Debutant-debuten

I söndags red vi alltså vår första fälttävlan, ganska exakt 6 år efter att jag tävlade fälttävlan senast. Då på Corles mamma, en aning modigare än sina söner. Eller, det krävs väl egentligen mer mod för att göra saker man är rädd för än om man inte är rädd, så orädd är kanske en bättre beskrivning än modig?
 
Dagen började bra med en mjuk och ganska avspänd häst på framridningen. Tyvärr händer det något när vi kommit in på banan, jag tror att han fick tungan över bettet för han blev plötsligt superkänslig och krullade ihop sig. Även om jag tog så mjukt jag kunde slog han med huvudet i protest, därför vågade jag inte trycka på honom utan mer eller mindre hela programmet tassade vi mest omkring. Han gapade och grejade, vid något tillfälle skymtade jag tungan långt utanför munnen. Så himla synd när jag hade så fin känsla på framridningen :-( Det har aldrig hänt tidigare, om det nu ens var tungan över bettet som orsakade det. Procenten blev följdaktligen blygsamma 61,75 och vi tog 57,4 straff med oss till hoppningen.
 
 
Banhoppningen borde vara a piece of cake, enda problemet skulle väl vara att han klev istället för hoppade och fick med sig någon bom på grund av det. Jag red därför medvetet i ett ganska lågt tempo för att han inte skulle bli för slarvig. Det funkade bra och vi nollade med en fin och enkel känsla, jag red på bra distanser och han lyssnade fint. Jag lärde mig dock att jag inte kan ha donut under GPA-hjälmen när jag hoppar, då åker den nämligen ner över ögonen. Men vem behöver se något? Rid på känsla! 
 
Sedan blev det avskrittning runt terrängbanan, Corle smakade på alla hinder.
 
Sedan blev det några timmars chillaxande. Vi gick på fruktlösa kissrundor och skvätte vatten på hästskötaren. Corle tycker det är toppen att stå i släpet och har inget alls emot att vänta. Hade han bara kunnat klämma ur sig lite kiss också någon gång på hela dagen så hade jag varit nöjd.
 
Sedan var det så dags för terrängen. En utmaning med en häst som är rädd för, pja, allt. Allt utom hinder, hinder är ju inte farliga, de ska man bara hoppa över. Således är inte heller terränghinder farliga (när man väl förstått att de ÄR hinder), men runt terränghinder finns det väldigt mycket natur. Natur är oidefinierat och farligt. Det absolut läskigaste av allt på hela banan var utan tvekan alla små vita plaststolar med människor (?) i som satt utspridda på lömska ställen i naturen längs banan. Allra läskigast var de vid hinder fem. De skrämde hästen innan oss så pass att den gick från andraplats efter dressyr och hoppning till utesluten. De hade kört halv 4 från Borås-trakten och hoppade alltså bara fyra hinder i terrängen. Fy vad jag kände med dem! Hinder fem stod så att man red längs kanten av ett fält och liksom vände in och skar av hörnet på fältet för att hoppa hindret. Om man fortsate rakt fram istället så red man över funktionärerna. Har man då en häst som är lite skeptiskt lagd, till exempel Corle, så blir det liksom tvärstopp i maskineriet när hästen får syn på funktionärerna som då sitter rakt framför näsan och hästarna uppfattade nog att man skulle rida fram till dem, inte vända av mot hindret. Detta gjorde att vi fick en väldigt krokig väg fram till femman och inte direkt hoppade mitt på hindret. Det var ärligt talat nog inte förrän 2-3 språng ifrån som Corle uppfattade att vi skulle hoppa och inte springa fram till de blodtörstiga männsikorna (?) i vita plaststolar. Jag fick jobba för att hålla galoppen och hitta något som liknade en distans, kan jag säga! Han blev lite extra vaksam efteråt men det fanns aldrig någon tvekan på hindren. Med tre hinder kvar pustade jag ut lite och kände mig helt säker på att vi inte bara skulle överleva utan också ta oss runt banan utan ett enda stopp, vilket vi också gjorde. Vi hade naturligtvis ca 200 000 tidsfel, eller närmare bestämt 19,6 straff. Jag hade tippat på 20 så man får väl säga att det ändå gick enligt plan. Det blev bara trav upp ur vattnet, men vi tog det lugnt och försiktigt i banhoppningstempo som vi är trygga med.
 
Totalt slutade vi på 77 straff och i nedre delarna av resultatlistan. Nu väntade jag mig absolut ingen placering utan målet för dagen var att 1: överleva och 2: ta oss runt terrängen, förhoppningsvis med en glad och positiv häst. Han gick i mål i terrängen med andan i behåll cch knappt svettig med ett nöjt uttryck. Så pass nöjt att jag på något sätt lät mig övertalas till att göra en ny tävling om ett par veckor... Tills dess ska vi öva på att bli snabbare! :-)
 




This is my care face

Testade något nytt idag, när vi ändå håller på liksom, nämligen att rida på repgrimma. Passade på just idag då Corle ändå bara skulle jogga efter helgens tävling. Poängen är att jag ska utveckla kommunikationen med sitsen och därigenom kunna rida mindre med handen. Corle är inte superimponerad av bett generellt (han ser ärligt talat inte superimponerad ut av repgrimman heller) så jag tror att det är en god idé. Ridmässigt var det ingen större skillnad mot att rida honom på långa tyglar, jag kommer testa några gånger till men känslan är att jag inte kommer få ut speciellt mycket av det träningsmässigt eller vad jag ska kalla det. Han tycker det är toppen att ridas utan kontakt och tuffar på lite på bogarna och med halsen rakt, ingen hållbar arbetsform direkt. Sen kanske det vägs upp av att jag kan komma till en annan ridning som han trivs bättre med. Den som lever får se! 😊





Smart grej

Flughuva med grip i nacken, hur smart?! Just denna är från Glen Gordon och har nyss kommit in hos Marietorp Ridsport. Fler sådana tack!
 
 




Ordningen återställd

Även om det är JÄTTEKUL att vara iväg på tävling så är det oerhört skönt när allt är avputsat och tillbaka  på rätt ställe i sadelkammaren. Mer om tävlingen kommer, jag är supernöjd och jätteglad över att vi var felfria på hinder 😍






Förberedelser

Imorgon blir det äventyr! Min lilla fega snigel ska, håll i er nu, starta sin första fälttävlan! Det är 6 år sedan jag red fälttävlan själv senast, då på hans mamma ❤️ Det är lite jobbigt att inte kunna förlita sig på de vanliga rutinerna för varken packning eller upplägg av dagen, jag får tänka efter några varv extra. Ett nytt medical card är utskrivet, jag har visserligen kvar det gamla men namn och nummer är ändrade sedan dess.

Det som oroar mig mest inför imorgon är faktiskt om jag kan få lille häst att kissa under dagen... Han kissar helst bara i sin box så det kan bli ett problem. Är han kissig blir han seg och tryckig. Många promenader i högt gräs är planerat! 😁





Just nu

Cappuccino och banbyggnad 👌





Stark och lydig

Något jag verligen älskar är att trimma. Finslipa, utveckla, stärka, i oändlighet. Få hästarna starkare och lydigare, kunna rida med mindre och mindre hjälper. Mitt utbildningsmål är att vem som helst ska kunna sitta upp och rida mina hästar, att det inte ska vara några konstigheter. Sen vill jag också rida på ett sätt som jag alltid kan stå för, alltså att jag aldrig ska tänka "hoppas ingen ser mig nu". Bara mjukt och lätt och trevligt :-)
 
Förra sommaren fick jag chansen att testa den här skönheten. Det var fantastisk! Och det gav så himla mycket som jag kunnat ta med mig till Corle också, jag fick en känsla att leta efter. Så oerhört lätt och mjuk, men samtidigt massor av power. Mäktigt.
 
 




Roligheter // Dagstorp Hunting

Det började som en dröm, och lite av en sorg. Jag läste att Dagstorp skulle arrangera en hunting på 70- och 90-höjd och min första reaktion var "Ååååååååååh... jag vill!". Men Corv är livrädd för natur. Sawanna hade ÄLSKAT det och så började jag sakna henne (hon är förresten dräktig med Dragon Welt som idag går final i unghäst-VM). Men så mindes jag att jag hade en innestående tjänst hos en duktig fälttävlansryttare, så vi bokade in en träning. Det gick faktiskt bättre än förväntat, även om det var lite panik i början. Förstår han bara att han ska hoppa är det ingen fara, för hinder är ju inte farliga. Synd bara att det skulle vara så väldigt mycket natur, träd, gräs, stockar, stenar och prydnadskaniner runt omkring dem. Vi åkte därifrån med stärkt självförtroende och anmälde oss till 90-klassen. Jag tänkte att om vi börjar lite tryggt på banan med målade bommar så kanske han inte märker när vi hoppar ut i terrängen utan bara hoppar på av bara farten. Så blev det inte. Han märkte det, som synes på filmen ;-)
Hur som helst, trots travhoppning och klassens förmodigen högsta adrenalinhalt lyckades lille Corv knipa en placering..! ♥




Tävlingsdebut för Il Kotteloni

Jag tänker inte låtsas om att det är 100 år sedan jag skrev sist. För er som inte följer mig på andra håll bröt jag handleden i maj och den är fortfarande ganska kass, därför har det stått stilla ett tag men nu är vi på g igen!
Dagen jag väntat på i 5 år: Kottens tävlingsdebut! Det gick bra och dåligt, kan man väl säga. Bra för att han hoppade alla hindren och inte hade panik över andra hästar, tält, människor eller annat. Dåligt för att han blev så spänd och introvert, att jag försov mig så att vi inte riktigt hann rida fram så länge som jag ville och för att dragkedjan på min ena stövel gick sönder.
Han har alltid behövt ett par gånger på sig för att slappna av och är lite ängsligt lagd, så jag är inte så brydd över stoppen. Hemma tar han skänkeln alldeles utmärkt bra, men det kommer nog ta ett gäng tävlingar innan det fungerar på tävling också. Och det är över ett år kvar till breeders ;-) Självklart är det alltid roligast med en nolla i resultatlistan, men man kan också göra en dålig 0-felsrunda och en hyffsad 23-felsrunda.
 
Insåg att jag laddat upp fel film, här är inte ettan med. Vi stannade och tittade på den en gång.
 
Jämför med den här filmen från en träning 2 veckor tidigare:
 
Han kommer bli så sjukt ridbar med mer styrka och utbildning, det är en sak som är säker! Han har väldigt lätt för sig och hamnar så naturligt i uppförsbacke och är väldigt uppmärksam på hjälperna. Planen framöver är att fortsätta åka iväg och bortaträna, både tävling och träning. Han fick en veckas vila efter tävlingen och har nyss kommit igång igen. Nästa start blir om 2 veckor :-)




Nytändning

Long time, no see.

Det har hänt mycket och ingenting sedan sist. I korta drag så har Corle gjort en bra start på säsongen med 100% felfria rundor och placeringar, Kotten hann bara precis komma igång efter vårens vila innan jag trillade av och bröt handleden. Själva avsittningen var tämligen odramatisk men tyvärr landade jag lite i ett staket och slog av armen mot en ribba. Shit happens. Det känns bara lite nesligt att ha åkt av med buller och bång så många gånger utan att bryta något och så tappar jag balansen när hästen bara svänger efter ett hinder och smäller av armen.
Resultatet blev gips och ridförbud i 6 veckor, av en slump sammanföll att jag äntligen fick rida igen med att min ridbana blev klar. Y-A-Y!! 😍
Eller okej, jag erkänner. Jag red (åkte häst) lite en dag för tidigt för att jag bara inte kunde låta bli.
Att inte få rida eller kunna göra något vettigt har varit rätt så frustrerande. Jag har fortfarande ont och ganska begränsad rörlighet men det går åt rätt håll. Corle har hållits igång hjälpligt av sin extramatte och snälla kompisar. Kotten har löshoppats och gått promenader och därmed halkat efter sina jämnåriga en bit. Nu har jag ju en långsiktig plan med honom så det kommer hinna ordna upp sig, men visst blir jag lite avundsjuk på mina kompisar med 4-åringar som kommit mycket längre och framför allt för att de ens kan rida. Nu kliar det verkligen i fingrarna!


Corle var och testade internationella banan i Falsterbo förra helgen. Den fick godkänt. 😉





Vi är på gång!

Erkänn att du började nynna! ;-)
 
 
Nu (förra veckan) har vi äntligen klarat av årets första hoppträning! El Corvo var amazeballs och vi fick jättefint beröm för jobbet vi gjort nu under uppbyggnaden, samtidigt puttade H ut oss från den där bekväma zoonen där allt fungerar för att komma vidare. Corle kändes sjukt fräsch och glad, jag var döremot lite ringrostig när det kom till banhoppningen. Nu har vi visst hoppat en del "riktiga" hinder själva, men den mesta vardagsträningen innehåller mycket cavaletti och småhinder och jag tycker det är svårt att ställa om avståndsbedömningen till större hinder då och vill gärna ligga lite nära, naturligtvis i kombination med lite undertempo. Det var ingen katastrof på något sätt, men det kändes lite.
Det fanns en tanke om att åka på p&j i Flyinge imorgon, men sist jag var där fick Corle panik av alla som for omkring i Craafordhallen så jag har velat lite. När jag såg att avgiften var 280 kr per start blev det lätt att välja... Nu kikar jag lite på att åka till Hagahill på torsdag istället, eller kanske träning med Kotten. Vi får se! Jag har i alla fall anmält Corle till årets första start, det ser jag fram emot :-)
 
 




Vacay

Eftersom matte legat och latat sig i solen förra veckan har hästarna haft vikarie. Skönt, tyckte de. Med vikarier kan man ju göra lite som man vill. Matte tyckte inte det var skönt och längtade mest hem till sina skyddslingar. Jag har noll förståelse för hästägare (ryttare) som far omkring jorden över, jag vill bara vara hemma och träna! Nu börjar våren närma sig, dagens snö till trots, och så även årets första start. Jag har bestämt var och när men inte höjd, det beror lite på hur mycket vi hinner hoppa och träna innan dess. Min tränare fick ett nytt omfattande uppdrag i november så det kommer inte vara några fasta träningar i vår. Synd för mig! Tiden får utvisa om det går att få till enskilda träningar med någon reda eller som jag får börja hos någon annan, trivs väldigt bra med min nuvarande tränare (duh, annars hade jag inte fortsatt i 5 år) och gillar hans system och syn på hästar. Kotten behöver träna på att gå i grupp så där är jag mer "tvingad" till att byta. Kommer testa en i närheten med mycket stor erfarenhet av unghästar som ordnar gruppträning från inhoppningsnivå och uppåt, tänker att jag åker dit första gången i mars någon gång.





Black & white

Kavaj och tävlingspiké från Spooks, handskar från Roeckl, schabrak och luva från Equestrian Stockholm, pannband från Otto Schumacher, benskydd från Veredus och boots från Eskadron. Allt finns hos Marietorp Ridsport och Spooks.
 
 




Liksidighet

Det är ganska intressant, jag ska inte säga alla men åtminstone majoriteten av oss ryttare är väldigt noga med att träna hästen liksidigt och varierat, uppmärksammar minsta avvikelse, åker till veterinären regelbundet nästan oavsett om det behövs eller inte, är noga med fodertider och näringsinnehåll. Men vi då? Vi håller alltid grepen åt samma håll, bär vattenhinken i samma hand, har vi ont någon stans kör vi på så länge det är uthärdligt, äter… sällan och när vi äter tar vi det som står närmst och går snabbast. Är det inte lite märkligt?
Just det här med (o)liksidigheten är något som verkligen kan bli ett problem i ridningen. Jag kan känna hur det drar lite snett när jag spänner magen, och det är precis samma känsla som när jag lyfter tungt med grepen, tex mockar eller halmar. Jag har alltså mockat mig sned. Eller snedare, mitt bäcken är snett sedan innan. Det borde jag också ta tag i någon gång. Jag tänker sean tidigare på att tex bära vattenhinkar med båda händerna och lite sådant, men nu försöker jag också hålla grepen åt andra hållet. Det är ungefär lika svårt som att skriva med fel hand…! Med den lilla skillnaden att resultatet av att skriva med fel hand sällan (aldrig?) blir att du får bajs i din stövel.
 
Ett litet collage of the mothership, Sawanna T ♥
 




Simplicity

En bom, ett kryss, en häst. Mer än så behövs inte för att fylla ett pass med nyttiga lydnads- och precisionsövningar. Dessutom går det snabbt att plocka fram! 😁

Mellan bommen och krysset är det 7 språng i banhoppningsgalopp och 8 språng i markarbetesgalopp. Följande övningar gjorde vi igår:


- Variera antalet galoppsprång (7-10), tempot på långsidan ska alltid vara detsamma, i mitt fall markarbetsgalopp, och förändringen ska vara så lätt att göra att man inte behöver göra den förrän på kortsidan men ändå kan behålla rytmen. Galoppsprången ska givetvis vara så jämna som möjligt.

- Trava över bommen och fatta galopp på rakt spår, utan att hästen far iväg eller går på sniskan.

- Galoppera över krysset och sakta av till trav innan bommen. Övergången ska vara så mjuk och rak som möjligt.

- Galoppera på en åtta över bommen med så få galoppsprång på volterna som möjligt utan att hästen blir het eller att bogar och bakdelar far omkring. Corle har som bekant lite svårt med bytena och kräver rätt mycket noggrannhet, dessutom är han lite svårsvängd på snäva spår. Igår red vi övningen på 8 språng på ett väldigt bra sätt! Målet är att kunna rida den på 6 språng om ett par månader.

Corle var väldigt glad över att få hoppa igen och började ladda redan i skritt när vi red i kryssets riktning, haha. ❤ Efteråt var han väldigt nöjd och glad!





Throwback Thursday

Idag är det 6 år sedan Corle sprang runt med sadel för första gången. En hel del har naturligtvis förändrats sedan dess, men han tycker fortfarande att det är lika läskigt att bli longerad.
 
 
Han har nog växt typ en decimeter på alla håll sedan den bilden togs..! På tal om att växa så är det något som Kotten ägnat sig åt i vinter så nu är ett nytt Rambo Supreme påväg hem till hans brevlåda. Farväl pengar. Täcken, särkskilt utetäcken, är så himla tråkig shopping. Men men, när rumpan sticker ut är det bara att plocka fram den stora plånboken och se glad ut. Försöka i alla fall.
 




Jag tackar i stort sett aldrig nej...

...till att rida andras hästar. Frågan dyker upp lite då och då, av olika anledningar, och mitt spontana svar är allt som oftast ja. Det är ju det absolut bästa sättet att bli bättre på: att få många timmar i sadeln på många olika hästar!

Igår testade jag en häst lite halvt spontant (direkt efter jobbet, i lånade grejer 😁) som lagt sig till med ovanan att tappa sin matte i samband med hoppning. Ni vet hur det är, vissa har problem med tappskor, andra har problem med tappmattar. Just igår visade hon inte upp några särskilda cirkuskonster trots att jag provocerade henne en del. Tvärt om fick jag en ganska trevlig känsla, hon vill och är ganska kapabel. Det saknas en del bitar i grunden och hon är inte alls framme för skänken, men det är nog det vanligaste problemet bland hobby hästar faktiskt. Jag vet inte om det blir något mer för min del med den här hästen, det är inte bestämt om hon ska behållas eller säljas. Ägaren har lite att fundera på! 😊





Appskit

Jag hade skrivit ett långt töntigt inlägg om hur fantastisk min Kotte är och skulle bara lägga in en bild så kraschade appen och allt försvann. 😑


Kortfattat: Kotten är bäst. Idag har vi introducerat travbommar och galopperat över bommar i följd. Gick bra. Såklart, för Kotten är bäst.


Corle var också duktig idag, vi tränade på svåra saker ur LA-programmen och han kämpade på fint. Det sitter bättre och bättre, svårast för mig är att sitta ner i den mycket bättre mellantraven som vi lyckats plocka fram. Känner mig som ett popcorn... 🙄





Är det någon som vet vad det är för väder?

Det slår aldrig fel. Så fort värdet avviker från det normala (grådassigt, fuktigt och 14 grader, året om!) så bombarderas flödet på samtliga sociala medier med temperaturer och bilder på åskmoln, omkullblåsta krukor eller bara ben. Varje gång känner jag liksom "Va? Wow! Vilken TUR att även du skrev om detta, jag har varken fönster, termometer eller tillgång till väderprognoser!". Så stort är inte det här landet ;-)
Det är förresten samma kategori människor som lägger upp sin frukost varje dag eller deklarerar att de promenerat fantastiska 3 km med Runkeeper på lunchen. Gäsp. Ingen bryr sig, faktiskt. Jag älskar funktionen på Facebook att man slippa se folk inlägg men ändå vara vänner, men jag önskar att det fanns ett filter som bara släppte igenom fyndiga memes och bilder på djur, främst katter och hästar. Och absolut inga kladdiga barn! Det finns någon föreställning om att bara för att man har barn själv så äääälskar man alla barn. Det är inte sant. Jag tycker lika lite om de flesta andra barn som jag tycker om de flesta andra vuxna. Jämnlikhet.
 
Igår kom Corle in och skakade så att han knappt kunde stå stilla. Lille vän ♥ Detta trots tillgång till mat och vindstilla. Men det är kallt ute, för er som inte har känsel, termometer, eller Facebook. Corv gillar inte kallt. Idag har Corv två täcken på sig och ska få komma in tidigare (i min värld betyder tidigare kring 18-19). Kotten skakade lite mer "normalt" men även han fick dubbla täcken idag. De är inte extremtäckade i mitt tycke, idag har de 600g vardera. Tur att vi inte har såhär kallt speciellt ofta i den här landsänden, det ska vända redan i helgen. Jag skänker en värmande tanke till alla inblandade två. och fyrbeningar i Helsingborgs tävlingar denna helgen, det kan fasen inte vara roligt att varken stå på banan eller väntandes i släpet. Tävlingsfunktionärer över lag borde ju få tapperhetsmedaljer!
 
Några vinterbilder från 2010.
 




Ridglädje

Det är helt underbar att vara så motiverad att det inte känns det minsta jobbigt att koppla transporten vid halv nio en onsdagskväll för att köra iväg med båda sina prinsar till ridhuset ❤ Jag tycker det svåraste med igångsättning efter vila är att lägga det på en lagom nivå, särskilt när jag är supertaggad och Corle är så pigg att han håller på att krypa ur skinnet. Jag håller mig till lite kortare pass och har lägre krav på samling än så länge, bara det är nog så svårt! 







Shoppingtips

Det kan väl inte ha undgått någon att jag älskar (ÄLSKAR) hästprylar och utrustning? Jag tänkte idag dela med mig av ett par favoritbutiker. Inlägget är inte sponsrat på något sätt.
 
First of all, självklart, Marietorp Ridsport och Spooks. Jag har en sådan tur att min närmsta butik också är min absoluta favorit. Ett bredd utbud av kvalitetsmärken, Spooks verkar dessutom vara som uppsydda efter in kroppstyp. På den tyska Spooks-sidan finns ett något större sortiment, priserna är ungefär de samma.
 
Roliga schabrak brukar jag titta efter hos Riders Passion. Stort utbud och ofta nyheter, det senare tycker jag är en viktig komponent för en attraktiv butik.
 
En brittisk butik som jag handlar från ibland är Hope Valley Saddlery. De har många välkända märken i sitt sortiment och har regelbundna utförsäljningar med ordentligt nedsatta priser. Det är ju aldrig fel! ;-) Det tar ungefär en vecka att få hem sakerna.
 
En anna brittisk butik som jag gillar är Amira Equi, de har egentligen inga ovanliga märken men de har väldigt stor del av sortimentet av de märken de har. Gud vilken dålig mening. Men de har till exempel nästan ALLA Eskadrons och Veredus skydd och inte bara senskydd och kotskydd som de flesta svenska butiker har. Massor av modeller på hjälmar från tex Samshield och GPA. Ni fattar. De håller ganska bra priser också.
 
Vill man hitta bett av alla möjliga varianter är The Horsebit Shop rätt ställe att kolla på! Där finns verkligen alla möjliga modeller. Just nu har de dessutom 20% rabatt på Sprenger!
 
Sista tipset är franska Licarzo, de har otroligt snygga ridbyxor i en mängd olika modeller med fina detaljer.
 
Vilka är era favoritbutiker?
 
 




Värmande tips

Fellow fryslortar! Vår värsta tid på året är här, när kylan biter sig in i märgen med ett stadigt grepp och gåshuden är konstant fram till maj. Överkroppen går oftast att klä på hjälpligt, men i alla år har mina ben levt som istappar vintertid. Riktigt kalla dagar har termoridbyxorna åkt på, men jag tycker det känns så klumpigt och desutom kryper de upp så att jag mestadels fått nöja mig med underställ och ridbyxor. Tills i år. Lösningen är den gyllene kombinationen fodrade ridbyxor och långa chaps. Alltså att ingen talat om det här för mig tidigare! Det är snyggt och framför allt smidigt, dessutom tål chapsen en hel del väta också. När det ligger kring nollan har jag inte ens behövt underställ, och då använder jag normalt sett underställ under hela möss-perioden (september-april). Me so happy!
 
 
 




Om mjukhet och hästvänlig ridning

Det ska erkännas att jag funderar väldigt mycket på den etiska biten av vår sport, och att jag nu och då vacklar kring om det verkligen går att försvara allt vi gör med och för våra hästar. Om det vi gör är för hästen eller på hästens bekostnad. För trots att det finns många hästar som verkar älska att jobba och bli ridna så finns det många bitar i ridhästens vardag som ingen kan älska. Hjälperna på både tävling och träning blir hårdare och hårdare, hästarna pressas in i en form utan något annat val än att ge vika för ryttarens vilja. Jag följde en ung dressyrryttare på sociala medier fram till i somras någon gång. En tjej på väg upp som tagit fram sin häst själv. Hon lade upp en film på när de piffade och puffade på en äng och skrev något om hur underbart det var. Handen ryckte gång på gång i stången. Sporrarna hackade i hästens sidor. Den såg inte ut att ha det så jäkla underbart. Jag har inte besökt hennes blogg eller Instagram en enda gång sedan dess, jag mådde illa. Om inte ungdomarna, sportens framtid, rider på ett hästvänligt sätt, hur ska vi kunna vända trenden?
 
Hela debatten har blivit så infekterad. Motståndarna, som jag får räknas till, trycks ner och kallas okunniga. Javisst, självklart har jag inte lika mycket kunskap och rutin som elitryttarna, absolut inte. Men hittills har ingen kunnat förklara varför vissa hästar måste ridas så hårt, och varför dessa hästar tenderar att hamna hos samma ryttare. Det finns en anledning till att det inte finns några "fulbilder" på till exempel Carl Hester, Charlotte Dujardin eller Tinne Vilhelmson. Har de aldrig, under alla sina aktiva år, kommit över en sådandär superexplosiv megaladdad blixtochdunderhäst? Eller har de kanske hittat ett annat sätt att rida dem? Tyvärr är ämnet så känsligt att få toppnamn i sporten vill (vågar?) uttala sig, utöver de som håller sina försvarstal. Det är synd, de som klarar av att ta sig till toppen på ett hästvänligt ridsätt måste fram och synas. De måste dela med sig av sina system och synliggöra att det går.
 
Jag vill ha ett system där jag aldrig behöver oroa mig för att någon ska se. Det tror jag är en bra utgångspunkt! Sen innebär inte det att folk inte kommer ha åsikter, det kommer de oavsett hur eller vad jag gör. Men ingen ska kunna komma och säga att jag går på för hårt, att jag överanvänder spö eller rycker i munnen. Sådana saker. Om det inte kan ta mig till mina mål, då vill jag inte uppnå mina mål heller. Jag kan inte motivera att pressa hästarna utanför deras egen vilja för att JAG vill tävla en högre klass. Det är en svår avvägning för mig, att vara tillräckligt tydlig med vad jag vill utan att bli tvingande. Jag vill aldrig behöva tvinga mina hästar, jag vill att de ska välja att göra det jag ber om ändå. Förstår ni?
 
 
 
Jag känner mig tvungen att tillägga att självklart måste man få korrigera sin häst, allt inte kan göras med bomullshandskar. Men behöver man sitta och korrigera (hårdrida) halva passet eller dag ut och dag in, då gör man FEL. Hästar är känsliga, om vi ger dem känsliga signaler! Att lägga på spö när den inte tar skänkeln är inte detsamma som att slå den randig för att få till piaffen.




Jag kan, jag vill, jag vågar.

Jag vill ju egentligen blogga. Jag vill verkligen! Men det har varit svårt att hitta motivationen senaste tiden, och nu i december när båda hästarna vilat har jag inte ens försökt. Men, nytt år, nya möjligheter! ;-). Nej. Snarare tänker jag att det blir roligare nu när båda hästarna kommer igång och vi står inför nya utmaningar och uppgifter, att jag får mer material. Jag gillar ju att skriva! 
 
I mitt näst senaste inlägg, i mitten av november, hade jag en tävling kvar inna vilan. Tävlingen gick bra, om än på lite spänd häst som han gärna blir första inne. Vi var dubbelnolla i båda klasserna, knep en andraplats (whaaaat? Hur långsamma var de andra om min lilla snigel var näst snabbast?!) i första kassen och var strax utanför i andra, efter att väntande ryttare red ordentligt ivägen för mig så att jag inte kunde rida emot näst sista utan fick avbryta och lägga en volt, vilket jag inte fick fel för så klart men tiden går inte att få rätt. Så här i efterhand skulle jag fått rida om hela omhoppningen. Men men, det är väl inte hela världen.
Planen för Corle i år är att han ska vara med i klubbens div1-lag i hoppning och eventuellt (beroende på om något bättre/mindre dåligt ekipage finns tillgängligt) lag-DM i dressyr. Hoppningens första omgång är i april någon gång och jag skulle vilja göra en 4-5 tävlingar innan dess.
 
 




Nytt år, nya möjligheter

Haha, what a load of bullcrap. Visst låter det trevligt, men det är ju inte sant. Jag har exakt samma möjligheter idag som igår, bortsett från nya semesterdagar och fullt ROT-avdrag, men att mynta ett uttryck bara över de sakerna känns a tad overdue. Handuppräckning, är det någon som har fått nya möjligheter över natten, kopplade till det faktum att det är ett nytt kalenderår? Någon? Nej. Jag tror att man skapar sina egna möjligheter, oberoende av babylonsk (babylonisk? babelonisk?) tideräkning.
 
Jag är i alla fall glad idag, som vanligt den första januari. Det innebär nämligen att vintervilan är slut för mina hästar. YAY!! Även om jag fick ridabstinensen något stillad när jag vikarierade ite på Söderberg Stables förra veckan så är det något helt annat att rida sina egna hästar. Corle började året på enligt honom sämsta möjliga vis: med uteritt. Han tycker det är så läskigt, lille vännen. ♥ Inte så att han egentligen gör så mycket, han kan vilja gå åt sidan lite förbi extra läskiga saker och vill inte gärna stå stilla brevid dem, men han är inte oregerlig på något sätt. Han har mer noll och ingen bjudning och är spänd, spändare, spändast. Så det ger ju inte så himla mycket ridmässigt, kan man säga. Enda nyttan är att gå på hårt underlag. De sista ~500 meterna hem brukar han kunna slappna av och gå på lång tygel.
Kotten, som har vilat längre, fick börja med en repetitionskurs. Vi satte på sadeln och gick bort till grannens lilla bana och sprang runt på lina för att se så att vi inte helt hade glömt bort hur man är Vuxen Häst. Det hade vi inte, men det var nog ändå bra att jag började avsuttet för grannens hästar som går intill banan fick massor av vårkänslor och hade lite lattjolajbanlåda när det kom en stilig ung man på besök. Kotten lockades med litegrann, jag tror inte att det hade varit något problem om jag suttit på men det kändes ändå skönt att stå brevid.