Nytändning

Long time, no see.

Det har hänt mycket och ingenting sedan sist. I korta drag så har Corle gjort en bra start på säsongen med 100% felfria rundor och placeringar, Kotten hann bara precis komma igång efter vårens vila innan jag trillade av och bröt handleden. Själva avsittningen var tämligen odramatisk men tyvärr landade jag lite i ett staket och slog av armen mot en ribba. Shit happens. Det känns bara lite nesligt att ha åkt av med buller och bång så många gånger utan att bryta något och så tappar jag balansen när hästen bara svänger efter ett hinder och smäller av armen.
Resultatet blev gips och ridförbud i 6 veckor, av en slump sammanföll att jag äntligen fick rida igen med att min ridbana blev klar. Y-A-Y!! 😍
Eller okej, jag erkänner. Jag red (åkte häst) lite en dag för tidigt för att jag bara inte kunde låta bli.
Att inte få rida eller kunna göra något vettigt har varit rätt så frustrerande. Jag har fortfarande ont och ganska begränsad rörlighet men det går åt rätt håll. Corle har hållits igång hjälpligt av sin extramatte och snälla kompisar. Kotten har löshoppats och gått promenader och därmed halkat efter sina jämnåriga en bit. Nu har jag ju en långsiktig plan med honom så det kommer hinna ordna upp sig, men visst blir jag lite avundsjuk på mina kompisar med 4-åringar som kommit mycket längre och framför allt för att de ens kan rida. Nu kliar det verkligen i fingrarna!


Corle var och testade internationella banan i Falsterbo förra helgen. Den fick godkänt. 😉





Vi är på gång!

Erkänn att du började nynna! ;-)
 
 
Nu (förra veckan) har vi äntligen klarat av årets första hoppträning! El Corvo var amazeballs och vi fick jättefint beröm för jobbet vi gjort nu under uppbyggnaden, samtidigt puttade H ut oss från den där bekväma zoonen där allt fungerar för att komma vidare. Corle kändes sjukt fräsch och glad, jag var döremot lite ringrostig när det kom till banhoppningen. Nu har vi visst hoppat en del "riktiga" hinder själva, men den mesta vardagsträningen innehåller mycket cavaletti och småhinder och jag tycker det är svårt att ställa om avståndsbedömningen till större hinder då och vill gärna ligga lite nära, naturligtvis i kombination med lite undertempo. Det var ingen katastrof på något sätt, men det kändes lite.
Det fanns en tanke om att åka på p&j i Flyinge imorgon, men sist jag var där fick Corle panik av alla som for omkring i Craafordhallen så jag har velat lite. När jag såg att avgiften var 280 kr per start blev det lätt att välja... Nu kikar jag lite på att åka till Hagahill på torsdag istället, eller kanske träning med Kotten. Vi får se! Jag har i alla fall anmält Corle till årets första start, det ser jag fram emot :-)
 
 




Vacay

Eftersom matte legat och latat sig i solen förra veckan har hästarna haft vikarie. Skönt, tyckte de. Med vikarier kan man ju göra lite som man vill. Matte tyckte inte det var skönt och längtade mest hem till sina skyddslingar. Jag har noll förståelse för hästägare (ryttare) som far omkring jorden över, jag vill bara vara hemma och träna! Nu börjar våren närma sig, dagens snö till trots, och så även årets första start. Jag har bestämt var och när men inte höjd, det beror lite på hur mycket vi hinner hoppa och träna innan dess. Min tränare fick ett nytt omfattande uppdrag i november så det kommer inte vara några fasta träningar i vår. Synd för mig! Tiden får utvisa om det går att få till enskilda träningar med någon reda eller som jag får börja hos någon annan, trivs väldigt bra med min nuvarande tränare (duh, annars hade jag inte fortsatt i 5 år) och gillar hans system och syn på hästar. Kotten behöver träna på att gå i grupp så där är jag mer "tvingad" till att byta. Kommer testa en i närheten med mycket stor erfarenhet av unghästar som ordnar gruppträning från inhoppningsnivå och uppåt, tänker att jag åker dit första gången i mars någon gång.





Black & white

Kavaj och tävlingspiké från Spooks, handskar från Roeckl, schabrak och luva från Equestrian Stockholm, pannband från Otto Schumacher, benskydd från Veredus och boots från Eskadron. Allt finns hos Marietorp Ridsport och Spooks.
 
 




Liksidighet

Det är ganska intressant, jag ska inte säga alla men åtminstone majoriteten av oss ryttare är väldigt noga med att träna hästen liksidigt och varierat, uppmärksammar minsta avvikelse, åker till veterinären regelbundet nästan oavsett om det behövs eller inte, är noga med fodertider och näringsinnehåll. Men vi då? Vi håller alltid grepen åt samma håll, bär vattenhinken i samma hand, har vi ont någon stans kör vi på så länge det är uthärdligt, äter… sällan och när vi äter tar vi det som står närmst och går snabbast. Är det inte lite märkligt?
Just det här med (o)liksidigheten är något som verkligen kan bli ett problem i ridningen. Jag kan känna hur det drar lite snett när jag spänner magen, och det är precis samma känsla som när jag lyfter tungt med grepen, tex mockar eller halmar. Jag har alltså mockat mig sned. Eller snedare, mitt bäcken är snett sedan innan. Det borde jag också ta tag i någon gång. Jag tänker sean tidigare på att tex bära vattenhinkar med båda händerna och lite sådant, men nu försöker jag också hålla grepen åt andra hållet. Det är ungefär lika svårt som att skriva med fel hand…! Med den lilla skillnaden att resultatet av att skriva med fel hand sällan (aldrig?) blir att du får bajs i din stövel.
 
Ett litet collage of the mothership, Sawanna T ♥
 




Simplicity

En bom, ett kryss, en häst. Mer än så behövs inte för att fylla ett pass med nyttiga lydnads- och precisionsövningar. Dessutom går det snabbt att plocka fram! 😁

Mellan bommen och krysset är det 7 språng i banhoppningsgalopp och 8 språng i markarbetesgalopp. Följande övningar gjorde vi igår:


- Variera antalet galoppsprång (7-10), tempot på långsidan ska alltid vara detsamma, i mitt fall markarbetsgalopp, och förändringen ska vara så lätt att göra att man inte behöver göra den förrän på kortsidan men ändå kan behålla rytmen. Galoppsprången ska givetvis vara så jämna som möjligt.

- Trava över bommen och fatta galopp på rakt spår, utan att hästen far iväg eller går på sniskan.

- Galoppera över krysset och sakta av till trav innan bommen. Övergången ska vara så mjuk och rak som möjligt.

- Galoppera på en åtta över bommen med så få galoppsprång på volterna som möjligt utan att hästen blir het eller att bogar och bakdelar far omkring. Corle har som bekant lite svårt med bytena och kräver rätt mycket noggrannhet, dessutom är han lite svårsvängd på snäva spår. Igår red vi övningen på 8 språng på ett väldigt bra sätt! Målet är att kunna rida den på 6 språng om ett par månader.

Corle var väldigt glad över att få hoppa igen och började ladda redan i skritt när vi red i kryssets riktning, haha. ❤ Efteråt var han väldigt nöjd och glad!





Throwback Thursday

Idag är det 6 år sedan Corle sprang runt med sadel för första gången. En hel del har naturligtvis förändrats sedan dess, men han tycker fortfarande att det är lika läskigt att bli longerad.
 
 
Han har nog växt typ en decimeter på alla håll sedan den bilden togs..! På tal om att växa så är det något som Kotten ägnat sig åt i vinter så nu är ett nytt Rambo Supreme påväg hem till hans brevlåda. Farväl pengar. Täcken, särkskilt utetäcken, är så himla tråkig shopping. Men men, när rumpan sticker ut är det bara att plocka fram den stora plånboken och se glad ut. Försöka i alla fall.
 




Jag tackar i stort sett aldrig nej...

...till att rida andras hästar. Frågan dyker upp lite då och då, av olika anledningar, och mitt spontana svar är allt som oftast ja. Det är ju det absolut bästa sättet att bli bättre på: att få många timmar i sadeln på många olika hästar!

Igår testade jag en häst lite halvt spontant (direkt efter jobbet, i lånade grejer 😁) som lagt sig till med ovanan att tappa sin matte i samband med hoppning. Ni vet hur det är, vissa har problem med tappskor, andra har problem med tappmattar. Just igår visade hon inte upp några särskilda cirkuskonster trots att jag provocerade henne en del. Tvärt om fick jag en ganska trevlig känsla, hon vill och är ganska kapabel. Det saknas en del bitar i grunden och hon är inte alls framme för skänken, men det är nog det vanligaste problemet bland hobby hästar faktiskt. Jag vet inte om det blir något mer för min del med den här hästen, det är inte bestämt om hon ska behållas eller säljas. Ägaren har lite att fundera på! 😊





Appskit

Jag hade skrivit ett långt töntigt inlägg om hur fantastisk min Kotte är och skulle bara lägga in en bild så kraschade appen och allt försvann. 😑


Kortfattat: Kotten är bäst. Idag har vi introducerat travbommar och galopperat över bommar i följd. Gick bra. Såklart, för Kotten är bäst.


Corle var också duktig idag, vi tränade på svåra saker ur LA-programmen och han kämpade på fint. Det sitter bättre och bättre, svårast för mig är att sitta ner i den mycket bättre mellantraven som vi lyckats plocka fram. Känner mig som ett popcorn... 🙄





Är det någon som vet vad det är för väder?

Det slår aldrig fel. Så fort värdet avviker från det normala (grådassigt, fuktigt och 14 grader, året om!) så bombarderas flödet på samtliga sociala medier med temperaturer och bilder på åskmoln, omkullblåsta krukor eller bara ben. Varje gång känner jag liksom "Va? Wow! Vilken TUR att även du skrev om detta, jag har varken fönster, termometer eller tillgång till väderprognoser!". Så stort är inte det här landet ;-)
Det är förresten samma kategori människor som lägger upp sin frukost varje dag eller deklarerar att de promenerat fantastiska 3 km med Runkeeper på lunchen. Gäsp. Ingen bryr sig, faktiskt. Jag älskar funktionen på Facebook att man slippa se folk inlägg men ändå vara vänner, men jag önskar att det fanns ett filter som bara släppte igenom fyndiga memes och bilder på djur, främst katter och hästar. Och absolut inga kladdiga barn! Det finns någon föreställning om att bara för att man har barn själv så äääälskar man alla barn. Det är inte sant. Jag tycker lika lite om de flesta andra barn som jag tycker om de flesta andra vuxna. Jämnlikhet.
 
Igår kom Corle in och skakade så att han knappt kunde stå stilla. Lille vän ♥ Detta trots tillgång till mat och vindstilla. Men det är kallt ute, för er som inte har känsel, termometer, eller Facebook. Corv gillar inte kallt. Idag har Corv två täcken på sig och ska få komma in tidigare (i min värld betyder tidigare kring 18-19). Kotten skakade lite mer "normalt" men även han fick dubbla täcken idag. De är inte extremtäckade i mitt tycke, idag har de 600g vardera. Tur att vi inte har såhär kallt speciellt ofta i den här landsänden, det ska vända redan i helgen. Jag skänker en värmande tanke till alla inblandade två. och fyrbeningar i Helsingborgs tävlingar denna helgen, det kan fasen inte vara roligt att varken stå på banan eller väntandes i släpet. Tävlingsfunktionärer över lag borde ju få tapperhetsmedaljer!
 
Några vinterbilder från 2010.
 




Ridglädje

Det är helt underbar att vara så motiverad att det inte känns det minsta jobbigt att koppla transporten vid halv nio en onsdagskväll för att köra iväg med båda sina prinsar till ridhuset ❤ Jag tycker det svåraste med igångsättning efter vila är att lägga det på en lagom nivå, särskilt när jag är supertaggad och Corle är så pigg att han håller på att krypa ur skinnet. Jag håller mig till lite kortare pass och har lägre krav på samling än så länge, bara det är nog så svårt! 







Shoppingtips

Det kan väl inte ha undgått någon att jag älskar (ÄLSKAR) hästprylar och utrustning? Jag tänkte idag dela med mig av ett par favoritbutiker. Inlägget är inte sponsrat på något sätt.
 
First of all, självklart, Marietorp Ridsport och Spooks. Jag har en sådan tur att min närmsta butik också är min absoluta favorit. Ett bredd utbud av kvalitetsmärken, Spooks verkar dessutom vara som uppsydda efter in kroppstyp. På den tyska Spooks-sidan finns ett något större sortiment, priserna är ungefär de samma.
 
Roliga schabrak brukar jag titta efter hos Riders Passion. Stort utbud och ofta nyheter, det senare tycker jag är en viktig komponent för en attraktiv butik.
 
En brittisk butik som jag handlar från ibland är Hope Valley Saddlery. De har många välkända märken i sitt sortiment och har regelbundna utförsäljningar med ordentligt nedsatta priser. Det är ju aldrig fel! ;-) Det tar ungefär en vecka att få hem sakerna.
 
En anna brittisk butik som jag gillar är Amira Equi, de har egentligen inga ovanliga märken men de har väldigt stor del av sortimentet av de märken de har. Gud vilken dålig mening. Men de har till exempel nästan ALLA Eskadrons och Veredus skydd och inte bara senskydd och kotskydd som de flesta svenska butiker har. Massor av modeller på hjälmar från tex Samshield och GPA. Ni fattar. De håller ganska bra priser också.
 
Vill man hitta bett av alla möjliga varianter är The Horsebit Shop rätt ställe att kolla på! Där finns verkligen alla möjliga modeller. Just nu har de dessutom 20% rabatt på Sprenger!
 
Sista tipset är franska Licarzo, de har otroligt snygga ridbyxor i en mängd olika modeller med fina detaljer.
 
Vilka är era favoritbutiker?
 
 




Värmande tips

Fellow fryslortar! Vår värsta tid på året är här, när kylan biter sig in i märgen med ett stadigt grepp och gåshuden är konstant fram till maj. Överkroppen går oftast att klä på hjälpligt, men i alla år har mina ben levt som istappar vintertid. Riktigt kalla dagar har termoridbyxorna åkt på, men jag tycker det känns så klumpigt och desutom kryper de upp så att jag mestadels fått nöja mig med underställ och ridbyxor. Tills i år. Lösningen är den gyllene kombinationen fodrade ridbyxor och långa chaps. Alltså att ingen talat om det här för mig tidigare! Det är snyggt och framför allt smidigt, dessutom tål chapsen en hel del väta också. När det ligger kring nollan har jag inte ens behövt underställ, och då använder jag normalt sett underställ under hela möss-perioden (september-april). Me so happy!
 
 
 




Om mjukhet och hästvänlig ridning

Det ska erkännas att jag funderar väldigt mycket på den etiska biten av vår sport, och att jag nu och då vacklar kring om det verkligen går att försvara allt vi gör med och för våra hästar. Om det vi gör är för hästen eller på hästens bekostnad. För trots att det finns många hästar som verkar älska att jobba och bli ridna så finns det många bitar i ridhästens vardag som ingen kan älska. Hjälperna på både tävling och träning blir hårdare och hårdare, hästarna pressas in i en form utan något annat val än att ge vika för ryttarens vilja. Jag följde en ung dressyrryttare på sociala medier fram till i somras någon gång. En tjej på väg upp som tagit fram sin häst själv. Hon lade upp en film på när de piffade och puffade på en äng och skrev något om hur underbart det var. Handen ryckte gång på gång i stången. Sporrarna hackade i hästens sidor. Den såg inte ut att ha det så jäkla underbart. Jag har inte besökt hennes blogg eller Instagram en enda gång sedan dess, jag mådde illa. Om inte ungdomarna, sportens framtid, rider på ett hästvänligt sätt, hur ska vi kunna vända trenden?
 
Hela debatten har blivit så infekterad. Motståndarna, som jag får räknas till, trycks ner och kallas okunniga. Javisst, självklart har jag inte lika mycket kunskap och rutin som elitryttarna, absolut inte. Men hittills har ingen kunnat förklara varför vissa hästar måste ridas så hårt, och varför dessa hästar tenderar att hamna hos samma ryttare. Det finns en anledning till att det inte finns några "fulbilder" på till exempel Carl Hester, Charlotte Dujardin eller Tinne Vilhelmson. Har de aldrig, under alla sina aktiva år, kommit över en sådandär superexplosiv megaladdad blixtochdunderhäst? Eller har de kanske hittat ett annat sätt att rida dem? Tyvärr är ämnet så känsligt att få toppnamn i sporten vill (vågar?) uttala sig, utöver de som håller sina försvarstal. Det är synd, de som klarar av att ta sig till toppen på ett hästvänligt ridsätt måste fram och synas. De måste dela med sig av sina system och synliggöra att det går.
 
Jag vill ha ett system där jag aldrig behöver oroa mig för att någon ska se. Det tror jag är en bra utgångspunkt! Sen innebär inte det att folk inte kommer ha åsikter, det kommer de oavsett hur eller vad jag gör. Men ingen ska kunna komma och säga att jag går på för hårt, att jag överanvänder spö eller rycker i munnen. Sådana saker. Om det inte kan ta mig till mina mål, då vill jag inte uppnå mina mål heller. Jag kan inte motivera att pressa hästarna utanför deras egen vilja för att JAG vill tävla en högre klass. Det är en svår avvägning för mig, att vara tillräckligt tydlig med vad jag vill utan att bli tvingande. Jag vill aldrig behöva tvinga mina hästar, jag vill att de ska välja att göra det jag ber om ändå. Förstår ni?
 
 
 
Jag känner mig tvungen att tillägga att självklart måste man få korrigera sin häst, allt inte kan göras med bomullshandskar. Men behöver man sitta och korrigera (hårdrida) halva passet eller dag ut och dag in, då gör man FEL. Hästar är känsliga, om vi ger dem känsliga signaler! Att lägga på spö när den inte tar skänkeln är inte detsamma som att slå den randig för att få till piaffen.




Jag kan, jag vill, jag vågar.

Jag vill ju egentligen blogga. Jag vill verkligen! Men det har varit svårt att hitta motivationen senaste tiden, och nu i december när båda hästarna vilat har jag inte ens försökt. Men, nytt år, nya möjligheter! ;-). Nej. Snarare tänker jag att det blir roligare nu när båda hästarna kommer igång och vi står inför nya utmaningar och uppgifter, att jag får mer material. Jag gillar ju att skriva! 
 
I mitt näst senaste inlägg, i mitten av november, hade jag en tävling kvar inna vilan. Tävlingen gick bra, om än på lite spänd häst som han gärna blir första inne. Vi var dubbelnolla i båda klasserna, knep en andraplats (whaaaat? Hur långsamma var de andra om min lilla snigel var näst snabbast?!) i första kassen och var strax utanför i andra, efter att väntande ryttare red ordentligt ivägen för mig så att jag inte kunde rida emot näst sista utan fick avbryta och lägga en volt, vilket jag inte fick fel för så klart men tiden går inte att få rätt. Så här i efterhand skulle jag fått rida om hela omhoppningen. Men men, det är väl inte hela världen.
Planen för Corle i år är att han ska vara med i klubbens div1-lag i hoppning och eventuellt (beroende på om något bättre/mindre dåligt ekipage finns tillgängligt) lag-DM i dressyr. Hoppningens första omgång är i april någon gång och jag skulle vilja göra en 4-5 tävlingar innan dess.
 
 




Nytt år, nya möjligheter

Haha, what a load of bullcrap. Visst låter det trevligt, men det är ju inte sant. Jag har exakt samma möjligheter idag som igår, bortsett från nya semesterdagar och fullt ROT-avdrag, men att mynta ett uttryck bara över de sakerna känns a tad overdue. Handuppräckning, är det någon som har fått nya möjligheter över natten, kopplade till det faktum att det är ett nytt kalenderår? Någon? Nej. Jag tror att man skapar sina egna möjligheter, oberoende av babylonsk (babylonisk? babelonisk?) tideräkning.
 
Jag är i alla fall glad idag, som vanligt den första januari. Det innebär nämligen att vintervilan är slut för mina hästar. YAY!! Även om jag fick ridabstinensen något stillad när jag vikarierade ite på Söderberg Stables förra veckan så är det något helt annat att rida sina egna hästar. Corle började året på enligt honom sämsta möjliga vis: med uteritt. Han tycker det är så läskigt, lille vännen. ♥ Inte så att han egentligen gör så mycket, han kan vilja gå åt sidan lite förbi extra läskiga saker och vill inte gärna stå stilla brevid dem, men han är inte oregerlig på något sätt. Han har mer noll och ingen bjudning och är spänd, spändare, spändast. Så det ger ju inte så himla mycket ridmässigt, kan man säga. Enda nyttan är att gå på hårt underlag. De sista ~500 meterna hem brukar han kunna slappna av och gå på lång tygel.
Kotten, som har vilat längre, fick börja med en repetitionskurs. Vi satte på sadeln och gick bort till grannens lilla bana och sprang runt på lina för att se så att vi inte helt hade glömt bort hur man är Vuxen Häst. Det hade vi inte, men det var nog ändå bra att jag började avsuttet för grannens hästar som går intill banan fick massor av vårkänslor och hade lite lattjolajbanlåda när det kom en stilig ung man på besök. Kotten lockades med litegrann, jag tror inte att det hade varit något problem om jag suttit på men det kändes ändå skönt att stå brevid.
 
 




Motivationsdipp

Hela den här hösten har kantats av små saker som kommit ivägen för mitt hopptävlande, och det är sååå tråkiiiiigt! Dressyrtävlingar med laget, jobb, skor på sned, seniorcupen, födelsedagar. Jag blir helt off när jag inte kan tävla som planerat, och nu är det nästan inget kvar av säsongen. En, EN, tävling har jag kvar i år, och där får jag hoppa lägre än planerat då vi inte gjort någon start inne ännu, eller någon start i hoppning alls sedan början av september. Inte ens en lite p&j kan jag åka på. Bleh.
Nåja, det är bara att lyfta blicken och se vad vårens tävlingstermin erbjuder! Nästa år har jag ju dessutom en liten Kotte att ge mig ut med också. Yay!
 




El plan del Kotteloni

Planen med Kotten då va. Jag läser andra 3-åringägares bloggar med detaljerade tävlingplaneringar med start i februari och hela vägen till championatet utstakad. Riktigt så ser det inte ut här.
Planen med Kotten är… flytande. Eller ja, planen är att han ska kunna komma ut och tävla lite under 2017 och förberedas för Breeders 2018. Jag tror nämligen inte att han är tillräckligt välhoppande (typ 8-8) för att det ska vara lönt att lägga två miljoner på att ta sig till Falsterbo eller Breeders. Initialt siktar jag mot kvalitetstävlan som utbildningsmål, men jag är inte så säker på att jag vill lägga pengar på det heller. Vi får se helt enkelt! Skulle han hoppa helt fantastiskt så får jag väl omvärdera. Jag har i dagsläget inga planer på att sälja någon av mina hästar och behöver därför inte känna någon som helst press över tävlande och resultat. Jag kan därmed fokusera helt på att få en välriden och trygg 4-åring som på sikt ska kunna hjälpa mig till många felfria rundor i framtiden 😊

 




Ryttare har en egen tideräkning

Ni vet den när man är i stallet, tittar på klockan och tänker att jag är nog klar om en halvtimme. Sen går det en och en halv timme och man bara: gött, nästan klar, jag typ höll tiden! Ni vet den? Det är jag, varje dag. Har jag ingen tid att passa kan jag vara i stallet precis hur länge som helst. Jag tänker anta att jag inte är ensam om det.


 

Annars då? Pja, det går lite upp och ner med det här bloggandet. Oftast har jag något åtminstone halvvettigt att skriva, och börjar knåpa ihop det i huvudet, sedan faller det på vägen någonstans mellan tanke och publiceringsverktyg. Jag har en 5-6 påbörjade inlägg som nu ligger i utkast och skräpar för att jag inte riktigt kommit i mål med vad jag vill ha sagt. Dagens i-landsproblem?

På hästfronten är det inte mycket nytt. Jag råkade vinna en dressyrtävling förra veckan med en runda jag var sjukt missnöjd med. Ambivalens på hög nivå. Jag fick stryka en hopptävling i helgen som gick pga kobinationen sned sko och ryggskottig hovslagare. Jag hoppas att vi kan få ordning på skon i veckan, i så fall efteranmäler jag mig till någon tävling i helgen. Kotten har påbörjat sin vintervila, den kommer vara till någon gång efter nyår är tanken. Det är ingen större brådska med honom, jag har tänkt att hans plan ska få ett eget inlägg i dagarna.

På stallfronten däremot har det hänt lite grejer! Vi (pappa) har rivit ut innertaket så att det nu är öppet upp till nock, ett projekt jag velat genomföra sedan vi köpte gården för 7 år sedan, det känns helt underbart att det äntligen är i hamn! Jag har lite smågrejer kvar att göra innan det är helt färdigt, därefter kommer mer bilder.

 

 




Skrota bensnören, they say.

Nu har det hänt för tredje gången sedan jag bytte till Rambo för lika många år sedan: täcket åker över baken och hänger sig framför hästen. Dagen efter, idag, dyker ett delat inlägg från jag tror det var Silverbjälke upp i mitt Facebook-flöde med innebörden "förbjud bensnören, de är livsfarliga!!" I beg to differ. 😑 Har man sett sin häst försöka galoppera med benen i innerfodret sitter man ganska snart med symaskinen i sadelkammaren och syr på fästen till bensnören.

Men man måste ändå ge det till Rambos fantastiska yttertyg, det och bogspännet är det enda som är helt.





Livspusslet

Måndag och ny vecka. Det är en knapp månad tills att jag börjar jobba igen efter nästan 1,5 år som föräldraledig. Jag både längtar och inte längtar, haha. Jag älskar att gå hemma, samtidigt vill jag ha en "riktig" vardag med schema och struktur. Jag är lite udda på det viset (också).
Något jag tror att alla vi hästmänniskor kan känna igen oss i är frågan Hur hinner du?? som ofta ställs när en berättar om sin fritid och relativt tidskrävande intresse, än mer sedan barnen kom in i bilden. Det verkar vara mer regel än undantag att småbarnsmammor (ja, jag skriver mammor och inte föräldrar, företeelsen verkar tämligen könsbunden) ger upp sina intressen och aktiviteter, gärna med motiveringen att var sak har sin tid. Det är naturligtvis helt okej om man inte känner att det finns tillräckligt med intresse, men jag tror att det egentligen handlar mer om situatiuonen i stort och samhällets förväntningar som skapar en stress kring att göra saker för sig själv. Man ska vara hundra procent för sina barn, diska och städa, stå med middagen på spisen när mannen kommer hem. Urk.
Jag är av inställningen att vill man så går det. Vi har i vår familj också bra förutsättningar för tidsoptimering iom att jag har hästarna hemma och således både kan dela upp stallsysslorna under dagen och inte behöver lägga en timme på att transportera mig fram och tillbaka. Stallet är lättjobbat med nära till allt. Vi har också ett ganska litet hus som inte tar fyra timmar att dammsuga, vi håller ordning och lämnar inte grejer framme i drivor, det gör att veckostädningen går snabbt. Framför allt så hjälps vi åt.
Jag vet inte hur jag hinner, men det gör jag. Ganska lätt. Att hålla både Loppan och Corle i full kondition och samtidigt jobba heltid och ha barn gick alldeles utmärkt. Men så har jag heller inget emot att sitta i sadeln varken kl 7 eller 22. Jag sitter faktiskt hellre i sadeln än i soffan! Visst önskar även jag att dygnet hade 30 timmar, men det går att få ihop det ändå. Få hästar måste gå ett timmeslångt pass 7 dagar i veckan. Packa höpåsar för en vecka i taget så sparar det lite tid under vardagarna. Hitta små saker som tjänar tid, många bäckar små gör en hel flod.
 
 




Inkomster och utgifter

Något som alltid ska ifrågasättas och snokas i är hur varenda hästägares ekonomi ser ut, gärna ihop med lite attityd och en massa tyckande.

Hur har hen råd med det där? Hur mycket kostade den hästen? Vem betalar? Vad tjänar hen egentligen?

Som om det är någon annans business? Det enda som egentligen har något värde för andra att veta imo är möjligen vad någon betalt för sin häst, eg vad man kan få för de pengarna. Och det är väl bara intressant om man köper eller säljer själv.
Det verkar så obegripligt för en del hur andra kan ha råd med saker, och jag har verkligen NOLL förståelse för det! Hur kan man inte förstå att alla inte tjänar 22 000 kr i månaden och har 6 000 kr kvar efter att alla fasta kostnader är betalda, bara för att det är så man har det själv?

Jag hör ganska ofta folk som säger att man blir tittad snett på om man inte har de senaste grejerna, rätt märken eller en sadel gjord före sekelskiftet. Jag upplever det precis tvärt om. Det tisslas och tasslas betydligt mer på läktaren när ett "rätt pyntat" ekipage kommer in, i synnerhet om ekipaget inte presterar på topp! Annars heter det att man skulle lagt pengarna på träning istället, att man inte rider bättre för att man har dyra grejer och så vidare. Vardan denna missunnsamhet och avundsjuka? Varför måste man rida utmärkt för att få ha ett Antarès-träns? Hur kan man anta att någon inte har råd att träna för att schabraket kostar över 700 kr?

 

Det finns två saker som kan uppröra mig när det gäller hästägares ekonomi; när man snålar med vitala saker (veterinärvård, hovslagare, bra foder, passande utrustning osv) och när man helt saknar buffert. Jag fattar inte hur man vågar ha ansvar över någon annans liv och samtidigt inte ha ens 500 kr på kontot dagarna innan lön. Det är ingen rättighet att ha djur... När Lanzelot skadade sitt öga och veterinären fick komma ut en söndagskväll (natt) kostade det runt 3000 kr, då gjorde han inte mer än tittade på det och gav smärtstillande i stort sett. 3000 kr som skulle betalas innan han körde av gårdsplanen. Vad gör man i det läget om man inte har några pengar kvar?

Nåja, nog med bitterhet för den här gången!





Spoga Horse - Samshield & GPA

Åh, jag som hade bestämt mig för att köpa en Samshield Shadowmatt Flower Swarovski fick plötsligt en väldig beslutsångest efter att ha besökt Samshields och GPAs montrar. Så mycket fint! Nu måste jag ta en allvarlig funderare innan jag bestämmer mig...
 
Nytt från Samshield är den här skärmen som är en blandning av den avnliga och poloskärmen. Den sitter fast på hjälmen och kostar inget extra.
 
Ny är också denna rosaskimrande varianten av crystal fabric. Så. Himla. Fin.
 
GPA kör hårt på tvåfärgat. Me like.
 
 
 




Spoga Horse - Otto Schumacher

Herregud vad sjuk man blir av allt fint som finns, inte minst hos tyska Otto Schumacher. Vi landade i deras monter ett par gånger (titta, beställa, titta och beställa lite mer) och blev mycket väl omhändertagna med champagne och hela kitet. Låt mig säga att swarovskipannband gör sig ännu bättre i ett champagnefilter ;-)
 
Ny nosgrimma, finns även med guldmönster.
 
Nu kommer pannbanden med ännu större stenar!
 




Spoga Horse - Prestige

Mest iögonfallande hos Prestige var denna nya sadelgjorden, eller snabelgjorden som jag kallar den, Safety Girth. Den förhindrar att hästen fastnar i remmen från förbygel/martingal. Detta har en av mina hästar gjort en gång, det gick väl enbart tack vare ett spänne som gick sönder. Detta trots att jag spänner den så kort jag kan (får paniiiik på alla som rider med hängande slängande remmar!) och jag är naturligtvis rädd att det ska hända igen, jag ser ju var reporna på magplattan är. Jag skulle väldigt gärna vilja prova den här! Det är nog lite trixigt att få dit remmen innan man får in tekniken bara. Men, det finns några men:
- Jag rider inte alltid med förbygel när jag hoppar, sitter den bra ändå?
- Insidan av snabeln är lite hård/vass och kanske skaver, krävs ett ludd?
- Den finns bara i ojämna storlekar, jag behöver en jämn.
Priset är rimligt, ca 2500,- landar den på. Jaa.. Sugen är jag, helt klart!
 
 
Hittade också lite kul detaljer på sadlar och gjordar.