Åsbo RF 150627

Sista tävlingen på länge för mig och C, vi avslutade med en superladdad busungehäst som levererade två felfria rundor kryddade med blandade småhopp.
 
100 0+0 fel, 23 hundradelar från placering.
Alltså jag låter nog filmen tala för sig själv, tjohooo vad livet är kul!
 
110 0+0 och en femteplats av 47 startande.
Lite mindre racer och lite mera ridbarhet, dock fick jag lyfta upp nosen och stoppa bockningarna efter varje hinder, haha. Han brukar alltid ha taggat ner till andra klassen, men icke. På framhoppningen bockade han efter varje språng heeeela vägen till kortsidan. Jag skrattade mest, vad ska man annars göra? Omhoppningen är nog vår bästa hittills!
(Första två hindren kom inte med på filmen)
 
 
 




Flashback friday

Mina fina tjejer, Fame och Sawanna T ♥
 




Loppan 11 år!

Grattis på 11-årsdagen Loppi!
 




Loppi 150622





Jag kan inte vara annat än stolt över hur hon utvecklats sedan hon kom i höstas. Finaste Loppan ❤️




New in

"Egendesignat" (designat är ju fel ord, men vad ska man säga då?) Christina Sport-schabrak med lackpasspoal och flätat pannband:
 
 
Schabrak + luva i brunt och guldglitter, också de från Christina Sport. Schabraken under är gamla men fick vara med på bilden av matchningsskäl :P
 
 




Vemod

Jahapp. Nu verkar det som att träningen i tisdags blir den sista på ganska länge. Känns lite tråkigt och vemodigt, om jag ska vara ärlig! Det är ju nästan nu det är som roligast... Dålig timing på den här graviditeten ;-)
Jag hade tänkt åka i alla fall den kommande veckan också, denna gång med Loppi då Corle tävlar till helgen. Men nu har hon visning inbokad dagen före träning, dessutom har hon fått gå rätt tufft med mycket hoppning sista tiden i och med provridningarna. Jag kanske får hålla tummarna för att de inte passar ihop och visningen därmed blir kort så att jag kan träna dagen efter, haha.






En anledning att sluta

En av sakerna som gjorde att jag tröttnade på bloggandet var allt snack, allt tyckande som blir. Jag är trygg i mig själv och säker på det jag gör så jag tar inte åt mig, men jag blir ändå trött och irriterad på de som vet allting om en och ens hästar, saker man inte ens visste själv. Jag har gott om kunniga människor omkring mig, diskuterar och ventlilerar mycket. Vänner, tränare, veterinär och hovslagare som känner oss väl. Dessa människor tar jag åt mig utav.
Det mest skrattretande jag varit med om är när jag blev ifrågasatt om min nu sålda Fame verkligen var den hästen jag sade, för enligt frågeställarens kompis var hon nämligen avlivad flera år tidigare. Alltså va?! Nu känner jag den här uppfödaren väldigt väl, oavsett har jag svårt att se vinningen i att ljuga om en häst man ändå skänker bort som en sista utväg. Och ska man nu ändå ljuga om det så hittar man nog på något bättre än att hästen är 11 år och oridbar ;-)
 
När jag var och tävlade i Eslöv i april hade en kompis hört två tjejer stå och prata om mig när jag red 120-klassen, det borde faktiskt gå bättre för mig eftersom jag bara fått färdiga hästar. Jag skulle så hemskt gärna vilja veta vilka dessa två tjejer var, för jag skulle vilja fråga dem vilken av mina hästar jag fått (!!) färdig; den jag fött upp själv och tagit fram hela vägen eller den som debuterade på höjden? Loppi är den första hästen jag köpt (inte fått) som över huvud taget tävlat tidigare, och då ganska sparsamt upp till 110. Kan inte heller tycka att tävlingen gick speciellt dåligt, i 110 hade Corle 0+4 fel (och rivningen kom av att jag red för snett på ett hinder och rev stödet med mitt ben) och Loppi 0+8 fel i vår tredje 110 (rivningarna för att jag lade den stackars hästen alldeles i botten), i 120 hade jag ett ner med Corle och två ner (av samma anledning som i 110), en volt och 4 tidsfel med Loppi i hennes 120-debut. Men visst borde det gå bättre för mig, ofelbart proffs som jag är på mina färdiga svårklasshästar!
 
Vad har ni andra fått veta om er själva?
 
 
 
 




The total agony of horsetrading

En månad har gått sedan jag lade ut Loppi på annons, kort tid i hästförsäljningssammanhang men en evighet när man är mitt i det. Det är frustrerande, alla är överens om att hästen är superfin och har all kapacitet i världen. Men marknaden svämmar över av fina hästar och köparna är få. Hon ser inte spektakulär ut, är inte flashig i någon rolig färg, ingen blickfångare helt enkelt. På pappret är det mest attraktiva med henne förmodligen stammen, den är å andra sidan väldigt svårslagen!

Ridmässigt är hon arbetsvillig och rätt okomplicerad. Det enda negativa jag fått höra hittills är att hon inte har mycket till trav. Nej, men så är hon också en hopphäst och ingen gångartshäst. Skulle man vilja ge sig ut på lite små dressyrtävlingar eller satsa på fälttävlan kräver lätt klass inga speciella gångarter utan lydig lösgjord häst vilket hon är, och vill man ha en häst för medelsvår så köper man inte den här typen av häst alls. Alltså är avsaknaden av stor flashig trav knappast ett problem.

De som varit och provridit har varit nöjda! Men det är som bekant mycket mer som ska stämma vid ett hästköp än att ryttare och häst är rätt i teorin, kemin ska funka dem emellan, man ska känna för hästen och båda parter ska tro på en framtid ihop. Jag har nekat där min magkänsla inte stämmer, det är mitt ansvar att hästen ska få det så bra det bara går och jag har råd att vara kräsen. Annars hade jag bara kunnat dumpa priset och sälja henne till första bästa! Sen tar det givetvis lite längre tid när man vill vara kräsen, men som sagt, för hästens bästa.

 

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget, skriva av mig lite frustration och gnälla lite kanske? Det är inget roligt att sälja häst, inte på något plan. Glädjen kommer först när köpet är klart och man hittat världens bästa hem åt sin fina vän och får se köparens lycka över sitt nyförvärv. Tiden dit är ett virrvarr av mail, samtal och meddelanden. Upprepa samma information gång på gång. Svara på frågor, skicka bilder och filmer, engagera sig och konstatera att ungefär 1 av 10 är intresserad ”på riktigt” och de andra 9 är drömmare utan plan på att ens komma och se hästen. Tröttsamt :-(







Intressant

Jag tillhör själv inte kategorin människor som räknar kalorier och förbränning men tyckte ändå det här var rätt intressant!




Kottens första löshoppning










Wanties







Bend it like Beckham

Episka bilder som jag bara inte kunde motstå att köpa från Equipe! Han vill verkligen inte riva, haha ;-)





Utevistelse och innevistelse

Normalt sett tar jag in mina hästar kring 22. Normalt sett bemöts detta med att jag 1) är lat och inte vill mocka, 2) "min häst vill gå in tidigare" eller 3) en kombination av 1 och 2. Alla gör som de vill (inom ramen av vad som är tillåtet, naturligtvis) men jag undrar verkligen vem det är som är lat egentligen och vilka hästar som är gladast/"får som de vill". För självklart handlar det inte om lathet, vad kan vara latare än att ta in hästarna när man är klar med mockningen, säga tack och god natt kl 19 och sedan kunna sitta bekvämt i soffan resten av kvällen? Nej, det handlar förstås om vad JAG är helt övertygad om är bäst för hästarna, nämligen att kunna röra sig obehindrat, vara tillsammans med andra och andras frisk utomhusluft. Och faktum är: jag har inte haft en enda häst med kotledsinflammation, ingen hosthäst, aldrig haft ett kolikfall eller ens en liten förkylning. Och jag tror inte att det är en slump! Man måste inte ha hästarna på lösdrift, men man måste absolut inte ha dem på box (~12 kvm i de flesta stall) 18h per dygn heller. Räkna inte timmar ute, räkna timmar med kraftigt begränsad rörelsefrihet.
Ni som ändå tror att jag är lat eller att era hästar vill gå in när det börjar skymma (hästar ser mycket bra i mörker): läs länkade artikel.
 
 




Anpassad ridning

På det stora hela mår jag enormt mycket bättre den här graviditeten jämfört med förra, nu är det enstaka dagar jag inte är på topp mot förra gångens i stort sett totala sjukskrivning.
Så klart går det inte helt obemärkt förbi ändå, vissa saker måste anpassas och ibland får jag ställa in planerade aktiviteter. Vad gäller ridningen och hästarna är den största skillnaden att jag undviker tunga/"dumma" lyft och att jag undviker trav i så stor utsträckning som möjligt. På Corle innebär det att jag i stort sett inte travar alls, jag skrittar lite längre än vanligt och börjar sedan galoppera direkt. Loppi är inte riktigt bekväm med det upplägget (ännu?) utan blir lite spänd och undrar vad problemet är typ, så hon får trava åtminstone en kort stund men det blir många skrittpauser. Vissa dagar vill kroppen inte vara med alls, då blir det skrittpass, arbete på töm eller vila. Jag är ju inställd på att egentligen inte kunna rida alls denna sommaren så varje dag är en bonus!