The total agony of horsetrading

En månad har gått sedan jag lade ut Loppi på annons, kort tid i hästförsäljningssammanhang men en evighet när man är mitt i det. Det är frustrerande, alla är överens om att hästen är superfin och har all kapacitet i världen. Men marknaden svämmar över av fina hästar och köparna är få. Hon ser inte spektakulär ut, är inte flashig i någon rolig färg, ingen blickfångare helt enkelt. På pappret är det mest attraktiva med henne förmodligen stammen, den är å andra sidan väldigt svårslagen!

Ridmässigt är hon arbetsvillig och rätt okomplicerad. Det enda negativa jag fått höra hittills är att hon inte har mycket till trav. Nej, men så är hon också en hopphäst och ingen gångartshäst. Skulle man vilja ge sig ut på lite små dressyrtävlingar eller satsa på fälttävlan kräver lätt klass inga speciella gångarter utan lydig lösgjord häst vilket hon är, och vill man ha en häst för medelsvår så köper man inte den här typen av häst alls. Alltså är avsaknaden av stor flashig trav knappast ett problem.

De som varit och provridit har varit nöjda! Men det är som bekant mycket mer som ska stämma vid ett hästköp än att ryttare och häst är rätt i teorin, kemin ska funka dem emellan, man ska känna för hästen och båda parter ska tro på en framtid ihop. Jag har nekat där min magkänsla inte stämmer, det är mitt ansvar att hästen ska få det så bra det bara går och jag har råd att vara kräsen. Annars hade jag bara kunnat dumpa priset och sälja henne till första bästa! Sen tar det givetvis lite längre tid när man vill vara kräsen, men som sagt, för hästens bästa.

 

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget, skriva av mig lite frustration och gnälla lite kanske? Det är inget roligt att sälja häst, inte på något plan. Glädjen kommer först när köpet är klart och man hittat världens bästa hem åt sin fina vän och får se köparens lycka över sitt nyförvärv. Tiden dit är ett virrvarr av mail, samtal och meddelanden. Upprepa samma information gång på gång. Svara på frågor, skicka bilder och filmer, engagera sig och konstatera att ungefär 1 av 10 är intresserad ”på riktigt” och de andra 9 är drömmare utan plan på att ens komma och se hästen. Tröttsamt :-(