Framhoppning

Ett inlägg jag funderat på ett tag, men inte tagit mig tid att skriva. Nu aktualiserades ämnet i och med förra veckans fruktansvärda olycka, även om den vad det verkar var en ren olycka och inget som kunnat förhindras.

 

Jag kan bli ganska förtvivlad över framhoppningssituationer på företrädelsevis lokala tävlingar. Hindren åker upp och ner och upp och ner och upp och ner. Det hoppas, hoppas, hoppas, vägras, bråkas, gråts. Medhjälpare står i vägen och varken ser eller hör andra än ”sitt” ekipage vilket är totalt livsfarligt :-S Ekipagen brukar vara betydligt bättre på att hålla sig undan faktiskt, jag upplever att respekten mellan ryttarna har ökat generellt. Men trots att jag inte varit på sådär jättemånga tävlingar i år har det varit ett par tillbud ändå.

Det som retar mig mest var senaste gången jag var i Flyinge då jag var nära att krocka med en hyffsat namnkunnig ryttare på framhoppningen, jag är nästa på tur att hålla mig beredd och sist i avd A och hon rider avd B, jag kommer i vänstervarvet en bit innanför spåret, har ropat OXER högt och tydligt och påbörjat svängen, ungefär mitt på kortsidan får jag TVÄRNITA för att vi är på väg rakt in i varandra när hon kommer i högervarv och tänker rida på räcket. Trots att jag 1: hade företräde iom högerregeln och 2: hade företräde då jag var nästa på tur sade jag snabbt: ursäkta, men jag hörde inte att du ropade. Får ett jäkligt snorkigt ”men du kan väl titta?!” tillbaka. Alltså vafan? Framhoppning till en lokal 110. Undrar hur hon beter sig på nationella tävlingar när det faktiskt står något på spel… Dessutom var det ju faktiskt hon som gjorde fel, på alla plan.

Förra helgens tävling var bitvis kaotisk på riktigt. Ett tag var det fler medhjälpare än ekipage inne på framhoppningen!! Jag räknade, 12-7. Och jag hade inte någon med mig, så i snitt två per ryttare. Är man inte rädd om livet frågar jag mig, jag tycker det är rätt läskigt att stå på marken inne på framhoppningen! Efter att en häst nitat och satt sig rakt i oxern och en annan gick omkull bakom räcket strax efter gick jag ut och skrittade vid insläppet istället.

Personligen hoppar jag rätt få språng, men det finns hästar som behöver ta fler än 2-3 språng per hinder för att slappna av och det ska de naturligtvis få göra, MEN jag tycker att framförallt lite grönare ryttare, och lite grönare ryttares medhjälpare, ska komma ihåg att framhoppningen är till för uppvärmning, INTE för att lösa problem eller lägga om hela sin ridning vilket det ofta verkar handla om.