Individer

När jag bloggade om Corles inridning för snart 5 år sedan fick jag en del (anonyma, naturligtvis) kommentarer om att jag gick för fort fram, att han skulle bli förstörd osv. Alla som sett honom vet ju att detta är helt sant, han är verkligen svårriden och litar inte på någon ;-)
I verkligheten var det så att Corle är en av de absolut mest okomplicerade hästar jag varit med och ridit in, och jag har varit delaktig i omkring 50 inridningar. Det bekom honom verkligen inte det minsta! Och om hästen är chill finns det inget att vänta på, han blev bara uttråkad av skrittandet och försökte äta på linan. Nu höll vi ändå en ganska normal takt, 2-3 veckor efter att jag satt upp första gången galopperade vi lösa.
 
Med Kotten är det annorlunda. Han är mycket mer känslig än Corle, och framför allt rätt så bakskygg. Nu var Corle betydligt mer hanterad än Kotten när jag började inridningen vilket säkert spelat en del roll, men över lag är Corle mer laid back och har varit sedan födseln. Kotten är megasnäll och jag tror inte att han kommer göra något, men han blir lätt spänd och vill se allt som händer, lite knepigt när man sitter på ryggen. Samtidigt är han väldigt förtroendefull och slappnar av snabbt av när man klappar lite på honom så det känns väldigt hoppfullt.
Nu har jag fått hjälp tre dagar i rad, första gångerna sedan kastreringen för nästan en månad sedan. Första dagen var han väldigt spänd och det tog en stund bara att komma upp för han vände sig mot mig så fort jag stod på pallen. Andra dagen var han lite mindre spänd och igår kunde jag till och med styra lite, gå på långt grimskaft och starta/stanna nästan själv. Det var sjätte gången jag satt på honom, och vi har fortfarande "bara" kommit till skritt med ledare, jämfört med gång nummer åtta jag satt på Corle på filmen ovan. Men vi har ju ingen brådska, det får ta den tid det tar. Det värsta som kan hända är ju att han blir skrämd, därifrån är det en låååång uppförsbacke.