessutom spexa till det lite med att bli spektakulärt rädd för en start-/målskärm några gånger (i ANDRA klassen! Uppenbarligen levde de eftersom de flyttat sig?). Jag valde att rida lokalt för att slippa använda kavaj, minns inte om jag skrivit det här men jag är gravid med kiddo nr 2 i sjunde månaden och även om kavajerna går att knäppa är det verkligen inte snyggt.
 
I första klassen, 105, hade vi extrem otur med vädret. Jag hade, för en gångs skull, kommit ihåg mina rainlegs. Det duggade lätt till och från under tiden vi värmde upp men det var så lite att min vattenhatade springare inte verkade bry sig nämnvärt. När det var 4-5 ryttare kvar innan jag skulle in på banan åkte rainlegsen av, då regnade det inte alls. När vi lastade efteråt sken solen. Ändå blev jag på den korta tiden däremellan så jädra genomblöt att kläderna inte hade torkat när jag kom hem ca 4 timmar senare...! Det drog in ett sådant oväder på ingen tid alls, hindren rasade, hästarna ställde sig med rumpan mot vinden, ritten på banan fick avbrytas och folk kämpade för att få på regnkläder och täcken. När det var vår tur att gå in regnade det fortfarande men inte lika intensivt och den värsta vinden hade avtagit. Resultatet blev en rivning på ett räcke, ärligt talat så var det extremt onödigt och jag kan inte säga varför. Jag hade bra balanserad galopp och fin distans, höjden kan vi hoppa i sömne och Corle kändes fin. Det blev bara ett dåligt språng.
 
Till andra klassen, 110, hade vädret stabiliserats lite och Corle hade taggat till. Det som ofta händer när Corle taggar till är att han försöker spexa till det lite och hittar på bus, bus brukar vara att bocka och/eller bli spekatakulärt rädd för utvalda föremål. Han bockade lite på framhoppningen och slängde med huvudet som en vildhäst. Oj oj oj så busig han var, om ni frågar honom ;-) Inne på banan blev han nästan genast spektakulärt rädd för en röd målskärm. Annars är det normalt vita saker som i största allmänhet är livsfarliga, men nu valde han för omväxlings skull en röd. När han hittar på sånt här brukar det hjälpa att bara hålla honom ordentligt inom ramen och gå förbi några gånger, ignorerar jag så eskalerar det snarast. När det var dags för start tyckte jag att han hade släppt det, men som ni ser på filmen så lurade han mig ordentligt! Busunge ♥ Själva rundan kändes enkel och bra, mest nöjd är jag nog med näst sista i omhoppningen som vi hoppade rätt så snett (syns dåligt på filmen pga vinkeln) och han gjorde ett riktigt bra språng på. Notera gärna det fina RENA bytet från vänster till höger (svåraste hållet) efter den blå-gula oxern i omhoppningen, han kan om han vill! Resultatet blev en tredjeplats, under ärevarvet blåste två hinder till omkull. Det var inte läskigt. Målskärmen däremot...
 
 
Film från 110:




Lästips

Veterinärbloggen på Hippson har skrivit ett mycket intressant och högaktuellt inlägg om fästingsjukdomar, finns här om du inte redan läst det!




Hoppeloppa 150523





Helgen

I helgen har jag och Rebecka haft bootcamp hemma hos mig, hon kom ner med sina två hästar och sedan trimmade vi järnet ihop! Jädrans vad bra vi är nu ;-) Enkla men nyttiga övningar stod på schemat, några av dem kommer upp här såsmåningom blnad mina övningar och träningstips. De gick i stort sett ut på samma sak som alla de övningar jag redan lagt upp, nämligen att hålla rytmen, men det är ju också till stor del det som hoppningen går ut på.
 
Loppi hoppar 140-oxer som det vore cavaletti. Riktigt fräck känsla när hästen inte ens behöver ta i liksom!
 
Vi hann också med att åka på tävling med varsin häst, mest en kul grej för att jag ville prova på inverkansridning. Corle var taggad till tusen, bockade och hade sig på framhoppningen. Lilla sötnosen! Han var så pass taggad att jag till och med kunde byta galopp för skänkeln från vänster till höger, det svåra hållet!! Sen bockade han lite till. På banan skötte han sig bra, vi hade fin rytm hela vägen och jag hittade bra distanser. I protokollet stod Mjuk och fin ridning. Något för upprätt. Lite långa tyglar. Jag kan väl ställa mig lite frågande till hur man kan vara för upprätt kanske, men men. Poängen räckte till en fjärdeplats! Jag tycker inverkansridning är en bra idé och skulle gärna rida det på lite högre höjder också (nu var det bara en 90-klass) samt se att dommaren vågar använda lite mer av poängskalan, nästan alla låg inom ett par poängs marginal.
 




Kotteknott 2 år!

Grattis på 2-årsdagen lilla Kotting ♥
 




Prinscorven 7 år

Grattis på 7-årsdagen min älskade pälskling ❤️




Ur arkivet: 120501

Fyraårig liten Corlehäst på sin första terrängträning, läskigt var bara förnamnet! Film finns här. Tjusig var han i alla fall redan då! ♥




Och därför anser jag inte att skarpare bett hör hemma i amatörryttarens stall

Jag har velat lite fram och tillbaka över hurvida jag ska publicera det här inlägget eller inte. Inte för att jag inte kan stå för det, för DET kan jag, utan för att jag inte orkar läsa alla bortförklarande kommentarer och ”undantagsekipage” som jag vet kommer ramla in. Well, here it goes.

Bett. Hett ämne, oavsett om den du diskuterar med håller med dig eller inte. Jag tänker inte sitta och skriva att det ena är rätt eller fel, jag tänker förklara varför jag tycker som jag gör och varför det inte finns något annat än tränsbett i min sadelkammare.

Alla bett fungerar genom att skapa tryck, en del bara i munnen och en del över nacken, under hakan eller över nosryggen, ibland allt på en gång. Det första hästarna får lära sig när vi börjar hantera (nu pratar jag ”tradiotionellt”, NH och andra specialare kan jag inte svara för) dem är att ge efter för tryck, det är vad hantering och ridning i grunden går ut på. Mitt mål är att i all kontakt behöva använda så lite tryck som möjligt, så mild behandling av dessa stora men mycket känsliga djur. Det innebär att jag måste vara korrekt i min hjälpgivning och sätta timingen i eftergiften för att hästen ska förstå vad jag begär och när den gör rätt. Ger efter för trycket, helt enkelt, oavsett om trycket kommer via grimskaftet i grimman på väg in i transporten, från en hand på baken i stallgången eller från bettet under ridning. Om jag ofta skulle behöva använda mer än lätt tryck skulle jag se det som ett misslyckande, antingen med min utbildning eller timing.

En häst kan bara bli stark om den har en hand att bli stark mot. Som vanligt får hästen betala för ryttarens brister, något vi aldrig kommer ifrån. Men i alla fall jag vill eliminera så många av de tillfällena som möjligt! Nedan listar jag några vanliga argument till att ens, gärna superspeciella, häst i det närmsta måste ridas på skarpt bett. Veterinära skäl är givetvis undantagna, lika bra att skriva det ;-)

Argument: Bettet är inte skarpare än handen som håller i tygeln.

Fakta: Alla bett med någon typ av utväxling, tex hävstång, genererar mer tryck än vad man tar i handen.

 

Argument: Jag vill ha ett skarpare bett för att slippa ta så hårt.

Mitt svar: DU kanske inte behöver hålla lika mycket, men för HÄSTEN är upplevelsen en annan. Den blir naturligtvis inte lydigare på ett magiskt vis bara för att du stoppar en hävstång i munnen på den (om den drar mindre så beror det på att den redan vet att det gör mer ont!).

 

Argument: Var och varannan elitryttare rider på skarpa bett!

Mitt svar: Du är ingen elitryttare. Du kan inte på något sätt jämföra amatörryttarens taffliga försök till perfektion mot elitens enorma kunskap, erfarenhet, timing och finslipade hjälper. Befängt! Jag för då och då statistik över betsling på världscuptävlingarna och det brukar vara runt en tredjedel som rider på annat än tränsbett. Dessutom, de skarpare betten används av de flesta bara vid själva tävlingsrundan, allt trim och träning sker på tränsbett.

 

Argument: Hästen trivs bäst på pelham.

Mitt svar: Ja säkert. Vem vill inte ha ett bett som trycker på laner, nacke och käke samtidigt? Eller så har hästen lärt sig att inte säga emot, för det gör ont. Allra helst ska pelhamstången också användas med delta-tyglar, detta otyg som gör det helt omöjligt att ge eftergift utan att helt släppa kontakten eftersom all kontakt innebär belastning på stången. Det är väl illa nog att folk hoppar med den kombinationen, men när det används för att trimma på marken blir jag lite ledsen faktiskt. Jag tänker att människor som gör det måste ha en helt annan uppfattning om ridning än vad jag har, just eftersom du inte kan rida med kontakt utan utväxling.

 

Argument: Jag ska bara ha det en period till hästen blivit lydigare (att hoppa, rida ut, [fyll i valfri anledning].

Fråga: Hur ska hästen bli lydigare när det du gör inte är lydnadsträning?

 

Argument: Hästen är superlydig, det är bara när vi hoppar som den drar iväg!

Fakta: Om hästen inte tar förhållning eller broms (eller någon annan hjälp för den delen) för att det är bommar och stöd inblandade så är den inte lydig, om den så går GP dressyr! 

 

Jag hoppas att jag lyckats presentera mina åsikter på ett tydligt och välgrundat sätt, och att jag har fått åtminstone en människa att tänka till över sin hand, sin ridning och sitt bettval.

 




KISS

KISS är ett fantastiskt bra ord att ha i bakhuvudet under varje ridpass. Jag tror att det är George Morris som tog in det i hästvärlden, det är i alla fall från honom jag har hört det. All you have to do is KISS. 
Som ni förstår handlar det varken om att pussa eller urinera på hästarna. Utan att ge fan i att krångla till det! Keep it simple, stupid! Hur svårt kan det vara att inte krångla till det? Göra det svårare än vad det är? Bara rida vidare framåt och förlita sig på känslan, hästen, träningen och rutinen. Well, av min egen ridning och diskussioner med mina vänner att döma, jävligt svårt. Men vad betyder det egentligen? Jag tror att det är så oerhört vanligt att vi amatörer slirar lite på grunderna, fuskar lite, slarvar lite. Släpper lite på att hästen inte är runt innerskänkeln i svängarna, vi kommer runt ändå. Låter den gå och dra benen efter sig i arbetstraven. Tycker att det känns trevligt med ett lätt stöd i handen och en häst som monotont lullar på i galoppen, fast bakbenen inte riktigt är med. Sätter på ett babypelham för att inte behöva ta så mycket (Ooooh, här kom vi in på ett annat ämne som ligger mig varmt om hjärtat!! Får bli ett eget inlägg) och tycker hästen är lydig för att den kan ridas på tränsbett på marken.
Istället borde vi lägga ännu mer jäkla slitjobb på de, ofta lite tråkiga, grunderna. Ofta, mycket, hela tiden, inte bara när vi stöter på problem eller de två dagarna i veckan som det står markarbete på schemat. Jag är väldigt tacksam för att jag har en tränare som vågar säga stopp, du får inte hoppa högre innan "detta och detta" verkligen funkar! Många tränare är för mesiga. Rädda för konflikter, att förlora sina elever, att bli uthängda. Men vem lär sig mest? Den som glider runt och låter saker bero lite, eller den som jobbar på detaljerna, hela hela tiden, och inte slutar vid "det gick denna gången"? Vem praktiserar KISS?
 




Whaddap?

Här ekar det minsann! Mest beroende på att jag har bihåleinflammation och noll energi. Så himla skönt med fina människor omkring mig som ställer upp med rid- och stallhjälp ❤️ 
Har lite uppslag för inlägg som jag ska ta tag i när jag orkar, har ni några önskemål kanske?




En favorit

Den här relativt enkla övningen är en stor favorit hos mig för att den ger så mycket på samma gång. Faktum är att jag alltid har den uppe här hemma! Övningen passar ekipage på alla nivåer, även dressyrryttaren borde våga sig på den,
Jag har inte angett avstånd på skissen då det blev så plåttrigt men ca 2,80 brukar vara lagom till en stor häst, kanske något kortare om man har bommar på marken. Bygg gärna så att voltspåret hamnar lite innanför fyrkantspåret, det underlättar anridningen då man annars lätt "fastnar" längs fyrkantspåret och svänger för sent.
 
 
Du behöver: 5 bommar eller cavalettis. Jag använder telefonstolpar,
Syfte: Gymnastiserande för hästen, kontrollerar att ekipaget kan hålla rytm och väg.
Genomförande: Serien rids helt enkelt i galopp där hästen ska hålla samma rytm och steglängd samt samma mjuka båge genom hela utan att falla inåt eller dra sig utåt. Testa reglerbarheten genom att rida i en kortare galopp på innerspår (mitt på inre tredjedelen av bommen/hindret) och en större galopp på ytterspår (mitt på yttre tredjedelen av bommen/hindret).




Lopp di Lopp

Som några av er redan sett, av besöksstatistiken att döma, har jag i helgen lagt ut Loppi på annons. Det börjar blir jobbigt rent fysiskt att palla med två tävlingshästar och jag kan ju bara inse redan nu att tiden inte kommer räcka till förr eller senare, till hösten ska ju Kotten flytta hem också. Så jag testar att sälja redan nu när hon är i full gång och jag fortfarande kan rida, alternativet är att vänta till hösten men då kommer hon ha fått vila ett tag och generellt brukar det vara lättare att sälja under vår och sommar.

Så om ni letar själva eller känner någon som gör det, titta gärna på Loppisen! Det är en fräck häst med ofantlig kapacitet som hoppar allt men kräver lite känsla hos ryttaren, man får stryka henne medhårs liksom.

 

Annonsen finns här.